Heavy Underground

  Då fredagen den 18 juli var min sista arbetsdag innan semestern så hade jag bestämt med mitt resesällskap att de skulle stå redo med bilen kvart över tre hos mig. Jag hade kvällen innan packat allt så det enda jag behövde göra var att rusa hem och ta en snabbdusch. Sedan var jag redo att åka på min första Ostämma i Delsbo. Sagt och gjort! En snabbdusch senare och vi var på väg. Efter två snabba stopp för att plocka upp medpunkresenärer så styrde vi mot Delsbo. En tankning i Hassela och vi kunde känna att resans mål var nära. Trots att chauffören var skeptisk till att vi skulle hinna fram innan ”Brainwasher” skulle spela 18:00 så hör vi dem soundchecka när vi kom fram. Detta var finfina nyheter då det var ett av banden jag verkligen ville se. Kan bara säga att jisses så de levererade grind i den högre skolan. Nya sångaren Henrik Blomqvist känns helgjuten och de bjöd på flera nya låtar som kommer på en ny fullängdare och en splitsjua framöver. Nåt jag verkligen ser fram emot. ...

  Äntligen var det dax att styra mot Västerås med min bättre hälft och som vi väntat. Biljetterna köptes för vad som känns som en halv evighet sedan. Nu var det nära till sång, dans och efterlängtat häng med vänner. Här kommer mina tankar och höjdpunkter från helgen. Självklart såg vi till att vara på plats när första bandet Menecia inledde festivalen på fredagen. You got to support the locals. Ja Menecia är alltså från Sandviken som ligger nära Gävle så jag var lite extra stolt i publiken. Festivalen rivstartade med ovan nämnda band, lokala Butchers Curse och våra brutalt bra favoriter Retribution. Alla tre gjorde riktigt bra ifrån sig. Jag saknade ingenting från dom och hade önskat längre speltid såklart. Under den obarmhärtigt stekande solen såg vi med ett leende på läpparna Hellbutcher som gav allt och lite till. Jäklar vilken underhållande show vi fick.  I ett efterlängtat mörker avslutades första dagen med Bloodbath. Jag älskar deras låtar men mest det äldre. Som tur var...

Det finns band som aldrig får sin rättmätiga plats i rampljuset – inte för att de saknar kraft, utan för att tiden, turen och tunga skivbolagsprioriteringar inte står på deras sida. Ett sådant band är Znöwhite från Chicago.  Znöwhite var ett av många band jag upptäckte via Rockbox på Sveriges Radio i slutet av 80-talet. Låten “Baptised by fire” från skivan “Act of God” spelades och jag minns att jag föll direkt. Problemet var väl bara att skivan var svår att få tag på då. Jag gillade de fläskiga thrashriffen men mest av allt gillade jag nog Nicole Lees sång så var så intensiv att den nästan tog över hela låten. Znöwhite fick aldrig något större genombrott och jag glömde bort bandet om jag ska vara helt ärlig. Men nyligen dök skivan upp på olika strömningstjänster och därför är det på sin plats att återupprätta Znöwhites ära tycker jag. En kort historik. Bandet bildade 1982 av bröderna Ian och Sparks Tafoya tillsammans med kusinen Nicky, och snart förstärkta av den karismatiska sång...

Det är sommar och redaktionen tar lite ledigt. Sparsamt med uppdateringar och poddar men vi uppdaterar Heavy Undergrounds Release Radar hela sommaren. Man måste ju ha koll på ny musik även om solen skiner. 

Vampire kommer från Australien och spelar hård anarkopunk. Jo jag vet att denna platta släpptes förra året men den europeiska utgåvan av plattan släpptes rätt nyligen av Phobia och Discos Enfermos. Å då jag betecknar detta som en riktig juvel som många borde upptäcka så känns det fullt rimligt att skriva om den. Denna platta har letat sig in i mitt hjärta och där borrat sig fast. Vampire gömmer sig inte bakom något. Vi har tre medlemmar som spelar gitarr, bas och trummor. De delar alla på sången även om gitarristen Swift gör grovjobbet. Det finns inget som är elegant eller någon form av finlir. Det är enkelt, smutsigt och rått och framförallt framfört med ett stort hjärta och massiva mängder passion. Tro mig, det känns när man hör ”What seems forever can be broken”. Sången är intensiv och arg och givetvis texterna likaså. Produktionen är lika naken och rå som musiken kräver. Det känns som att den lika gärna skulle kunnat kommit ut på 80-talet. Hade jag upptäckt denna pärla förra året s...

Ibland händer allting på en gång. Här kommer en liten dagbok från en vecka som innehöll allt från grindcore, skateparker och festivaler. Tisdag Vaknar alldeles för tidigt. Äter frukost och åker till jobbet. En dag präglad av möten och av tråkiga kommunala sysslor. Klockan slår 15 och jag hoppar in i bilen och sätter kurs mot Stockholm och Slaktkyrkan för ikväll ska jag se Carcass. Det regnar ymnigt. I Solna tar det stopp på E4:an. Hamnar mitt i rusningstrafiken och bilkön slingrar sig långsamt genom centrala huvudstaden. Anländer till Globenområdet och parkerar bilen. Youtubern, DJ:n och influencern Svempa möter upp på ett lokalt thaihak. Det var för länge sedan vi sågs. Vi pratar om livet och vad som hänt sedan sist.  Vi tar oss till Slaktkyrkan. Det är redan trångt när förbandet Toxemia manglar på som bäst. Vi håller oss i bakgrunden men när det drar ihop sig för huvudakten ställer vi oss längre fram. Carcass går på och det är svinbra naturligtvis. Fem minuter in ställer sig en ...

Aftermath kommer från Umeå. De spelar stenchcore med en hel del d-takt. Tänk ett Swordwielder med lite extra smuts och tyngd så vet ni vilka trakter vi rör oss i. Detta är deras debutfullängdare med sedan tidigare finns tiotummaren ”Garbage Day” som ju var väldigt lovande. Ni som gillade den kommer med största sannolikhet inte bli besvikna på ”The Cutting Begins”. Den värld som Aftermath presenterar är ingen vacker sådan. Girighet, konsumtion, krig och fundamentalistisk religon härskar världen och de som har mest styr. Låttitlar som ”City of the living debt” och ”When birds sing on more” målar ingen vacker världsbild. Det är ömsom tungt och ömsom snabb d-takt och Tim Svanbergs mörka rosslande stämma predikar med stor intensitet den dystra världsbilden. Jag gillar skarpt ”The Cutting Begins” och tycker den är en alldeles strålande debutplatta. Det är en platta som växer på dig ju mer du lyssnar på den och sådana plattor brukar ju hålla över tid. Vinylen skaffar du enklast i Sverige från...