Heavy Underground

Jag kommer ihåg mitt första möte med Orochen. Jag satt på ett tåg på väg mot Göteborg och surfade planlöst på nätet. Snubblar in på Suicide Records hemsida och läser om ett band vid namn Orochen. Blir mer än nyfiken då jag läser vidare vad deras musik och texter handlar om. Den förmedlade en världsbild som jag verkligen delar. Efter det tog det inte många sekunder innan Tylacine EP’n fyllde mina öron och givetvis så var både den och den kommande fullängdaren Anthroposcenic beställda inom kort. Båda vinylerna har spelats flitigt hemma hos mig sedan dess.  Den nyss släppta EP’n Wastelands är tråkigt nog de två sista livstecken vi får från detta band, dock så är det ett avslut som heter duga. Man ska ju sluta på topp brukar det heta och det är precis vad Orochen gör.  Wastelands består av två spår som de tydligen inte hann få klar till Anthroposcenic. Inledande Wastelands är det kargare och hårdare spåret med underbart härligt gästvrål från Christian Bonnesen. Hans arga pipa är e...

  Musik bygger på känslor och musik skapar känslor. Orochen är ett utmärkt exempel på detta. Genremässigt är de svårplacerade men någon form av postrock kanske de spelar. Men här hörs ekon från både Nick Cave & The Bad Seeds, Crippled Black Phoenix och mycket annat. Orochen tar upp svåra och tunga ämnen om existens, ensamhet, klimat och annat som vi människor bär inom oss och som vi själva påverkar. Allt klätt i en bedrägligt storslagen rockkostym.       Thylacine by Orochen Deras senaste ep som gavs ut av Suicide Records "är Thylacine" som berörde mig djupt och jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på den. Den passar både ensam hemma sena kvällar eller när man kör bil. Här får man en inre och yttre resa där psykisk ohälsa och klimatkatastrofer målar upp en ganska dyster bild av mänskligheten. Samtidigt fyller musiken mig med sådan värme att jag finner något vackert och hoppfullt här också. Jag väljer att vila i den känslan.  Köp din biljett till Su...

Ibland händer det att ett debutalbum träffar precis rätt och hittar den där perfekta tonen som gör att musik kan vara så fantastisk. Orochen blandar gotisk americana med mörk indierock och något mer som jag har svårt att sätta fingret på. Men musiken och texterna kryper under huden på mig när ämnen som arters utdöende, ensamhet och våndan av existensen avhandlas. Det är en sjukt mäktig platta som Orochen har presterat med ett budskap som förtjänar hela allas vår uppmärksamhet. Anthroposcenic by Orochen

Vi lever  i tider av oro och förändring. Saker händer i världen som vi som människor har svårt att ta till oss. Pandemin har förändrat sättet vi tänker på frihet. Geopolitiska konflikter förändrar förutsättningarna för framtiden på ett sätt vi inte upplevt på över 30 år. Och under allt detta märker vi hur vi människor i grunden ändrat förutsättningarna för vår blotta existens genom rovdrift på planetens resurser och biotop som vi är helt beroende av för att överhuvudtaget kunna finnas till. Det är tider som oroar och väcker tankar. Orochen skriver musik som handlar om sådant här. De skriver musik som har känslorna utanpå huden och som hela tiden omfamnar det tvivel och desperation som man kan känna inför detta faktum som vi ställs inför nästan dagligen när nyhetsflödet penetrerar våra medvetanden och sakta men säkert eroderar det hopp som finns inom oss alla.  Ironiskt nog är Orochens musik också väldigt vacker. Undergången har ju oftast den egenskapen. I den långsamma apokaly...

Emil och Jonas från Orochen berättar om varje låt från nya skivan "Anthroposcenic". Vi nördar ner oss i riff, texttema, bilder och känslor. 

Foto: Richard Bloom Orochen, Oroken, Oroschen... kärt barn har många namn. Den 27 maj släpps "Anthroposcenic" av Suicide Records som är en skiva något utöver det vanliga ( läs mer om det här ).  Därför är Jonas och Emil gäster i podden för att berätta allt om den kommande släppet, vägen fram till skivan, vad musik betyder i livet, om att spela i band, att älska replokalen, om att får hjältar att ta bilder till omslag och så vidare.  Ett fantastiskt samtal med ett fantastiskt band. 

Sen den 12 januari har jag släppt minst ett avsnitt i veckan utan uppehåll. Totalt 52 avsnitt blev det. Det ni! Jag tror att det varit räddningen för mig under det här året att få prata med så många positiva, kreativa och underbara människor. Musik och kultur räddar oss i en galen värld. Tack till följande människor och band (har jag glömt någon, sorry!) gjorde Heavy Underground möjligt 2022: Tomas Liljedal (Norna, Breach), Blodet (Hilda & Dennis), Emilia Henriksson, Berget Bergman (Man. Machine. Industry), Snake, Misery Loves Co (Patrik Wirén),Fredrik Larzon (Millencolin), Anders Jacobson (Nasum), Cities Of Mars, Orochen, Sekunderna, Oh Hiroshima, Goatriders, Mattias Indy Pettersson (Massgrav, Kungens Män), Industrial Puke (Jens & Linus), Slôdder Noll Tolerans, Punk-Johan, Bonnie (Asta Kask)  Ulke (Strebers/Dia Psalma), bäste Per Granberg & Charta 77/Köttgrottorna, Coca Carola, Blodskam, Burst, Sweet Teeth, Manifestgalan, Johan och Flyktsoda, The Awesome Machine, Sick...

  Det är svårt att säga adjö till en nära vän. Och det är svårt att stänga en bok som berört dig på djupet. Men allting som har en början har också ett slut. Detta gäller även Novarupta. Sedan 2019 då den första plattan “Disillusioned Fire” släpptes så har den resan Novarupta tagit mig på genom de efterföljande skivorna “Marine snow” och “Carrion movements” varit en monumental upplevelse. Det har varit stenhård postmetal till skir och vacker instrumentalmusik. Olika sångare har gett unika röster till temat om de fyra elementen som utgör livet. Eld, vatten, luft och nu jord.  De tre tidigare släppen har alla varit magiska och den avslutande delen är inget undantag. Här finns alla beståndsdelar från de tidigare skivorna och plattan bygger långsamt upp känslostormen fram till den sista låten. Jag var helt tagen efter den första genomlyssningen. Novarupta har ett unik sound och mycket känns bekant men samtidigt hittar Stjernfeldt alltid någonting nytt att borra i det där musikalis...

Minns ni livemusik? Här kommer en liten påminnelse om ur det ser ut. Den sista artikeln om Suicide Records Fest 15-16 oktober för den här gången. Bilder från båda kvällarna.  Fredag 15 oktober Fabian Brusk Jahn Bottlecap Electric Hydra Besvärjelsen Grand Cadaver Demonic Death Judge Lördag 16 oktober Orochen V Fredagen Den 13:e Domkraft Novarupta Foto: Magnus Tannergren (All rights reserved)