Rome Is Not A Towns nya skiva är inget annat än 31 minuter briljant 90-talsanstruken noiserock i samma anda som Sonic Youth i sina mest melodiösa stunder. Monotona distade ljudväggar som med charm och kraft mal ner allt motstånd. Det här kan vara ett av vårens starkaste släpp i min bok som jag kommer att spela mycket.
Lyssna på poppärlor som "Poison" eller avig New York-indie som "Lullaby" eller drivet i "Follow me home" och du inser att Rome Is Not A Town har en enorm spännvidd. Musiken mejslas varsamt fram med tålamod samtidigt som det finns en iver och angelägenhet i framförandet.
Som sagt. En av vårens starkaste släpp.
//Magnus Tannergren