Fortsätt till huvudinnehåll

Heavy Underground

Heavy Underground

Leta i den här bloggen

PODCASTS
RECENSIONER
INTERVJUER
OM OSS
KONTAKT
HEAVY UNDERGROUND ARCHIVES
Bergslagspodden

Inlägg

Tack för ett galet 2022!

den 21 december

Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar

Avlyssnat: Dead Earth - Et Disperdam Illud (De:Nihil Records)

den 19 december

+

Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar

Bäst 2022 - #1: Cult Of Luna- The long road north

den 16 december

+

Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar

Bäst 2022 - #2: Orochen - Anthropocenic

den 15 december

+

Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar

Bäst 2022 - #3: Invsn - Let the night love you

den 14 december

+

Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar

Bäst 2022 - #4: Norna - Star is way way is eye

den 13 december

+

Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar

Bäst 2022 - #5: Venus Principle - Stand in your light

den 12 december

+

Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar

Bäst 2022 - #6: Besvärjelsen - Atlas

den 11 december

+

Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar

Lyssna

En kommande podcastserie om vad som hände i Bergslagen på 90-talet - läs mer om projektet

Hotter than hell

Recension: Amon Amarth - The allfather awakens

Med sitt 13:e album så är Amon Amarths diskografi givetvis imponerande stor. Den svenska vikingahären har med råge bevisat att det är ett världsband som ledigt kryssar över klotet på sina turnéer. Själv har jag väl kanske aldrig riktigt fastnat för bandets brutala heavy metal där de nordiska sagorna fått liv. Men med det sagt så gillar jag Amon Amarth och det beror nog på att jag är uppväxt med konceptband som Running Wild, Manowar och andra teatraliska band. Så lite kittlar det ju naturligtvis. På "The allfather awakens" får vi mer av samma som vi fått på tidigare album. Det är medryckande, storslagna låtar med mäktiga refränger, riff som krossar och en Johan Hegg i storform på det vokala. Många låtar sätter sig direkt som inledande "Gjallarhorn" som jag spelat pinsamt mycket redan. "Kvasir's blood" är också en favorit där Hegg visar upp ett imponerande röstregister. Här finns mycket att hämta om man gillar episk metal som bygger på ett genuint intres...

Recension: Huvet - LP1

Att utmana genregränser och tänja på begreppen är Eskilstunabandet Huvets devis. Efter en rad ep:s så har badet bevisat att deras högst säregna version av noiserock verkligen har en helt egen identitet som faktiskt inte låter som någonting annat. Ändå så är det lätt att identifiera det som stenhård rock som stundtals är medryckande men för det mesta bråkar den med dig som lyssnare. Ljudbilden är hårt komprimerad och kompromisslös. Sång och instrument är rakt framför ditt ansikte.Texterna avhandlar industristaden Eskilstunas själ vi möter i låtar som har titlar som “Bostadslös”, “Janne”, "Självförakt” och “Alienation”. Kanske är det någon annan stad. Vem vet. Lyriken är lika originell som musiken. Aviga rim, byråkratiska ord och exakt noll omskrivningar präglar texterna där orden ofta staplas på varandra till ett sorts kollage. Det är lika vackert som krasst och lite kallt. Den konstnärliga höjden är alltså hög på “LP!” och läggar man till Huvets visuella uttryck och allmänna...

Recension: Introspektivet - Som skyskrapor för ett barn

Det fjärde studioalbumet med Introspektivet är en logisk fortsättning på förra plattan “Att få flyga bort”. Där frågade bandets huvudman Jojje Löfroth oss vad vi drömmer om och jag tror att den här nya skivan är en av de saker åtminstone jag drömde om. Det är fortfarande storslaget vemod, minnesbilder, regniga nätter och önskan om mänsklig värme som är grundbulten men Introspektivet har kanske dragit åt tumskruvarna lite hårdare och låter lite hårdare än tidigare. Men bara lagom mycket för det låter fortfarande Introspektivet och Introspektivet låter inte som någonting annat. “Ta min hand” är kanske låten som illustrerar vad jag menar bäst. En låt som jag obsessat över i flera månader nu sedan den släppts som singel. Ett lätt industriellt anslag med en synth som driver det hela framåt. Jojje mässar om flykt, gator och minnen och jag känner doften av regn och asfalt. Det är en ljuddräkt som klär Introspektivet väldigt väl. Nu låter inte allting precis så här på skivan och vi får en bra ...

Recension: Världen Brinner - s/t

Den svensk punkscenen 2026 är ganska välmående vid ett snabbt ögonkast. Och det finns en uppsjö av band som hämtar sin inspiration från punken på 90-talet. På gott och ont. En del guldkorn finns men det finns också väldigt mycket som är ganska generiskt. Världen Brinner tillhör inte den sistnämnda kategorin. Nej, Västeråsbandet har under flera år odlat sin egen version av trallvänlig och medryckande punk. Energinivån ä skyhög och uttrycket helt eget. Här blandas melodi med riff och refrängstark sång. Varje skiva har varit ett steg framåt och nu är den fjärde skivan här och den kan vara plattan där Världen Brinner skakat av sig precis allt onödigt och kvar finns själva essensen i vad bandet står för. För det första skulle nästan alla låtar kunna bli en hit. Tydligaste kandidaten är dock “Hårda filter” där sångerskan Malin Sandström får sällskap av Millencolins dito Nikola Sarcevic och med dessa två tillsammans uppstår punkmagi när de läser lusen av det digitala samhället. Ski...

Använder Blogger

Heavy Underground Network 2014-2022