Det är 21 år sedan nu som jag tog mod till mig och skickade några recensioner som arbetsprover till Close Up Magazine. Inte för att jag trodde att något skulle hända men för att det var en dröm att få skriva för tidningen. Jag började läsa den när jag pluggade i Linköping. Så det var väl runt 1997 och jag satt och gratisläste den på stadsbiblioteket. Några år senare började jag prenumerera och det gjorde jag sedan fram till slutet 2019.
Close Up var den enda musiktidningen som verkligen betydde något. Jag litade blint på recensionerna, lustläste intervjuerna som var skrivna av de vassaste skribenterna och planerade skivinköp efter Soundchecksektionen. Man kan gott säga att Close Up lärde mig allt om undergroundscenen under alla de där åren. Ett annat sorts universitet.
En dag på jobbet ringer telefonen. I andra änden av luren hör jag hur han presenterar sig på östgötska: “Ja tjena det är Robban på Close Up. Du ville skriva i tidningen. Det är klart att du kan få göra det.” Och så blev det under ett år eller så. Kanske inga mästerverk men jag lärde mig massor. Och det satte mig på en kurs i livet som jag hållit sedan dess. Efter CU blev det Slavestate där jag skrev i 15 år. Och parallellt med det poddar och annat musikrelaterat. Jag kommer för evigt att vara Robban tacksam att han gav mig chansen då för drygt 20 år sedan.
Letar ni efter mig i Close Up årgång 2003-2004 så är det Magnus Gustafsson ni ska leta efter för så hette jag då. Och du lyssnar på Heavy Undergrounds podcast. Och i den här podden sluter vi en cirkel då Robban Becirovic är gäst i min podcast vilken är en ära för mig större än någon kan ana. /Magnus Tannergren