Polly Jean Harvey var redan lite av en superstjärna i indierockkretsar när hon släppte sitt definitiva genombrottsalbum 1995. Med skivorna “Dry” och “Rid of me” hade hon gjort sig ett namn med sin råa och nakna rock som till stor del kretsade kring elgitarr och Harveys unika röst. Själv såg jag de videos som gjorts till “Man-size” och “50ft Queenie” på MTV’s 120 minutes och Alternative Nation och fängslades nog inte bara av musiken utan av hela hennes uppenbarelse som har all typisk estetik från ett alternativt 90-tal. När hon uppenbarar sig i videon till “Down by the water” i februari 1995 bär hon en röd sammetsklänning och dansar förförisk samtidigt som hon sjunger om vad som hänt nere vid vattnet. Jag tror ingen som hört den låten och lyssnat på texten är oberörd. Och det lät inte som det gjort tidigare. “To bring you my love” är hennes egentliga debut som soloartist i eget namn då de två tidigare gjorts som trio och på många sätt är det en bluesplatta. Många av låtarna bygger ...