Bandcampsafari: Eskilstuna

Eskilstuna. Stan som kanske mest är känd för rockbandet Kent, vita tigrar och Fredrik Lindström. Men här finns också en massa bra musik och Eskilstunas rockhistoria sträcker sig långt tillbaka i tiden vilket kanske är orsaken till att det kommer mycket egensinnig och nyskapande musik från staden. På Balsta musikslott har band repat i årtionden, på Blå spelade många alternativa rockband och arrangörsföreningen Memento har sett till att den mer experimentella scenen i staden varit vital under åren. Det finns helt enkelt mycket att upptäcka från Eskilstuna. Här är ett litet axplock.

Kontrapunk (punk)

Beskriver sig själva som 77-punk och är det också utan att låta gubbigt eller retro.

Enapa (elektronisk experimentell)

Musik för industrilandskap och mörka höstkvällar.

HellGoat (Black metal)

Den kortfattade beskrivningen av det här enmansprojektet är kort och gott "One Man Black Metal Warfare since 2015. HAIL SATAN, HAIL DEATH!!!"

Huvet (alternativ rock)

Fyra medelålders idioter som spelar idiotisk rock för att motverka idiotin. Ja så beskriver sig den här kvartetten som levererar stökig 90-talsdoftande rock.

The Goners (stoner)

Halvhemligt band med rötterna i stonerrock och psykedelia .

Avund (hardcore/black metal)

Kan man ladda hardcore och punk med black metal? Enligt Avund så kan man. Så de har gjort det.

Brotherhood (postpunk/goth)

Med en stor kärlek till band som The Sisters Of Mercy, Joy Division och Suicide förvaltar Brotherhood den höstvåta melankolin som bara finns i Eskilstuna.

Memento Mori (postpunk)

Vi avslutar med en riktig veteran. Memento Mori förtjänade att bli större än de blev på 80-talet med sin potenta postpunk och egensinniga lyrik. Så blev det inte. Men det är aldrig försent att upptäcka denna pärla.

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar. Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse. Att texterna är på svenska gör att musiken

Läs »

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023. Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer. Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Läs »

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”. Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst. Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som

Läs »

Birdflesh - Faster than a priest vomit

Grindcore kan vara lika roligt som det går snabbt. Svenska Bridflesh är en institution i branschen med sin splattermålade grind som avhandlar diverse ämnen på väldigt kreativa, bloddrypande och magstarka sätt. Har man ingen humor och anser sig sitta på höga moraliska hästar så är detta inget för dig. Men gillar du kompetent mangel, splatterfilmer och brutal humor sitter denna 13 minuter långa skiva med lika många låtar som en spik i Jesus kors. Lägg därtill en fantastisk titel och ett episkt omslag och du har en skiva att lyssna på om och om igen. /Magnus Tannergren

Läs »

Heavy Underground

Leta i den här bloggen

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV