Vi måste prata om: Skivbolag

 



Mitt första distinkta minne av att jag lade märke vilket skivbolag som hade gett ut en skiva var nog egentligen två. Det första är Megaforce Records som gav ut Metallicas första släpp. Det andra är Noise som släppte massor av framförallt tysk metal på 80-talet där Helloween nog är det jag tänker på först. 


Vissa skivbolag är i sig en kvalitetsstämpel för musiken på skivan. Jag vet folk som samlar skivor utifrån etiketten på plattan snarare än gruppen eller musikstilen. Oftast är det jazzkatter eller folk som gillar progressiv rock men även andra. 


Själv har jag ett antal skivbolag som jag alltid har eller har haft koll på. Tidigt 90-tal så var Earache, bolaget som gav ut allting som var bra. Death metal och grindcore hade inte varit detsamma utan Digby Pearsons lilla DIY-label som släppte Napalm Death, Carcass, Entombed och en massa annan extrem metal. Idag är bolaget mest känt för att de blåst många av sina band på pengar tyvärr. Men logotypen och namnet är lika ikoniska än idag baserat på sina historiska bedrifter. 


Birdnest behöver jag väl knappast nämna. Ni som följt Heavy Undergrund ett tag vet att punken som Köpingsbolaget släppte under 90-talet var extremt viktig för mig. I sommar kommer boken om Birdnest Records och i den kan man läsa många roliga och intressanta historier. Sen finns det ju en rad internationella bolag som blivit en del av musikhistorien. Mute, Factory, Sub Pop och andra skivbolag som gjorde olika genres enormt stora. 


Ett skivbolag som andas integritet är Neurot Recordnings. Bolaget startades av Neurosis för att ge ut sin egen musik men är idag ett bolag som levererar band som har en viss känsla och stil utan att för den del låta likadant. Det är alltid intressant att lyssna på det som man släpper vilket vittnar om främst Steve Von Tills fingertoppskänsla. 


Idag har jag vänner som driver skivbolag. Det är ingen hemlighet att Suicide Records och det Roger Andersson gör ligger mig extremt varmt om hjärtat. Likaså Marco Bergs Majestic Mountain. Eller Larzons bolag De:Nihil Records eller Johan Lundbergs Flyktsoda. Alla har det gemensamt att det är små enmansbolag som har ett enormt underjordiskt nätverk för sin verksamhet och som ger ut musik helt baserat på känsla och kärlek snarare än utifrån försäljningspotential. En galen affärsidé förvisso men som ändå på något sätt går runt även om det inte alltid är ekonomiskt. 


Bolag som de här är en ovärderlig del av undergroundscenen och helt avgörande för att folk ska få ut den musik de stora eller ens medelstora skivbolagen bryr sig om. De drivs av passion till största del vilket gör det extremt viktigt att stötta deras verksamhet ekonomiskt. Och det gör du bäst genom att göra förbeställningen på nya släpp så att dessa eldsjälar vet att deras investering kommer att åtminstone gå plus minus noll. Och att banden som ger dessa små bolag sitt förtroende vet att deras skiva kommer att komma ut till någon som lyssnar.


För det är ju hela poängen. Att folk ska kunna lyssna på bra undergroundmusik.


Så tack för jobbet ni gör!


/Magnus Tannergren