Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Heavy Undergrounds Podcast

Fredrik Jordanius - Phobos

  Blandar du filmmusik, doom och postmetal så får du en EP i två delar som skulle kunna användas som soundtrack i en film om yttre rymden. Den här mixen har Fredrik Jordanius gjort och vi bjuds nu på del 1 av 2. Phobos släpptes 1 november via Jordaniusounds av gitarristen him self. Alla delar av EPn är gjorda av Fredrik förutom trummor där man tagit hjälp av den färöiska trummisen Remi Kofoed Johannesen. Tillsammans har dom skapat ett verk som får mig att flyta med på en kosmisk färd. Jag vill bara lägga mig på golvet och åka med. Under fem låtar på totalt 18 minuter hinner det hända rätt mycket magiskt. Jordanius är en magnifik gitarrist med förflutet i till exempel Omnicidal, sessionmedlem i Lake of Tears och Sister Sin men för mig personligen mest känd som huvudsaklig låtskrivare i Egonaut. Sedan 2010 då just Egonaut gick i graven har Fredrik släppt några egna låtar som instrumental soloartist. Dessa ska ni såklart också kika på. Dom alltså helt instrumentala låtarna på Phobos ...

Fem noise/sludge/postrock/postnågonting-releaser 2024

Jag brukar tänka på det som Roadburnmusik. Alltså den där hårda musiken som är svår att sätta fingret på vilken genre det rör sig om. Ett brett spektrum av mörk och rå musik som på något märkligt sätt berör på djupet. Här kommer de fem releaser som jag fastnat för under 2024 utan inbördes ordning.  Magnus Tannergren Redaktör, Heavy Underground Chat Pile - Cold World Cool World by Chat Pile Oklahomabaserad Chat Pile som tagit sitt namn efter slaggprodukterna från zinkgruvan i hemstaden  ger oss en uppföljare till 2022 års “God´s country” som har alla de där elementen man vi ha i den här typen av musik. Klara drag av noiserock men även sludge och hardcore finns här. Det finns ett mäktigt muller i alla låtar och ibland hör man nästan hur basens strängar fladdrar på basgitarren. En mäktig uppföljare som kommer att ta bandet till nästa nivå. The Jesus Lizard - Rack Rack by The Jesus Lizard Finns det något mer klassiskt noisrockband än The Jesus Lizard? Nej knappast. Bandet d...

Hostilia - All the Blood Spilt EP - The Top Floor Live Sessions

Hostilia är ett ungt band både som band och till ålder. Men det spelar ingen roll här för den här EP:n är en smått fantastisk upplevelse att lyssna på som gamla thrash metal-fantast. Inspelad live i studion utan pålägg har producenten Jacob Herrmann fångat ett band som vet vad de håller på med.  Ni får klassisk Bay Area thrash serverad med en ungdomlig energi som inte hörs så ofta. Det är uppenbarligen ytterst kompetenta musiker som verkligen älskar genren. Tuggriffen rullar fram som en stridsvagn, sologitarren ylar och dubbeltrampet på baskaggen är snortajt. Lägg därtill en sångare som har det perfekta Chuck Billy-tonläget för den här typen av musik med en Paul Baloff-attityd utan dess like. Jag sitter bara och njuter. Och en en gång. Leveransen live i studion är fullständigt bländande.  Svensk thrash metal drivs just nu framåt av unga band som Eternal Evil, Sarcator, Disarray, Bloodstain och Eradikated som alla är fantastiska. Men Hostilia visar på den här EP:n att dom tillh...

Bildspecial: Charta 77 + Ulke, Saga Kulturhus, Torshälla 29 november 2024

Den 29 november spelade Charta 77 och Ulke på Saga Kulturhus i Torshälla. Charta 77 turnerar på sin senaste utmärkta platta "Den sista måltiden" och kompar Ulke i spelningens andra hälft. Det märkas att folk saknat Ulke i elektrisk form när ha rev av gamla Strebers- och Dia Psalma-klassiker. Han har ett nytt band på gång och nyheter om detta kommer runt årsskiftet.   Foto: Magnus Tannergren

Viva Sounds, dag 3 - lördag 30 november

Vaknar av katten som väcker mig alldeles för tidigt, och eftersom jag börjar bli farbror har jag helt tappat förmågan att somna om. Om det är den tidiga tvångsmorgonen, åldern eller kombinationen av dem som gör att jag är lite mer svårflirtad idag vet jag tyvärr inte svaret på. Morgonen börjar stilla med frukost och På Spåret, där sofflaget bestående av mig och min flickvän skrapar ihop 40 poäng och spöar skiten ur proffslagen. Gött. … Rör mig mot dagens första spelning, som är med Ior på en spårvagn, men innan det stannar jag till för en kaffe på Fyrens som jag tar med mig in på Bengans för att byta några ord med postindie-Alex. Vi pratar om post-indie, indie-post och hårdrock medan Helmet spelas i butikslokalen. Jag springer vidare mot 11:ans spårvagnshållplats. Väl på hållplatsen dyker två Åmålsbor, som jag inte sett på länge, upp från ingenstans. Vi är glada att se varandra och avhandlar bruksortsskvaller som bara Åmålsbor kan. Sedan kommer Studio Berserk-mannen. Vi kramas. Han ber...

Viva Sounds, dag 2 - fredag 29 november

  Vaknar och känner mig peppad och energifylld efter gårdagen (bra tecken), jag och min tjej äter gemensam lunch (äggröra med trattkantareller, för den som undrar). En vän hör av sig och vill gå på Viva Sounds tillsammans. Kul, samtidigt som jag varnar honom för att jag kommer springa som en vante fram och tillbaka under kvällen. Han fattar grejen. .. Nog om mitt vardagslivstjöt, dags för kvällens första gigg som återigen börjar på Holy Moly med artisten Adjua (som jag inte har koll på sedan tidigare). Väl på Holy Moly hamnar jag på ett bord med Carlos från igår och artisten Adjua. Vi pratar om musikskrivande, kreativitet och AI. Carlos och artisten gör sig redo för gig. Jag hamnar bredvid en man som bjuder hem mig att titta på hans vinylskivor. Vi byter kontaktuppgifter. Trevligt. Adjua går på scenen med sin Gretsch och sångröst. I musiken hör jag PJ Harvey, Amy Winehouse och grungiga toner. Vinylmannen i publiken tycker det låter som Sadie, men det kan jag varken dementera eller ...

Viva Sounds - torsdag, 28 november

  Arbetsdagen blev plötsligt klar, och klockan står på 17.00. Trycker i mig yoghurt och müsli samtidigt som jag hör av mig till några vänner. Den ena är magsjuk, den andra har ont i huvudet, den tredje ska på dejt och den fjärde på musikal på bio.  Klockan slår 17.30 och jag ger mig ensam ut till kvällens första anhalt Holy Moly för att kolla på festivalens öppningsakt, Aysanabee från Kanada, och jag har absolut ingen aning om vad som väntar. Men det är ju en del av grejen. Väl innanför dörrarna på Holy Moly känner jag mig inte ensam längre då jag träffar Carlos från Maulén och en kille jag drack alldeles för många öl med för någon helg sedan. Efter några mentala svängar kommer inser jag och ölkillen samtidigt att vi pratar om samma saker som vi pratade om på ölkvällen några veckor tidigare. Han lägger dock till att dom hade en fräck efterfest. Det hade inte jag.  Aysanabee går på den lilla, men mysiga Holy Moly-scenen med sin akustiska gitarr och...