Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg med etiketten recension

Senaste podcasten

Avlyssnat: Fireside - "Jungle knuckle" (singel)

Fireside var ett av 90-talets mest komplexa band. De började som ett svenskt svar på Quicksand och spelade posthardcore samtidigt som just hardcore var som störst vilket gjorde att Fireside verkligen framtsod som något eget. Och det var de ju. Debuten "Fantastic four" och framförallt uppföljaren är två verkliga klassiker om man gillar det alternativa 90-talet. Den sistnämnda spelar jag fortfarande regelbundet.  2003 var senast vi fick musik från Fireside men nu kommer en singel som förebådar en ny skiva i oktober. I låten "Jungle knuckle" tar Kristofer Åström, Pelle Gunnerfeldt plus Kate Breineder och Jacob Douglas oss tillbaka till Fiersides 90-tal och låten andas den där melankoliska posthardcoren som vi alla älskar. En genialisk gitarrslinga med ett drivande trumspel lägger grunden för Kristoffer Åströms sång. Och dynamiken mellan det återhållsamma och förlösande som Fireside alltid har varit mästare på finns där i all sin glans.  En välkommen comeback. /Magnus T

Avlyssnat: Blodskam - Ave Eva (Suicide Records)

Som en rasande och vackert rivande kraft med mäktigt driv väcker Dödfödd, Aghora och Kim Filppu mig ur vilken trötthet som helst. Det här ger mig energi! "Ave Eva" är Blodskams uppföljare till debutalbumet "Là-Bas" som när den kom tog mig med total storm. Även denna gång lockar dom in mig direkt i den mörka och kompromisslösa världen som musiken skapar.  Detta verk lyssnar jag med stor respekt och uppmärksamhet på. Den svarta tråden genom albumet berättar om Eva, som vi alla känner på ett eller annat sätt. Hur hon tex via min personliga favorit ”Scales and Skin” träffar på ormen i paradiset, vidare tröttnar på Adam och gör uppror. Alla spår är väldigt snyggt svärtade och ”The Decapitation of the First Man” är en starkt talande låt som faktiskt måste få dela förstaplatsen enligt mig. Efter ssex spår vill jag enbart ha mer! Blodskam är ett band i allra högsta ligan av black metal i Sverige, det råder det ingen tvivel om. "Ave Eva" har ett mörker i sig som fr

Avslyssnat: Hostilia - Downtown showdown (Hangar 17 Productions)

Här har vi ett gäng ynglingar med rätt referensramar. Hostilia levererar thrash metal i den riktigt gamla skolan. Ekon från giganterna finns där och jag tänker även på Death Angel i viss mån vilket märktes på förra singeln “Power out”  De två låtarna på den nya singeln känns välproducerade och extremt välspelat. Man anar moderna influenser men själen finns någonstans 1987. De två låtarna på singeln är båda två riktiga thrashpärlor. Inledande titelspåret andas Dave Mustaine i gitarrspelet och thrashriffet sitter som en smäck. Det andra spåret "Eaten alive” inleds med en pampig gitarrsymfoni för att sedan övergå i ett mäktigt midtemporiff som jag är så svag för. Extra plus för refrängen som inbjuder till allsång och knytnävshyttande. Och det där Michael Amott-doftande gitarrsolot är väldigt smakfullt.  Kanske finns det några små skavanker här och där som kan slipas bort men helhetsintrycket låter mycket lovande och det glädjer mig att återväxten på den svenska thrashscenen just nu

Avlyssnat: Entombed - "Morning star" (återsläpp) (Threeman recordings)

Entombeds "Morning star" släpptes ursprungligen 2001 men återsläpps nu 23 september 2022 genom Threeman recordings. Utgåvan är remastrad för att matcha en mer kontemporär ljudbild och är signerad Magnus Lindberg (Cult of Luna). Banduppsättningen Sandström, Hellid, Petrov, Stjärnvind och Cederlund stod för den längst varande konstellationen av Entombed. Trots att bandets glansdagar kanske var förbi så överraskade de fortfarande på skiva. Särskilt om man jämför med snedsteget "Same difference" från 1998.  Den som såg Entombed på Gefle Metal Festival i år fick bevittna Flinta och Nicke köra ”Chief Rebel Angel” sida vid sida tillsammans med Peters fru Pia ”Urskogr” Stjärnvind på sång. En låt som smälte in förvånansvärt bra i en setlist med annars tidlösa och stilbildande dödsmetallklassiker. Med ett stämningsfullt intro som även inleder hela skivan så banar den vägen för 37 minuter go-döds.  En personlig höjdpunkt är ”I for an eye” där Flinta gör en utmärkt Lombardoimit

Avlyssnat: Sekunderna - Här har du ditt liv

  Någonstans i gränslandet mellan punk, powerpop och högenergisk indierock hittar ni Sekunderna. Jag gillar det jag hör på bandets fullängdsdebut som föregåtts av en del singelsläpp som imponerat stort. Samtidig har jag tänkt att det funkar just som singlar och att tio låtar på rad kanske skulle bli lite för mycket på en och samma gång.  Helt obefogad oro har det visar det sig.  Umeåkvartetten balanserar snyggt mellan halsbrytande punkrock som för tankarna till den tidiga 90-talspunken men växlar snyggt ner till lägre hastighet på lagom många ställen så att man hämtar andan. Men det intensiva gitarrarbetet finns där hela tiden och ger en stringens rakt genom plattan som gör att den inte känns splittrad. Live kan jag tänka mig att Sekunderna kommer helt till sin rätt. Det här är musik som bör sätta eld på vilken publik som helst och tilltala en bred massa.  //Magnus Tannergren Här Har Du Ditt Liv by Sekunderna

Avlyssnat: Vånda - Covenant of Death (Majestic Mountain)

Musik skapar känslor. Ibland känns de konstruerade och ibland känns de äkta. Särskilt när det kommer till hård musik som flörtar med ondska och mörker. Ibland blir det krystat och tillgjort, lite som att titta på en dålig skräckfilm. Men ibland får man en genuin känsla av mörkrets krafter bar genom en melodislinga, riff eller ett uttryck i sången.  Vånda tillhör den sistnämnda kategorin. Kanske beror det på att just riffen i det här fallen tassar på gränsen till thrash metal även om det är death metal vi har att göra med här. Eller är det black metal? Jag vet inte och det är inte viktigt. Jag tänker mest på att det låter som korsning mellan tidig Kreator och Bathory runt 1988 (väldigt specifik referens jag vet). Det är medryckande och gör mig glad samtidigt som det får mig att vilja offra en get till Djävulen någonstans i en mörk skog om ni fattar hur det känns.  Samtidigt som det flörtar med thrashen så finns det ju tydliga inslag av både death och black metal som sagt. Lyssna på inle

Avlyssnat: Industrial Puke - Where Life Crisis Starts (Suicide Records)

D-takt är livet inser man snabbt när den här debut-ep når trumhinnan. Det är kompetent folk bakom namnet Industrial Puke från bland annat Rentokiller och Burst som ser till att allt du någonsin önskat dig i form av d-takt, crustig dödsmetall och en stor slev hardcoreattityd. Fyra spår levereras skoningslöst hårt och brutalt på cirka sju minuter. Under den korta tiden hinner bandet leverera en nationalsång för alla oss introverta typer (“Mental Taxation”) plus tre ytterligare spår som bär alla kännetecken på bra rens.  Jag tror att en av anledningarna till att det här är så bra är att musiken verkar ha fötts ur en lust att bara spela hård  och snabb d-takt och ingenting annat. Det låter oansträngt på något sätt och alla onödiga finesser som dyker upp när man tänker för mycket på något saknas vilket gynnar känslan i låtarna. Bandet har bara tagit med sådant som de tycker är bra och gjort något eget av det utifrån sina egna tidigare erfarenheter. Det är så magisk musik skapas direkt från

Recension: Demolyn - Tales of Demolyn

Bandcamp Enmansprojekt kan vara hur bra som helst, det finns bra exempel på det.  Fördelen är att man får bestämma själv hur det ska låta och ensam styra skutan. Nackdelen ligger nog troligtvis i att man just även bestämmer allt själv. Min känsla är att Demolyn kanske hade mått bra av fler bandmedlemmar… Inledningen ”Withering Away” på albumet ”Tales of Demolyn” får mig att känna pepp och tro på denna debut men tyvärr faller fortsättningen rätt platt efter det. Något i mig gillar den lite charmiga hemmaproduktionen med ambitioner som siktar mot klassisk black metal, snabba trummor och väsande sång, men tyvärr räcker det inte hela vägen denna gång. Blandningen av sång och text på svenska och engelska på albumet gör mig ingenting dock. Lyssnaren ska tas till olika unika miljöer under lyssningen. Allt från ett flammande slagfält till ett iskallt berg erövrat av ett mystiskt väsen. Enligt egen utsago är inspirationen tagen från Satyricon, Bathory, Darkthrone, Immortal, Dissection, Marduk o

Recension: Noll Tolerans - La Montaña

Umeå, denna mytomspunna stad i norr, fortsätter att producera relevant hardcore för massorna 2022. Noll Tolerans har de senaste åren stått för en spännande utveckling av en genre som ibland har en tendens att lite nervöst återupprepa sig själv för att inte falla ur normen. Lite ironiskt då hardcore är en genre som handlar om att protestera mot just normer.  Men Noll Tolerans har till stor del struntat i det där genom åren vilket blir väldigt tydligt på det här senaste släppet. Här finns klassisk muskelspännarhardcore i grunden men samtidigt finns det extremt medryckande melodiska partier, allsångsrefränger som klistrar fast sig i minne direkt och sköna renodlade thrashpartier där gitarrerna tuggar på som om året är 1987.  Jag tror att Noll Tolerans visar vägen framåt för hardcore. Bandet tillför en fräsch känsla och en energi som jag gillar och sällar sig till en ny generation hardcoreband som visar att Sverige fortfarande har mycket att ge till genren nu och i framtiden.  /Magnus Tann

Recension: CB3 - Exploration (Majestic Mountain Records)

Det är uppenbart med en del band att de inte bara spelar musik för att det är roligt utan för att det är en upptäcktsresa. CB3 är ett sådant exempel. De tidigare plattorna har utforskat gitarrmusik på ett nästan forensiskt sätt där gitarristen Charlotta Andersson och hennes tro plockat isär och rekonstruerat instrumentalmusiken i sina beståndsdelar för att sedan skapa flera plattor med fascinerande musik som ekade av både psykedelia och frijazz.  Nu kommer “Exploration” vars namn är väldigt passande. Den största nyheten är kanske att det nu lagts till sång i ljudbilden och att Charlotta visar sig ha en fantastisk röst för detta som påminner om Hope Sandoval i Mazzy Star på många sätt. Coolt är bara förnamnet. Det som varit grejen med CB3 tidigare har varit att den gitarrcentrerade musiken burit sig själv och det har aldrig känts som om det saknats något i ljudbilden så lite fundersam blev jag när jag fick höra att man lagt till sång på “Exploration”. Men oron var obefogad. Sången är sm

Arch Enemy - Decivers (Century Media)

Arch Enemy är väl knappast underground längre och ska jag vara helt transparant här så gillade jag bandet bättre när Angela Gossow hanterade de vokala sysslorna i bandet. När Alissa White-Gluz tog över så blev det lite för generiskt på sångfronten i mitt tycke. Jag kanske omvärderar det hela nu för på "Decivers" är det mer dynamisk sång kan jag tycka.  Men ska jag vara helt ärlig nu så finns det egentligen bara en anledning till att jag lyssnar på Arch Enemy ibland. Och den anledningen heter Michael Amott. Allt sedan han klev fram i strålkastarljuset, eller kanske snarare operationsbelysningen, för över 30 år sedan och tog Carcass från obskyrt grindcoreband till genredefinierande extrem metal så har jag njutit av hans gitarrspel. Få, om ens någon, kan skriva och spela melodier som Amott.  Och på "Decivers" gäller det än idag. Han har fortfarande magin i fingrarna och en osviklig känsla för medryckande riff och det är skivans stora behållning.   

Recension: Katakomba - s/t (Redefining Darkness Records)

  Katakomba  - s/t Släpps via Redefining Darkness Records  den 29 juli   Trots att det ljudmässigt låter som att Katakomba kommer från ett soligt Florida så är härrör dom oerhört talangfulla grabbarna från Stockholm. Var ifrån dom geografiskt kommer är egentligen helt irrelevant eftersom det dom levererar låter gudomligt. Bandkonstellationen består av Anton Bryvall, Ernst Eklund, Fabian Brodén och Leo Kulle Häll. Vi har tidigare fått singlar och en EP från bandet och jag är garanterat inte ensam om att ha sett fram emot en fullängdare. När jag gästade Heavy Undergrounds poddavsnitt om vad som kittlade mina öron inför 2022 , nämnde jag Katakombas kommande fullängdare. Mitt spidersense hade rätt, detta album är väl värt väntan! På kommande självbetitlade album får vi lyssnare även njuta av ett gäng gäster i form av Mats Andersson och Adrian Selmani från bolagspolarna Wretched Fate på låten ”Damnatio ad bestias” och Niklas Sandin och Tomas Åkvik från bland annat LIK på ”Embalmed in Concre

Recension: Final Light - s/t (Red Creek)

  Till Roadburn 2020 var det meningen att synthwavepionjären Perturbator och Cult Of Lunas Johannes Persson skulle framföra ett musikaliskt samarbete under festivalen under namnet Final Light. Nu vet vi ju alla vad som hände sen men på årets festival blev det äntligen av. Och nu släpps det hela i skivformat.   Så vad händer då när man krockar mörk elektronisk musik med norrländsk postmetal? Svart musikalisk materia uppstår. Egentligen är det inte konstigare än att det låter som en kombination av de två personerna inblandade. Grejen är den att det passar väldigt bra ihop. Gillar man Perturbator kommer man att gilla det här. Gillar man Cult Of Luna kommer man att gilla det här. Två musikaliska universum som visar sig kunna kommunicera direkt och perfekt. Det finns ekon av båda i alla låtar och under de dryga 45 minuterna så är det svårt att höra var det ena börjar och var det andra slutar.  Samtidigt blir det ju en ganska unik blandning i mina öron. Johannes Perssons särpräglade röst gör

Recension: Venus Principle - Stand in your light (Prophecy)

Viss typ av rockmusik ger dig en utomkroppslig upplevelse. Den berör dig djupare än annan musik och varje ton och takt orsakar liksom ett ärr i ditt inre. Det kanske låter pretentiöst men så känns det i alla fall när jag lyssnar på Venus Principles debutplatta.   Bandet som består delvis av avhoppade medlemmar från Crippled Black Phoenix har tillsammans skapat ett album som på många sätt trotsar all sans och logik. Först och främst tänker jag på hur man under de år som pandemin har härjat ens har lyckats spela in det här givet att bandet inte kunnat ses på grund av restriktioner och avstånd då medlemmarna bor i Sverige och Storbritannien. Givet musikens  komplexitet och känsla inbillar i alla fall jag mig som lekman att sådant här skapas i fysisk gemenskap.  Musiken i sig är ett under av storslagen progressiv rock när den är som bäst. Jonas Stålhammar, Daniel Änghede, Daisy Chapman, Mark Furnevall, Ben Wilsker och Pontus Blom har lyckats foga samman alla sina influenser på en och samma

Recension: Besvärjelsen - "Atlas" (Magnetic Eye Records)

Besvärjelsen live 2021 (Foto: Heavy Underground) Jag gillade Besvärjelsens förra skiva “Vallmo” kom 2018 men den hade en del problem som gjorde att helheten inte alltid stämde. Kanske handlade det om att bandet försökte hitta en identitet genom att försöka låta lite folkmusik och doom i ett samtidigt som sångerskan Lea Alazam inte riktigt hade hittat självförtroendet eller platsen i bandet. Synd, för allt fanns där. Riffen, en fantastisk röst och en djärv ansats. Potentialen fanns där men förverkligades inte.  Den där potentialen tas dock tillvara med råge på “Atlas”. Det är alltid kul när band man gillar som band tar ett enormt kliv uppåt på utvecklingskurvan. Nu har gitarristerna Andreas Baier och Staffan Stensland Vinrot hittat en balans mellan blytunga sabbathriff och den sköra folkmusiktonen från Dalarna med tyngden på det förstnämnda vilket gör att när folktonerna kommer in blir de tiofalt mer effektiva och kraftfulla. Ja ibland blir det så vackert att ögonen blir lite fuktiga. O

Kortrecension: Bottlecap - "Wooden Systems" (Zorch Productions)

Bottlecap spelar den där typen av punk som ger dig en oanad energi. Man kan skråla med och man kan säkert dansa till den också om man är lagd åt det hållet. Sedan 2008 har bandet levererat högenergisk punk som landar någonstans mellan modernt och klassiskt vilket är en balansakt de klarar av galant. Det finns många starka refränger och med snygg växelsång och utan onödiga transportsträckor är "Wooden systems" ett givet val till vilken förfestspellista som helst. 

Recension: Novarupta - Carrion movements (Suicide Records)

Jag vet inte riktigt hur Alex Stjernfeldt får plats med all musik i sitt huvud. Mannen har de senaste åren spottat ur sig plattor med Let Them Hang, Grand Cadaver och kanske mest av allt Novarupta. Novarupta är dock lite speciellt för Novarupta är helt och hållet Alex eget projekt även om många är inblandade.  Tanken är att det ska komma fyra skivor med Novarupta som var och en har de fyra elementen som  tema. Två skivor om eld och vatten har redan släppts och bjudit på musik som rör sig mellan sludge, postrock och hårdare genrer. Det har varit mastodontprojekt med komplexa låtar som var och en har haft olika konstellationer av sångare. Hur Alex Stjernfeldt fått ihop allt det här under en period om tre, fyra år är obegripligt. Och nu fortsätter resan.  “Carrion movements” är del tre. Den har luft som tema och det innebär nya möjligheter att ta musiken till en helt annan plats än på föregångarna. Här möts vi av ett Novarupta som är betydligt skörare och vackrare. Det är instrumental po

Recension: Dimwind/Breaths - Seasons (split)

Är det verkligen för sent, eller kan vi med gemensam kraft vända det negativa vi människor vi gör med våran planet? Det våld vi utsätter den för? Det är precis det som Dimwind från Göteborg frågar sig och oss alla. Dimwind har teamat upp med den amerikanska blackgaze-akten Breaths och ger oss en EP-split som vi alla kan njuta av från den 15 april. Andreas Hansen och Jonas Eriksson som utgör postmetal bandet lyckas bra med att blanda olika genres och stilar i deras bidrag till spliten. 15 minuter av en riktig bra mix som tar oss genom olika musikaliska landskap med en påminnelse om hur livet kan te sig om vi inte agerar direkt gällande våran vistelse på jorden.  Spåret känns aldrig långtråkigt eller utdraget. Det händer hela tiden något nytt som ger ny energi till lyssnandet. Kommer världens barn och barnbarn få uppleva en tid utan oro för våld och förstörelse? Jag ställer mig samma fråga som Dimwind… //Ylva Sjöstrand Cries From The Underworld Seasons (DIMWIND / BREATHS - Split) by DIM

Avlyssnat: Meshuggah - Immutable (Ward Records/Atomic Fire)

Meshuggah släpper aldrig lättuggad musik. Det är alltid krävande stycken av välkomponerad aggressiv metal i en helt egen genre. Ända sedan thrashdagarna i Umeå tills idag så har bandet fått ett rykte om att spela komplexa kompositioner som det krävs en högskoleexamen i musikvetenskap för att till fullo för att uppskatta. Men jag skulle här och nu hävda att det ryktet till stor del är felaktigt. I alla fall när det gäller “Immutable”. När jag lyssnar på skivan så tänker jag mest på att Meshuggah har ett unikt sväng. Strukturerna är kanske komplexa men helheten känns väldigt lättlyssnad och man rycks med i rytmerna och riffen som staplas på varandra. Meshuggah har en helt egen rytmvärld som manifesterar sig direkt i inledande “Broken cog” och på de tidigare släppta spåren “The abysmal eye” och “Light the shortening fuse” och det finns fler exempel på det på skivan. Än mer spännande blir det i spår som “Black cathedral” där en matta av ensamma distade gitarrer bygger upp en mäktig riffsym

Recension: Eucharist - I Am the Void (Regain Records)

Eucharist. Ett av och på-band som många gånger under åren från 1989 och framåt har gjort comeback för att sedan försvinna igen. Det gör mig väldigt glad att dom nu sedan en tid verkar vara på igen.  Med endast två stycken fullängdare i bagaget (Velvet Creation 1993 och Mirrorworlds 1997) på så många år som aktiva, eller ja, som av och på, så är jag förväntansfull på vad som kommer presenteras. Bandet var en del av den första vågen av det välbekanta Göteborgs-soundet, dock tycker jag mig inte höra några stora delar av det på den här skivans låtar. Idag har bandet lämnat sina melodiska dödsdagar bakom sig och ligger mycket mer närmare den melodiska black metal-stilen. Saknaden av det är inget som gör mig ledsen, snarare tvärtom. För min egen del så njuter jag stort av att det mesta lutar åt snabb och rak black metal.Som fan av den här genren kommer man inte bli besviken då det är tight och bra rakt igenom med ett stort antal låtar med riktigt fin kvalitet.  Jag har svårt att para ihop Eu