Borlänges Dozer bildades redan 1995 och har fem fullängdare i bagaget. Dock så är det 15 år sedan Beyond Colossal släpptes som är deras senaste. Jag har märkligt nog ingen relation med Dozers tidigare material trots min fäbless för tung musik som har ökenvibbar. Lyckligtvis så är den skadan nu reparerad med råge efter att ha lyssnat igenom Drifting In The Endless Void otaliga gånger den senaste tiden. Varje gång med ett stort leende på mina läppar då detta är löjligt bra.
Plattan inleds med Mutation/Transformation som mer eller mindre direkt griper tag i dig och helt
enkelt vägrar släppa sitt grepp. Du är fast i Dozers ökenlanskap där riffet och groovet är högsta
lagen och det enda du kan göra som vanlig dödlig är att buga och dyrka, du har helt enkelt inget
val och för den delen så vill du inget annat heller. När plattans tredje spår "Dust For Blood" når
dina trummhinnor så är du nere för räkning. Plattans bästa spår enligt denna skribent. Skulle
nog nästan vilja beskriva den som beroendeframkallande och det vore nästan rimligt att slänga
på en etikett på plattan som varnar för att den är just det.
Drifting In The Endless Void är helt enkelt en storartad platta som helt saknar svagheter. Du är
fast från första till sista ton. När jag själv skulle lyssna igenom plattan första gången så slutade
det med att jag efter tre genomlyssningar satt där i soffan smått chockerad och omtumlad av
den enorma käftsmäll som jag precis utsatts för. Ökendammed hade torkat igen mina läppar
och täppt igen mina bihålor. Jag bara satt där och täkte "hur jävla bra är inte detta!". Behöver
jag säga att det är köptvång på denna platta eller har ni redan förstått det? Bra!
/Anders Bergström
Jag funderar ofta på vad det är som gör stonerrock bra och dåligt. Jag tycker oftast att genren är stentrist men samtidigt så känns det som världens bästa gitarrmusik när man lyssnar på vissa band. Jag tröttnar aldrig på Kyuss eller Lowrider. Möjligen beror det på att gammal är äldst och att originalen inte går att kopiera.
Dozer hör definitivt till originalen. Som ett av banden som gjorde stonerrocken till vad den är så har dalmasarna en evig plats som ett av banden som satte standarden. Och när nu bandet återvänder på skiva med det första släppet sedan 2008 så undrar man ju om de fortfarande har magin i behåll.
Svaret är utan tvekan: Ja!
Här finns svänget, gunget och den där sköna känslan i gitarrspelet som förflyttar dig till en annan sfär. Så som bra stoner gör. Det är en varm och själfull ljudbild som draperas i snygga melodier och snyggt utmejslade riff. Det är en sjukt imponerande skiva i sitt hantverk. Dozer visar var stonerskåpet ska stå om man säger så. Lägg därtill en själfull sånginsats från Fredrik Nordin som förhöjer den där intensiva känslan så har ni en bra bild av den här skivan.
Jag är fortfarande inte helt säker på vad det är som gör Dozers stonerrock bättre än andras men det spelar mindre roll. Det här är ganska lysande!
/Magnus Tannergren
"Drifting in the endless void" släpps 21 april av Blues Funeral Recordings