Coca Carola - När sen är försent

När Åkersbergas stolthet Coca Carola släpper sin första skiva sedan 2004 års “Kryp din jävel” är det med en bitterljuv smak. Och titeln “När sen är försent” träffar rakt i hjärtat i ljuset av att bandets trummis Mårten Tolander var svårt sjuk under inspelningen för att sedan gå bort strax innan skivsläppet. Sådant gör ont att tänka på. 

Men samtidigt är jag så glad att bandet har spelat in den här plattan. Jag har saknat Coca Carola. Och den här 8 (9 på cd) spår långa skivan är precis allt man kan önska sig om man gillar bandet. Du har de snabba melodiaggressiva låtarna som inledande “Ett nytt slag i magen” och “Bara ge gas” som gör att man känner igen Carolorna direkt. Det samma gäller den nostalgiska återblicken i “Drömmar som tidsfördriv”. Sen kommer “Radhusgeneraler” som är en betraktelse över Svenssonlivet i bostadsrättsföreningar samtidigt som det är svidande kritik mot folkhemsrasismen och bristen på solidaritet. I titelspåret återvänder Harald som ständigt återkommit i olika stadier av misär i Coca Carolas låtar. Man skulle dock kunna tolka denna visa som slutet för den här tragiska figuren. Punkstänkaren “Det kan inte vara fel” följer därefter och sedan kommer “Paradiset är förlorat” som är en perfekt rocklåt med snygga “ohhahh”-körer. Bonusspåret “Krig & fred” är en pacifistisk kampsång att knyta näven till. Avslutar gör den mäktiga “Prata klart” blir som en sorgesång över samtal som man aldrig kommer att ha. Låten handlar om en kärlekshistoria men refrängen blir ändå en påminnelse om att när det är slut så kan man inte prata klart. Och i ljuset av det som har hänt i bandet… ja, ni förstår vemodskänslan man får. 

“När sen är försent” är ett av de starkaste Coca Carola-släppen där bandet hittat balansen mellan de tidiga plattornas punkiga melodiösa rock till de lite tyngre plattorna som följde under senare delen av 90-talet. Jag gillar den blandningen. Och som vanligt är Curres sång felfri och hans socialrealistiska texter är som bilder ur olika liv i ett samhälle som tappat värmen. Lite som Cornelis Vreeeswjik fast råare och brutalare. 

Jag älskar den här skivan och jag hoppas att den kan vara omstarten på något även om jag också inser att detta mycket väl kan vara det sista Coca Carola spelat in. Och i så fall är det en värdig avslutning och framför allt en fantastisk hyllning till Mårten. Oavsett så känner jag bara tacksamhet när jag lyssnar på “När sen är försent” 

/Magnus Tannergren