Riff. Hook. Repeat until numb. Så låter Domkrafts motto och även om musiken inte alls är så reptetitiv som bandet själva påstår så finns det naturligtvis en viss sanning i det. För riffet har stått i centrum på alla släpp hittills som stockholmarna presterat. Första gången jag hörde Domkraft slogs jag av hur in i helvete tungt det var. Soundet på gitarren i kombination med ett rätt progressivt trumspel och pumpande bas bakom Martin Wegelands desperata sång i kombination med känslan för melodiska riff försätter dig i en sorts trans. Det är hypnotiskt. Live förstärks effekten och jag har sett Domkraft förhäxa en hel publik som unisont stått och vaggat med i riff efter riff. Seeds by Domkraft För varje skiva har bandet utvecklats och på den senaste plattan “Seeds” så är soundet måhända lite luftigare och utbroderat men det följer fortfarande grundformeln riff, hook, repeat until numb. Jag tror inte att det finns någon gräns för vad Domkraft kan bli om de vill. Med rätt förutsättningar