Med rötterna stadigt i Umeåmyllan så levererar Statues sin indiepunk med stor exakthet och precision. Det här låter kanske mer indie än punk men å andra sidan kan punk låta hur som helst så vad vet jag. Bra låter det i alla fall.
Och varför låter det bra då? Jo för att det finns en stark känsla för melodier och ett visst vemod. Man får känslan av 90-talets indiescen och det är alltid bra. Smågulliga popmelodier mixas med brötiga gitarrer i en lagom stökig och smutsig ljudbild. Det är trevligt men aldrig helt bekvämt.
Så ska ni bara köpa en inderockplatta i höst så är det Dopamine.
/Magnus Tannergren
Kommentarer
Skicka en kommentar