Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Avlyssnat: Bastard Grave - Vortex of Disgust




Förra året firade Bastard Grave 10 år i dödsmetallens tjänst. Att vi inte fick fira tillsammans med dom via ”Vortex of Disgust” redan då, utan fick vänta ett år kan jag förlåta dom för; albumet är ju en grymt stabil present till oss. Helsingborgarna har tidigare givit ut två fullisar 2015 och 2019 så tidsspannet på fyra år verkar vara deras arbetsform. Albumet som släpptes den 10 mars har gått varm här hemma på grund av att jag verkligen gillar det brutala och tunga som Bastard Grave ger. Simple as that!

Det är väldigt sällan eller faktiskt aldrig jag tackar nej till mörk, djup growl tillsammans med släpiga men samtidigt nerviga gitarrer. Lägg på dubbeltramp på dom tidigare delarna och jag är mentalt på ett riktigt mysigt ställe. Låtarna ”Hunger to Devour” och ”Eternal Decomposition” håller jag högst av dom åtta spår vi får under 39 minuter.

Det finns ingen riktig avstickare i mitt tycke som omkullkastar mig av förvåning. Som sagt är det ett stabilt album med bra hushålls-döds. 

Jag är en enkel kvinna vad det gäller att bli direkt berörd av musik. Riffen som är så snygga och läckra är konstant återkommande.I en mörk konsertlokal hade jag inte kunnat hålla mig länge från att gunga i takt och nicka njutningsfullt.

Är det nysläppta det allra bästa som jag hört från dom? Nej, jag håller släppet från 2015, ”What lies Beyond”, som etta av dom tre albumen. 

Soundmässigt skiljer dom sig en hel del från varandra och ”Vortex of Disgust” är mer hämtat direkt från avgrunden. Tro mig, jag gillar avgrunden och spelas Bastard Graves låtar i helvetet så kommer jag njuta.

/ Ylva Sjöstrand

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Intervju: Malin Sandberg , Världen Brinner

Hej Malin Sandberg sångerska i Världen Brinner som är aktuella med en ny platta som heter “Reset” den 22 september.  Hur skulle du beskriva kommande skivan? - Som en dagbok från start till mål i att komma igenom något jävligt svårt.  Att trycka på reset och starta om. Peppig och mörk på samma gång.  Ni kör ju på svenska och engelska den här gången. Hur kommer det sig och vilka är de största utmaningarna att skriva texter på ett annat språk? - Skivan är 50/50 svenska engelska. Vissa låtar bara kom ut så. Utmaningen var väl mest om man kan släppa en fullängdsskiva med både och? Klart man kan kom vi fram till. Det är ju vårt band!  Vad skulle du säga är själva essensen i Världen Brinner, vad är er mission? - Vi vill bara ut och spela och ha kul. Och skriva musik som folk förhoppningsvis kan relatera till. Förhoppningsvis får någon tröst eller mod av något vi skrivit och det är det finaste! Du och resten av Världen Brinner har ju fantastisk energi på scenen. Hur har du utvecklats som front

INVSN, Klubb Död, Hus 7, Stockholm 23 september 2023

                                        Invsn äntrar  den extremt rökfyllda scenen scenen i Hus 7 som badar i blått ljus (det är ju ändå en gothklubb som arrar) prick på utsatt tid och redan från start står det klart att det här blir en spelning att minnas. Dennis Lyxén kromar och ålar sig fram på scenen i takt med musiken och gör poser som skulle kunna kännas tillgjorda men här blir det bara coolt och snyggt.  Musiken är elektronisk och postpunkig. Jag gillar inriktningen man tagit på de senaste skivorna där det elektroniska blir mer framträdande Ibland blir det nästan industriellt men det vägs upp av Christina Karlsson och, Sveriges svar på Kim Gordon, Sara Almgrens röster som inte är en kör utan en del av sången. Snyggt är det. Allt hålls ihop av André Sandströms stabila trumspel som piskar fram bandet genom settet samtidigt som det bidrar till en magiskt sväng man sällan upplever.  Några brandtal om att ta hand om varandra, försvar för studieförbund och mot högervindar och marknads

Vånna Inget - True Romance (vemodspunk)

Vånna Inget har sedan de släppte sin debutplatta ”Allvar” 2011 skakat liv i vår trasiga värld, spottat i motvind och ställt frågan: Vad händer om vi slutar drömma? Man skämtar liksom inte bort ”Vånna Inget” då de verkligen tar livet på för stort jävla allvar. Jag tror det är just det som gör att jag verkligen gillar dem. Det där lite naiva ungdomsoptimismen som man verkligen önskar att fler hade i dessa tider. Ett band som ”Vånna Inget” behövs liksom idag mer än någonsin.  Så det är ju både tur att vi nu kan välkomna deras fjärde platta ”True Romance” samtidigt som det är med ett stycke sorg i hjärtat då de aviserat att detta är deras sista skiva och att höstens och vinterns spelningar blir deras sista. Sista spelningen sker den 30 december i Skurup. Det är ett något mer moget band som hörs på denna platta. Dock utan att helt släppa taget om det som tidigare varit. Influenser från sångerskan Karolina Engdahl och gitarristen Tommy Tifts andra band ”True Moon” blir rätt tydliga här och d