Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Undergroundklassikern: Napalm Death - Scum



Napalm Death slog in näsbenet på hårdrockens ansikte som 1987 hade läppstift utsmetad över hela nyllet. På huvudet stod håret rakt upp av hårspray. Och musiken lät som fånigt melodiös pop. Det fanns ingenting som var farligt längre. Efter britternas bombmatta 1987 fanns det återigen ett alternativ till det alternativa. Metallica och Slayer räknades just då som det hårdaste som man kunde lyssna på men nu fanns någonting ännu mer extremare.

Någon gång runt 1987 när det glättiga åttiotalet stod i full blom likt tistlar i ett dike så hände någonting anmärkningsvärt i Birmingham. Sprunget ur den lokala punk- och hardcorescenen med punkens politiska ideal släppte bandet Napalm Death sin debutplatta ”Scum” via DIY-skivbolaget Earache Records. Och i ett slag så slogs det upp ett hål i historieskrivningen om den hårda rocken. Inget skulle bli sig likt och många sprang för livet när de hörde vad dessa britter hade fäst på band.

Nu var det förvisso inte Napalm Death som uppfann genren i sig. Det hade band som Venom och Bathory gjort några år tidigare men den formen av metal var mer besläktad med klassisk hårdrock och betydligt mer melodiös än det som Napalm Death nu hade gjort. Här fanns inga hämningar. Bara aggression, våldsamhet och rent oljud.

De som hört ”Scum” frågar mig ofta varför jag tycker att det är så bra. Det är knappast för de trallvänliga melodierna i refrängen. Inte heller för den föga imponerande ljudproduktionen eller briljerandet på instrumenten. Nej, det är någonting annat.

Av plattans 28 låtar så är den längsta knappt fyra minuter. Den kortaste 0,4 sekunder. Jo, ni läste rätt. Textraden som hinns med lyder ”You suffer…but why?”. Kalla det ett skämt, kalla det konst. Någonting liknande hade man hur som helst inte hört. ”Scum” blev en viktig skiva. Inte minst då radiolegenden John Peel spelade den flera gånger i sitt program för miljoner lyssnare. Plötsligt visste alla vad Napalm Death var och hårdrockens historia passerade en ny milstolpe. "Scum" var en extremt viktig skiva för den extrema metalscenens utveckling. 

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Skraeckoedlan - Vermillion Sky (enligt Ylva Sjöstrand)

Ska man göra och släppa ännu ett fantastiskt konceptalbum så är det lika bra att absolut inte spara på krutet och dunka på med plusmeny extra allt plus moms deluxe! Jädrar vad dom skämmer bort oss dom mäktiga herrarna i Skraeckoedlan. Rykande nytt och sjukt bra album, ett arkadspel med tillhörande soundtrack och en bok skriven av bandet. Glömde jag något? Troligen.  Dom här talangfulla ödlorna fullkomligt sprutar ur sig bitar som skapar en otrolig helhet till kommande ”Vermillion Sky”. Jag förundras varje gång bandet släpper nya album och tänker ”Nädu, den här kan omöjligt vara bättre än föregångaren!” Tacksamt erkänner jag att jag har fel varje gång för kreativiteten, påhittigheten och nyskapandet verkar vara en källa som aldrig sinar i ödlelägret.  Låtordningen är mycket väl genomtänkt för att verkligen få oss med på resan ut mot den okända och röda himlen som verket kretsar kring. Längtan efter mer då ”Earth” släpptes 2019 har varit stor och här får vi en väldigt naturlig uppf

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Låtpremiär: Dröög - Det stora oväsendet

Dröög är tillbaka med en ny skiva och vi på Heavy Underground är glada att kunna presentera ett första smakprov från denna skiva som släpps senare i vår av Majestic Mountain Records . Vad som finns att säga om låten "Det stora oväsendet" berättar bandet själva: "Likt vemodet, rullar snart nu oväsendet in. Över åsar och genom sänkor, över stock och sten, ska detta mörker sänka sig, omfamna och lamslå detta rikets befolkning. Inge dessa människor med en fruktan och som ska lämna även de närmst stående med en naggande aning av oråd och förtvivlan. Det stora oväsendet sätter lyriska modstämningen för den kommande fullängdaren med samma namn. Denna efterföljare ger ingen respit, är inget undantag, utan är fortsättningen på debutalbumet." Premiärlyssna på låten här: