“See you on the other side” sa Steve Von Till när han började sin spelning i Stockholm förra hösten. Sen framförde han musik som kändes hämtad från en annan tid och värld. Det är få människor på den här planeten som kan säga saker som att musiken är "en högre makt", "en energi" och att det är någonting "större än livet" utan att det låter fånigt. Men Steve Von Till är en av dem som kan det.
Harvestman är en sida av Von Tills musikskapande som lutar sig mot det psykedeliska och esoteriska. Teman som återkommer är runor och mysticism. Det är inte alltid lätt att ta till sig. Men belöningen är desto större när man bryter igenom barriären till den andra sida.
Part I
“Triptych” är precis som den heter tredelad historia. Varje del av projektet kommer att släppas på en egen skiva vid tre olika fullmånar under våren, sommaren och hösten. Sa jag att Harvestman handlade om mysticism? Nåväl, nu kommer alltså den första delen. Processen har varit lång för att slutföra detta. Vissa spår påbörjades för många år sedan.
Det första intrycket den här musiken ger mig är att det finns en rytm genom hela skivan. Det är ovanligt lättlyssnat och nästan luftigt och lättsamt i vissa delar. Ofta baseras musiken på ett enda riff och får utvecklas organiskt inom låtens ramar. Till sin hjälp har han bland annat Al Cisneros (Sleep, OM) och Dave French (Yob) som bidrar till några spår.
Det här är inte en skiva du sätter på i bakgrunden eller har på en fest. Det är en skiva för stillsam lyssning och meditation. Det är någonting som händer när Steve Von Till skapar musik i eget namn eller i Harvestman som väcker någonting djupt inom mig. Jag vet att det låter lite pretentiöst men då är det så och jag står för det. Det här är musik för själen och inte för kroppen. Musik med en djupare botten och mening. Det är vackert och intensivt. Precis som det brukar vara.
Part II
Uppföljaren till del ett tar dig ännu längre ut i ett musikaliskt universum. Det är mörkt och suggestiv musik som bygger mycket på repetition och loopar av rytmer och riff. På "Triptych: Part two" så utvecklas ljudlandskapen och en nästan tribal känsla infinner sig på många av spåren. Det är djupt fascinerande hur musik kan väcka så många känslor i lyssnaren. Förutom trumma bas och gitarr så finns här keyboards, mellotron och diverse samplingar av poeten William Butler Yeats. Ljudbilden är mjuk och mångfacetterad och här finns mycket att upptäcka även efter den tionde genomlyssningen.
Den känns också lite råare i sitt uttryck och den grottar ner sig i fler detaljer. Lite mer svårlyssnad kanske någon skulle säga. Jag vill dock hävda att bara man låter musiken flöda fritt genom sinnet så finns det storartade upplevelser att upptäcka här.
Part III
Nästan sömlöst knyter den tredje och avslutande delen i det här musikaliska mästerverk ihop sig med de två föregående delarna. Även om du inte behöver sätta dig ner och lyssna igenom alla delar som en helhet för att förstå storheten i detta så är det ändå att rekommendera. För vad som händer då är att du får en drygt två timmar lång musikupplevelse som försätter dig i ett nästan meditativt tillstånd.
Del tre bjuder på samma lågmälda groove, psykedeliska portaler och känsla. Det är inte en upprepning utan musiken känns hela tiden som en fortsättning, någonting som ständigt knuffar sig framåt. Det finns också en lekfullhet här som är väldigt tydlig. Det är som att hamna mitt i Steve Von Tills skapandeprocess i realtid. Tribala trummor blandas med elektroniska inslag, samplingar och gitarrer. Och det är så vacker musik att lyssna på.
Det finns en röd linje genom triptykens tre delar men varje del har sin egen identitet. Den tredje delen känns lite mer ödesmättad och när vi når avslutningsspåret "Cumha Uisdean (Lament for Hugh)" så känns det verkligen som en episk avslutning på en resa som vi fått följa med på.
Det här kan mycket väl vara en av Steve Von Tills största musikaliska stunder på egen hand. På ett sätt var det kanske en välsignelse när Neurosis föll i dvala för några år sedan så att han kunde ägna sig åt sina egna ambitioner på heltid. Ingenting av det han gjort på egen hand tidigare kan mäta sig med det han nu gjort de senaste åren både i eget namn på skiva och i bokform och nu i Harvestman. Och jag ser redan fram emot fortsättningen var den nu må ta Steve Von Till på hans fortsatta musikaliska resa. /Magnus Tannergren