Recension: Deny - Wildfire



Deny bildades redan 1995 i Töreboda med den uttalade ambitionen att spela crustpunk. Dock så lade de ner 2004. Tolv år senare så kände originalsångaren Johan att tiden är mogen att mangla igen så han kontaktade de forna kollegorna och inom kort så var Deny väckt från de döda. 

”Wildfire” är den andra fullängdaren sedan återuppvaknandet. Den första heter ”Dystopia” och kom 2020. De har även hunnit med en sjua och två splitsjuor under den tiden. Jag gillar verkligen allt Deny släppt sedan de återbildades och ”Dystopia” är verkligen en grymt bra platta. Därför så blir jag otroligt glad när jag inser att Deny med ”Wildfire” lagt i en ännu högre växel och skapat en platta som överträffar den förra. Redan i första spåret ”How It Ends” sätts tonen. 

Öppningsraden ”When the end of time has come, when society falls, when all hope is lost” berättar att Denys världsbild är ingen vacker bild. Den är fylld med orättvisor, klassklyftor, rasism och miljöförstöring. Texterna är korta, kärnfulla och sprängfyllda med budskap om den värld vi lever i. Musiken är arg, välspelad och för det mesta utan krusiduller. 

Det känns som att Deny vuxit en smula som låtskrivare sedan förra plattan och att spelglädjen satt sin prägel på den vinyl som jag lyssnar på. I femte spåret ”When your world collapse” dras tempot ner en smula och vi får chansen att hämta andan vilket är välbehövligt. Efter det så är det plattan i mattan igen ända tills sista spåret ”Wildfire” en av mina favoriter av plattans totalt tolv spår. ”Wildfire” är en skiva som växer vid varje genomlysning. 

Det brukar för min del vara ett tecken på en platta som kommer att hålla över tid. Jag rekommenderar er alla att beställa er ett ex av denna platta via Flyktsoda eller Cimex Records. Den finns än så länge bara på vinyl och ett digitalt släpp kommer senare. 

/Anders Bergström