Heavy Underground

Visa detta inlägg på Instagram A post shared by doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Charta 77 har snart funnits i 40 år men fortsätter oförtrutet att släppa ny musik. Nu släpps Ödesboxen som samlar ihop de tre senaste plattorna Skuld, Verdan-di och Urd i en låda och som efter en del strul äntligen finns att köpa.  Heavy Underground fick det stora nöjet att leda (nåja) releasefirandet som livesändes på Youtube och det blev ett långt samtal om Charta 77 då, idag och i framtiden varvat med tre akustiska versioner av låtar från skivorna.  Stort tack till Per, Mongo, Janne och Tommie för inbjudan! Tack till Birdnest Records. Köp Ödesboxen här  Se hela webbsändningen här 

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Jag minns inte riktigt exakt när jag hörde Charta 77 första gången. Det var före “Grisfesten" som kom 1993 men efter “Hobbydiktatorn” från 1992. Jag har dock tydliga minnen av vilka förfester det var som “Vykort från Rio” spelades högt på. Jävligt skumt egentligen att festa till en sådan låt. Men iallafall, så var det. De där förfesterna var i huvudsak till för två saker. Antingen gå på en annan fest i en annan lägenhet i Hallstahammar alternativt åka Volvo 240 till Köping med en back starköl för att gå på punkspelning på Smedjan. Charta 77 stod på scenen ibland. Eller ganska ofta. Charta 77 var lite av lokala punkhjältar. Musiken ekade av brittiskt 80-tal som New Model Army och senare av Levellers men alltid med en klar punkattityd. Texterna var lika enkla att sjunga med i som de var underfundiga. Och som sagt, de spelade ofta på Smedjan eller någon annanstans i närheten av Hallstahammar där jag bodde då i början av det glada 90-talet.  Bandet stod också i centrum för den stora s

Bandcamp Enmansprojekt kan vara hur bra som helst, det finns bra exempel på det.  Fördelen är att man får bestämma själv hur det ska låta och ensam styra skutan. Nackdelen ligger nog troligtvis i att man just även bestämmer allt själv. Min känsla är att Demolyn kanske hade mått bra av fler bandmedlemmar… Inledningen ”Withering Away” på albumet ”Tales of Demolyn” får mig att känna pepp och tro på denna debut men tyvärr faller fortsättningen rätt platt efter det. Något i mig gillar den lite charmiga hemmaproduktionen med ambitioner som siktar mot klassisk black metal, snabba trummor och väsande sång, men tyvärr räcker det inte hela vägen denna gång. Blandningen av sång och text på svenska och engelska på albumet gör mig ingenting dock. Lyssnaren ska tas till olika unika miljöer under lyssningen. Allt från ett flammande slagfält till ett iskallt berg erövrat av ett mystiskt väsen. Enligt egen utsago är inspirationen tagen från Satyricon, Bathory, Darkthrone, Immortal, Dissection, Marduk o

De kallar sig hardcore men håller sig kanske inte riktigt inom ramarna vilket gör Noll Tolerans till ett av landets intressantaste band oavsett vad man kallar det. Filip och Pontus är gäster och vi pratar om Umeås hardcorearv, Umeå som musikstad, vad hardcore är, bandets betydelse i livet, vänner, om att äntligen kunna skriva låtar och mycket mer.  Köp Noll Tolerans musik här: https://nolltolerans.bandcamp.com

Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)