Ur led är tiden, Krylbo Mangel flyttar från en varm sommarkväll i Krylbo till ett kallt Broken Dreams i Borlänge, och kallas istället Snö Mangel. Det finns dock ingen snö på taken, och jag ser inte en enda tomtejävel. Men mangel bjuds det på, när Bjorn, Offerblod och Grand Cadaver intar den lilla scenen på det ölrika haket.
Det sägs finnas 1500 öl på Broken Dreams i Borlänge, men för min del räcker det med tre grymma band.
Krylbo Mangel som är med och arrangerar den här kvällen håller som sagt vanligtvis till i Krylbo, mitt i den varma sommaren, och går till sommaren in på sin sjätte festival. Det som började som något riktigt jävla bra, har vuxit och blivit riktigt jävla grymt bra. Men det är länge till sommaren, så varför inte lägga in en lite mindre festival nu när mörkret faller över vårt vackra land(skap).
Bjorn SWHC går som första band upp på scenen, och med Krylbo Mangelns egen general Emil Lantz bakom trummorna, så ligger det lite på press på en riktigt bra spelning. Det klara bandet utan att blinka, även om det förmodligen var rätt svettigt under träningsoverallerna och rånarluvorna.
Publiken gillade däremot spelningen, och trots att de inte spelar live speciellt ofta, så kändes det inte av någon ringrostighet.
Band två blev Offerblod från Uppsala, deras andra spelning i Borlänge i år, då de var med på Mimfest tidigare i år. Och precis som på Mimfest så var det blytungt och fullt ös från början till slut.
Sista bandet för kvällen var inga mindre än Grand Cadaver, och nu var det riktigt trångt i lokalen. Och det är inget konstigt, för här var det rått, hårt, brutalt och riktigt jävla bra. Bandet med medlemmar från Göteborg, Stockholm och trummisen som för en gångs skull hade kortast resa, då han är boende bara ett stenkast från Borlänge, i Falun, visade för kvällen att man verkligen vet hur en publik ska tas.
Som sammanfattning kan man säga att det här blev en sån där kväll som gör att man kan stå ut fram till sommaren, när Krylbo Mangel är tillbaka. Och band har redan släppts, så se till att inte missa det.
Text och foto: Magnus Wågström