Det känns som om varje skiva Vokonis har släppt är ett steg framåt. Och varje gång tänker jag att nu har de hittat sitt rätta uttryck. Sen släpps det en skiva till och ytterligare ett steg tas. Och den här gången är det större än någonsin.
Vokonis är i ständig förändring. Vet man något om bandets huvudperson Simona Ohlsson så vet man att hon själv förkroppsligar förändringar och sökandet efter vem man egentligen är. På så sätt blir Vokonis hennes perfekta redskap att illustrera denna egentligen ganska allmännmänskliga upplevelse av sökande efter jaget.
Jag tänker faktiskt inte redogöra i detalj för vad som har hänt sedan sist med Vokonis och hur det låter. Mer än att konstatera att allting som varit bra på tidigare släpp finns här med helt nya inslag som gör det väldigt bra. Den som verkligen vill förstå Vokonis gör klokt i att börja från början i diskografin. Eller jobba sig bakåt.
Hur som helst är det upplevelsen av en resa inom dig själv som är det centrala här. Och den är vacker i sig.
/Magnus Tannergren