Magnus Tannergren här. Det är jag som gör Heavy Undergrounds podcast.
Idag så är det ganska exakt 10 år sedan jag la upp min första podcast. Då på Mixcloud och egentligen var det ett närradioprogram jag gjorde då som jag helt enkelt konverterade till podcast.
2014 var podcasts fortfarande lite nytt och coolt. Och lite vilda västern där allt var tillåtet och alla gjorde lite som man ville. Men ganska snabbt blev det mer mainstreamformat av det än ljudfanzine.
Tyvärr.
Egentligen hade jag tänkt klippa ihop ett avsnitt med en massa höjdpunkter från de här tio åren. Men när jag började titta på vad som skulle kunna vara med insåg jag ganska snabbt att det skulle bli väldigt mycket jobb. Jag har inte järnkoll, men en snabb överslagsräkning säger att det producerats en bra bit över 700 poddar under de här åren. Det är säkert över 1000 timmar material och runt 500 gjorda intervjuer med band och folk från undergroundscenen.
Jag vet inte ens var jag har alla grejer sparade eller ens vad jag skulle välja att ha med. Dessutom tycker jag att redigering är rätt tråkigt.…
Så vi skiter i det.
Så istället tar jag tillfället i akt och sätter mig här bakom mikrofonen och spelar in som så många gånger förut i min lilla studio som egentligen är en klädkammare. Det är här den här fantastiska världen uppstår varje gång jag kopplar upp mig och får prata med alla dessa underbara människor som gör så fantastiska saker.
Folk är rätt snälla ändå. När man frågar om de vill vara med svarar alla glatt att de absolut vill vara det. Och oftast får vi till ett bra snack. Människor som är kreativa gör mig hoppfull ändå. Det finns en kraft där ute som ingen kan tämja.
Jag har de senaste åren försökt gräva i varför folk gör det här. Vad som driver dem och vad det betyder för dem i vardagen att till exempel vara med i ett band trots kassa kulturpolitiska förutsättningar, ekonomiska risker och oavlönat arbete..
Svaren varierar men ofta finns det en önskan om att ha något att fly till och ha som en egen grej i allt det andra som händer. Jag känner igen det där eftersom det ungefär så jag känner med den här podcasten.
Vare sig jag pratar med ett crustpunkband, ett dödsband eller ett stonerband. Eller med fanzinemakare, ljudtekniker eller festivalarrangörer så är den där drivkraften att skapa något själv för sig själv och andra alltid där. Det är magiskt.
Jag har alltid låtit min egen nyfikenhet styra innehållet i podden. Hör eller ser jag någonting jag gillar så kollar jag om man kan få med det. Jag får många mail från skivbolag både stora och små med skivor och intervjuförfrågningar men jag har alltid valt själv. Heavy Underground ska inte kännas styrd av det som står på bolagens releasescheman. Tar vi med något större beror det bara på att vi gillar det och inget annat.
Jag brukar tjata om att Heavy Underground är fri och oberoende och alltid gratis. Just det sistnämnda är extremt viktigt för mig. Dels för att jag försöker hålla podcasten så nära min uppfattning om hur podcasts ska fungera alltså som ett media som alla kan göra själva och dels för att det vi gör här handlar om undergroundkultur och DIY och att försöka göra vinst på det ekonomiskt blir bara fånigt.
Däremot kan man ju bidra med en slant via Patreon om man vill stötta oss men det är en annan sak. Alla bidrar med det man kan om man vill efter egen förmåga. En kommentar, delning eller rekommendation betyder lika mycket för mig som 25 spänn via Patreon. Om inte mer.
10 år är en lång tid. Särskilt i poddvärlden. Och speciellt för en musikpodd. Det är inte så många som hållit på lika länge. Visst har det funnits stunder som jag tänkt att det kanske är dags att avsluta. Och varje år har jag alltid tagit ett aktivt beslut att fortsätta ett år till efter en stunds egen utvärdering.
Varje gång jag försökt göra ett uppehåll över en sommar har det börjat klia i poddnerven efter ett par dagar. Det sitter så inrotat i mig vid det här laget att det bara är något jag måste göra. För det är ju så kul.
Jag älskar att sitta bakom en mikrofon. Jag älskar att förbereda en intervju och researcha ett band. Jag är inte lika förtjust i att klippa och redigera men det brukar jag ärligt talat inte lägga så mycket tid vid. Är man väl förberedd så brukar det bli bra ändå.
Sen har vi det där med att upptäcka musik och människor. Det första bandet som var med i podden var Monolord som precis hade släppt sin första låt och lite senare skivan “Empress rising”. Då okända men nu legender i sin egen genre. Samma sak med Vokonis, Kingnomad, Domkraft, Ett Dödens Maskineri och många fler band.
Och alla dessa underbara personer man stött på. Roger på Suicide Records, Alex Stjernfeldt, Marco på Majestic Mountain är bara några. Eller Todd på Ripple Records i San Francisco. De har med åren blivit goda vänner.
Sen har vi andra poddare som Tomasz och Erik på Metalpodden, det legendariska gänget bakom nu nerlagda Nere På Noll, Per Nordmark, Yxan på Döda Katten, Björn på BL Metal podcast med fler. Jag ser dem aldrig som konkurrenter utan som grymma inspiratörer. Så tack för det.
Och att man fått möjlighet att lära känna gamla hjältar och ha regelbunden kontakt med dom under åren är också en grej som jag har svårt att greppa. Inte illa för en introvert typ som mig.
Sen har vi ju de som blivit en del av Heavy Underground. Jag tänker naturligvis på min fina vän Svempa som jag bara följde på Instagram 2017 först men som jag chansade på och frågade om han kunde tänka sig att göra lite intervjuer i Stockholm trots att hans saknade erfarenhet då. Han sa ja.
Så han fick börja med Brant Bjork.
På engelska. Det har blivit några stycken vid det här laget och jag förundras fortfarande över hans energi och driv och hur han alltid lyckas få till så bra samtal med allt från ett komplett okänt demoband till Steve Von Till från Neurosis. Tack Svempa du är en stjärna.
Så har vi recensenterna på heavyunderground.se. Ylva, Anders och Emil som skriver så bra om musik och som jag alltid har så trevliga samtal med när vi sammanfattar hel- och halvår i podden. Svinduktiga skribenter och trevligt folk. En oslagbar kombination. Ni är bäst, bäst, bäst.
Samma sak med Misha Sedini och Martin Dunelind som låtit mig vältra mig i nostalgi när vi pratar om det fantastiska 90-talet i klassikeravsnitten och i poddserien Just One Fix. Det är nyttigt att analysera varför man gillar det man gör. Det gör mig till en bättre människa. Så tack Martin och Misha!
Frågar någon mig över vad jag är mest stolt över så är det nog just att jag skapat någonting som kopplat ihop mig med alla dessa fantastiska människor. Och att jag drivit den här podden i 10 år och hjälpt andra att nå ut med sin musik.
Och jag är stolt över att ha dokumenterat en del band och genrer som den svenska thrashscenen i slutet av 80-talet och den svenska punken i början av 90-talet i egna poddar. Det har varit ett sätt att ge tillbaka för allt som dom har gett mig.
Och egentligen handlar nog hela Heavy Underground om att ge tillbaka till en scen som gett mig så mycket. Både musik och upplevelser men också en känsla av tillhörighet och bättre självkänsla.
Till sist vill jag tacka dig som tar dig tid och lyssnar på den här podden. Att ge sin tid åt att lyssna på vad andra har skapat och på deras berättelser är det finaste man kan göra. Så på alla gästers vägnar så säger jag tack för det. Det betyder mer än du tror.
Och jag säger tack för att du har lyssnat på podden vare sig det är något avsnitt ibland eller på alla avsnitt sedan augusti 2014. Ni är bäst.
Nu kör vi vidare. Hösten har en hel del grejer på gång som jag vet om och säkert ännu mer som jag inte har en aning om.
Nu kör vi.
Tack för att du lyssnar och läser!
/Magnus Tannergren Heavy Underground