På Deities of Deathlike Sleep så har Grand Cadaver förfinat och utvecklat sitt sound.
Grundstommen är givetvis den råa dödsmetallen med lika skopor av såväl
Stockholmsdöds ala 90-tal såväl som den mer melodiska varianten som utvecklades
några år senare i Göteborg. Så alla kan vara lugna och trygga på den punkten.
Vad vi har här är snarare ett mer moget Grand Cadaver. Ett tryggare band och som tar
ut svängarna lite mer. Snabbare dängor som ”A Crawling Feast of Decay” visar att
spelglädjen och kärleken till klassisk döds fortfarande utgör grundstommen. När
fjärde låten ”Serrated Jaws” ljuder ur högtalaren så sänks tempot en aning och tyngre
tongångar ljuder och det är omöjligt att hålla nacken still och inte gunga med. Lite
samma känsla som jag fick av förra plattans ”Grim Eternal”. Så grundreceptet har
inte förändrats. Det är bara lite bättre och lyxigare ingredienser.
Låtsnickrandet håller högsta klass vilket knappast är förvånande då den samlade
rutinen hos medlemmarna är otroligt hög. En extra eloge vill jag dock ge Mikael
Stanne. Jag vill påstå att det är hos Grand Cadaver som hans röst verkligen kommer
till sin fulla rätt. Det är en ren njutning att höra hans dödsrosslande.
För min del så växte denna platta otroligt mycket efter ett antal genomlyssningar.
Jag
ska ärligt säga att efter jag hört den första gången så var jag inte så vidare imponerad.
Nu idag så håller jag nog den lika högt som debuten. Deities of Deathlike Sleep
bjuder på ett Grand Cadaver med extra allt. Lite tyngre, lite mörkare, lite
melodiösare. Lite som det lyxigaste deluxmålet du kan köpa.
/Anders Bergström