När ett band plötsligt återkommer på skiva 13 år efter det senaste släppet blir ju frågan vad tiden har gjort med bandets musik. Mycket hinner hända kreativt med en person under så lång tid om man tänker på både inre och yttre faktorer.
Titeln på Konghs återkomst är passande nog “Dissolved in time”. Och visst känner man igen Kongh men man märker också att tiden både hunnit lösa upp det som fanns tidigare och satt ihop beståndsdelarna på ett delvis nytt sätt. Kvar från förra skivan finns idag bara bandets kreativa motor David Johansson som under en tid filat på de tre låtar som nu släpps. Med sig har han Jörgen Sandström (Grave, Entombed) på growl och Christian Augustin (Cult Of Luna, Totalt Jävla Mörker) på trummor. Så att det är ett mäktigt verk vi står inför förstår ni nog.
Att genrebestämma detta är svårt och kanske onödigt. Det kan vara post-någonting. Men här samsas också dödsmetall, stoner, black metal och hundra andra saker. Låtarna är långa.
Första spåret “Staining The Ether” är en magnifik koloss som spänner över nästan 19 minuter. Det är knappt så att man kan kalla det en låt utan det är mer ett stycke musik som är ett verk i sig och som tar sin tid att upptäcka. Inte för att det är svårtillgängligt egentligen utan mest för att den har så många dimensioner staplade på varandra.
Det "korta mellanspelet" “Guided to the end” på 7 minuter är mer direkt i sitt tilltal där hastigheten höjs lite och ett malande riff står i centrum. Davids sång kompletteras snyggt av Jörgen Sandströms (Grave) tidlösa growl.
De avslutande 13 minuterna som utgör titelspåret är en doomdoftande mastodont som krälar fram och låter den tid som behövs tas. Långsamt maler riffen på och du försätts i en hypnos som läser upp tid och rum.
Som helhet är detta en fantastisk skiva. Musiken och den blodröda omslagskonsten ger onekligen “Dissolved in time” en enorm pondus. Det är en monumental comeback och jag inser hur mycket jag saknat Kongh på den svenska undergroundscenen. En scen som de också återtar den 30 januari nästa år då de återvänder som liveband.
En klar kandidat till årsbästalistan.
/Magnus Tannergren