Fortsätt till huvudinnehåll

Heavy Underground

Heavy Underground

Leta i den här bloggen

PODCASTS
RECENSIONER
INTERVJUER
OM OSS
KONTAKT
HEAVY UNDERGROUND ARCHIVES
Bergslagspodden

Inlägg

Cries From The Underworld: Ulke

Cries from the underworld

+

Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar

Podcast: Charta 77 om Ödesboxen

+

Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar

Cries From The Underworld: Killers Walk Among Us

Cries from the underworld

+

Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar

Krönika: Vad jag lärt mig av Charta 77

Charta 77 krönika punk

+

Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar

Recension: Demolyn - Tales of Demolyn

+

Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar

Podcast: Noll Tolerans

+

Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar

Cries From The Underworld: Katakomba

Cries from the underworld

+

Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar

Lyssna

En kommande podcastserie om vad som hände i Bergslagen på 90-talet - läs mer om projektet

Hotter than hell

Recension: Världen Brinner - s/t

Den svensk punkscenen 2026 är ganska välmående vid ett snabbt ögonkast. Och det finns en uppsjö av band som hämtar sin inspiration från punken på 90-talet. På gott och ont. En del guldkorn finns men det finns också väldigt mycket som är ganska generiskt. Världen Brinner tillhör inte den sistnämnda kategorin. Nej, Västeråsbandet har under flera år odlat sin egen version av trallvänlig och medryckande punk. Energinivån ä skyhög och uttrycket helt eget. Här blandas melodi med riff och refrängstark sång. Varje skiva har varit ett steg framåt och nu är den fjärde skivan här och den kan vara plattan där Världen Brinner skakat av sig precis allt onödigt och kvar finns själva essensen i vad bandet står för. För det första skulle nästan alla låtar kunna bli en hit. Tydligaste kandidaten är dock “Hårda filter” där sångerskan Malin Sandström får sällskap av Millencolins dito Nikola Sarcevic och med dessa två tillsammans uppstår punkmagi när de läser lusen av det digitala samhället. Ski...

Recension: Amon Amarth - The allfather awakens

Med sitt 13:e album så är Amon Amarths diskografi givetvis imponerande stor. Den svenska vikingahären har med råge bevisat att det är ett världsband som ledigt kryssar över klotet på sina turnéer. Själv har jag väl kanske aldrig riktigt fastnat för bandets brutala heavy metal där de nordiska sagorna fått liv. Men med det sagt så gillar jag Amon Amarth och det beror nog på att jag är uppväxt med konceptband som Running Wild, Manowar och andra teatraliska band. Så lite kittlar det ju naturligtvis. På "The allfather awakens" får vi mer av samma som vi fått på tidigare album. Det är medryckande, storslagna låtar med mäktiga refränger, riff som krossar och en Johan Hegg i storform på det vokala. Många låtar sätter sig direkt som inledande "Gjallarhorn" som jag spelat pinsamt mycket redan. "Kvasir's blood" är också en favorit där Hegg visar upp ett imponerande röstregister. Här finns mycket att hämta om man gillar episk metal som bygger på ett genuint intres...

Recension: Sacreligious - Brutality incarnated

Kommer du ihåg varför du älskade Morbid Angel en gång i tiden? Då vet du varför du kommer att gilla Sacreligious från Göteborg. För här levereras death metal i genrens absolut rätta bemärkelse. Väggen av djupt distade gitarrer, smattrande trummor och guttural growl som beskriver världens ohyggliga grymhet med en ständigt svavelosande ondska lurandes i bakgrunden. Det är härligt att höra. För i en tid där death metal är så många andra saker än det jag just beskrev så är det oerhört skönt med ett band som försvarar traditionen och konstformen. Jag kan inte annat än gilla det jag hör och förundras hur väl den här typen av musik åldrats. Death metal i den här skolan är fortfarande provocerande och extremt enligt alla mått och jämförelser. Ondskan sitter inte i det sataniska utan i människan själv och det är väl det death metal berättar om när den är som bäst. Och Sacreligious förkunnar detta på allra bästa sätt. Only death is real! /Magnus Tannergren

Recension: Kongh - Dissolved in time

När ett band plötsligt återkommer på skiva 13 år efter det senaste släppet blir ju frågan vad tiden har gjort med bandets musik. Mycket hinner hända kreativt med en person under så lång tid om man tänker på både inre och yttre faktorer. Titeln på Konghs återkomst är passande nog “Dissolved in time”. Och visst känner man igen Kongh men man märker också att tiden både hunnit lösa upp det som fanns tidigare och satt ihop beståndsdelarna på ett delvis nytt sätt. Kvar från förra skivan finns idag bara bandets kreativa motor David Johansson som under en tid filat på de tre låtar som nu släpps. Med sig har han Jörgen Sandström (Grave, Entombed) på growl och Christian Augustin (Cult Of Luna, Totalt Jävla Mörker) på trummor. Så att det är ett mäktigt verk vi står inför förstår ni nog. Att genrebestämma detta är svårt och kanske onödigt. Det kan vara post-någonting. Men här samsas också dödsmetall, stoner, black metal och hundra andra saker. Låtarna är långa. Första spåret “Staining...

Använder Blogger

Heavy Underground Network 2014-2022