Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Klassikern: Strebers - I fädrens spår (Birdnest, 1990)

När Strebers släppte “I fädrens spår” 1990 hade inte begreppet trallpunk uppfunnits än. Och Strebers hade funnits i 8 år vid det här laget och släppt en hel del musik redan. Men det var i och med det tredje släppet som allting skulle ta ordentlig fart. Och få ett abrupt slut. Fram tills nu hade Strebers varit ett punkband som lät så som punk gjorde på 80-talet. Starkt färgat av inte minst Asta Kask som de dessutom delade medlemmen Micke Blomqvist med under en kort period. När “I fädrens spår” släpptes så var bandet en trio bestående av Ulke, Ztikkan och Johnny.

Skivan innehåller några av Strebers verkliga klassiker. “Balladen om lilla Elsa” blev snabbt en av bandets populäraste låtar och spår som “39 steg”, “Terrorbalans”, “Gud hör bön” och “Producera mera” är givna låtar att lyfta fram från skivan. Men även “Betongens kungar”, “Tomma ord” och “Döda ögon” med flera sticker ut. Egentligen så finns det få svaga stunder på skivan överhuvudtaget. Man kan notera att det finns en hel del folkmusikinslag i musiken vilket nog var startskottet för det som sedan skulle komma. Men just känslan för melodier och starka refränger är det som gör “I fädrens spår” så bra och som lyfter den här skivan över mycket annat som kom då. Och den var på många sätt startskottet för den punkvåg som skulle komma under de följande åren. 


Nu vet vi nog alla att Strebers historia tragiskt tar slut  1992 då bandets trummis Johnny Ryd omkommer i en bilolycka. Bandets spelar in “Till en vän” som avslut och lägger sedan ner för att återuppstå som Dia Psalma 1993. Och vi vet ju alla vad som hände sedan. 

Men Strebers arv lever vidare och “I fädrens spår” är nog den skiva som håller allra bäst i bandets diskografi. En tidlös svensk punkklassiker som spelades in av ett band som just där och då gjorde allting rätt och krattade banan för den uppsjö av band som kom sedan. Strebers har spelat live under de senaste 20 åren med den äran men aldrig spelat in något nytt materia. Publiken älskar fortfarande bandet och det säger väl något om musikens kvalitet.



Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Intervju: Malin Sandberg , Världen Brinner

Hej Malin Sandberg sångerska i Världen Brinner som är aktuella med en ny platta som heter “Reset” den 22 september.  Hur skulle du beskriva kommande skivan? - Som en dagbok från start till mål i att komma igenom något jävligt svårt.  Att trycka på reset och starta om. Peppig och mörk på samma gång.  Ni kör ju på svenska och engelska den här gången. Hur kommer det sig och vilka är de största utmaningarna att skriva texter på ett annat språk? - Skivan är 50/50 svenska engelska. Vissa låtar bara kom ut så. Utmaningen var väl mest om man kan släppa en fullängdsskiva med både och? Klart man kan kom vi fram till. Det är ju vårt band!  Vad skulle du säga är själva essensen i Världen Brinner, vad är er mission? - Vi vill bara ut och spela och ha kul. Och skriva musik som folk förhoppningsvis kan relatera till. Förhoppningsvis får någon tröst eller mod av något vi skrivit och det är det finaste! Du och resten av Världen Brinner har ju fantastisk energi på scenen. Hur har du utvecklats som front

INVSN, Klubb Död, Hus 7, Stockholm 23 september 2023

                                        Invsn äntrar  den extremt rökfyllda scenen scenen i Hus 7 som badar i blått ljus (det är ju ändå en gothklubb som arrar) prick på utsatt tid och redan från start står det klart att det här blir en spelning att minnas. Dennis Lyxén kromar och ålar sig fram på scenen i takt med musiken och gör poser som skulle kunna kännas tillgjorda men här blir det bara coolt och snyggt.  Musiken är elektronisk och postpunkig. Jag gillar inriktningen man tagit på de senaste skivorna där det elektroniska blir mer framträdande Ibland blir det nästan industriellt men det vägs upp av Christina Karlsson och, Sveriges svar på Kim Gordon, Sara Almgrens röster som inte är en kör utan en del av sången. Snyggt är det. Allt hålls ihop av André Sandströms stabila trumspel som piskar fram bandet genom settet samtidigt som det bidrar till en magiskt sväng man sällan upplever.  Några brandtal om att ta hand om varandra, försvar för studieförbund och mot högervindar och marknads

Vånna Inget - True Romance (vemodspunk)

Vånna Inget har sedan de släppte sin debutplatta ”Allvar” 2011 skakat liv i vår trasiga värld, spottat i motvind och ställt frågan: Vad händer om vi slutar drömma? Man skämtar liksom inte bort ”Vånna Inget” då de verkligen tar livet på för stort jävla allvar. Jag tror det är just det som gör att jag verkligen gillar dem. Det där lite naiva ungdomsoptimismen som man verkligen önskar att fler hade i dessa tider. Ett band som ”Vånna Inget” behövs liksom idag mer än någonsin.  Så det är ju både tur att vi nu kan välkomna deras fjärde platta ”True Romance” samtidigt som det är med ett stycke sorg i hjärtat då de aviserat att detta är deras sista skiva och att höstens och vinterns spelningar blir deras sista. Sista spelningen sker den 30 december i Skurup. Det är ett något mer moget band som hörs på denna platta. Dock utan att helt släppa taget om det som tidigare varit. Influenser från sångerskan Karolina Engdahl och gitarristen Tommy Tifts andra band ”True Moon” blir rätt tydliga här och d