Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Skivbolag: Fem frågor till J. Terrac Records


Johan Terrac driver  J. Terrac Records som en kulturgärning för att bevara cd-skivan. Små limiterade upplagor av svintuff undergroundmusik är hans mission och Heavy Underground ställde fem frågor om det här.

Varför och när startade du J. Terrac Records?
- J. Terrac Records är en hobby och kulturgärning gentemot cd-formatet. Varför greja med en stroppig vinylskiva när den smidiga cd:n finns? Jag hoppas bidra, kanske minimalt, till att formatet är aktuellt. Allas hobbys kostar, om jag förlorar någon hundring på varje släpp så har ändå skivan gett mig mycket i sociala kontakter etc. Jag samlar själv på cd och sålde, eller gav vissa till legenden Nätterdal (poddgeni på Nere På Noll m.m red. anm), alla vinyler för ca tre år sedan. Starten för detta projekt var i april 2020 när covid stal hockey och spelningarna för en. Mina grejor är verkligen miniprojekt med små upplagor.

Vilken typ av musik ger du ut?
- Punk och hardcore. Det har blivit en fin mix med old school hardcore i form av Prison Riot, skatepunk med Out of my way och trallpunk med Skräp. Constant Abuse är lite råare hardcore, men den skivan har dragit ut på tiden.

Vad är det du letar efter hos ett band för att det ska vara intressant för dig att ge ut?
- Antingen vill jag känna dem personligen, eller så ska dem komma ifrån regionen.

Nämn tre skivbolag du själv gillar:
- Fat Wreck Chords - Lagwagon, Strung Out och co är mina absoluta favoritband, alla tider.

- Epitaph - Samma som ovan, men jag håller Fat Mikes snäppet högre. Mycket för att FAT har hållit stilen intakt. Epitaph har enorma skatter, men också en del (på senare år) som inte intresserar mig.

- Skulle vilja nämna Burning heart också, men eftersom jag vill nämna något aktivt så tycker jag Second class kids jobbar på bra. Jag är ett stort fan av svensk trallpunk också. Hade du frågat mig förr så hade ju Birdnest funnits med på listan. Har svårt för att inte rabbla upp många namn, så jag nämner också holländska Morning Wood som släpper massa bra skatepunk, med band som låter väldigt 90-tal.

Gör ogenerad reklam för några kommande släpp som du har på gång:
- Constant Abuse kommer bli grym. Två helt nya låtar och deras två demos på samma cd låter som något varje person bör lägga en hundring på. Blir bara 50 ex och förtjänar att bli sold out.

Följ J. Terrac Records på Instagram om du vill ha koll på vad som är på gång. Försäljning sker genom DM där.

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Två sjuor från Flyktsoda Records

Deny - Call of the void Gefyr/Rat Cage - Split   Ni som gillar er crust och käng vet ju förmodligen att en av förra årets absolut bästa plattor var ”Wildfire” med Törebodas Deny. Undertecknad recenserade den här på Heavy Underground och den fanns högt upp på förra årets årsbästalista.   Så det är ju med stor glädje jag ser att en ny ep med Deny släpps. Fyra spår med harmonisk underbar d-takt med snortuffa melodier som rätt omgående får kängnäven att lyftas är vad denna ep bjuder på.  Titelspåret som inleder a-sidan är nog favoriten och de inledande raderna lyder: ”I am choking myself. Bye some more. Fighting the commercial grip” Deny håller fanan högt och denna ep bara visar vilket grymt bra band de är och jag hoppas att fler av er upptäcker dem. För Deny förtjänad verkligen all framgång.  Gefyr begåvade oss 2022 med deras briljanta självbetitlade debutplatta. Året efter så släppte Rat Cage från England ”Savage visions”. En urstark hc/punk-skiva som inte tog några fångar. Så det ä

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”.  Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst.  Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som