Grand Magus har släppt album med jämna mellanrum sedan 1999. Album som varit stabila. Senaste släppet ”Sunraven” är inget som skiljer sig från den normaliteten.
För det första så måste jag nämna albumets omslag som tilltalar mig väldigt mycket. Enbart valet av färger och designen hade lockat mig till köp om jag hittade den i en skivback.
Men för att snacka om själva låtarna istället så är jag nöjd. Stundtals riktigt nöjd. I en bra och snygg matta av tunga riff och felfri sång finns dock en riktig topp för mig. Låten ”The Black Lake” ger ruggigt sväng.
Inledande spåret ”Skybound” får mig att undra om jag av misstag klickat in mig på Amon Amarth men nej då, jag lyssnar på Grand Magus. På nästa låt undrar jag (såklart skämtsamt) igen om jag slajdat in felaktigt på samma nämnda grupp än en gång. ”The Wheel of Pain” låter i introt exakt som ”Pursuit of Vikings”.
Under 35 minuter får vi en lagom mix av polerad svärta. Dom tyngre delarna av skivan intresserar mig mest men för den delen ogillar jag inte dom kanske mer förutsägbara stora, episka delarna. Helheten får mig inte att tappa brallorna men skivan lämnar mig inte heller på något sätt missnöjd.
Detta tionde album från Stockholmarna kanske inte kommer gå till historien som deras bästa släpp och vissa i min krets menar att deras storhetstid är förbi, men det återstår att se. Time will tell.
/Ylva Sjöstrand