Senast publicerat:

Recension: Novarupta - Carrion movements (Suicide Records)


Jag vet inte riktigt hur Alex Stjernfeldt får plats med all musik i sitt huvud. Mannen har de senaste åren spottat ur sig plattor med Let Them Hang, Grand Cadaver och kanske mest av allt Novarupta. Novarupta är dock lite speciellt för Novarupta är helt och hållet Alex eget projekt även om många är inblandade. 

Tanken är att det ska komma fyra skivor med Novarupta som var och en har de fyra elementen som
 tema. Två skivor om eld och vatten har redan släppts och bjudit på musik som rör sig mellan sludge, postrock och hårdare genrer. Det har varit mastodontprojekt med komplexa låtar som var och en har haft olika konstellationer av sångare. Hur Alex Stjernfeldt fått ihop allt det här under en period om tre, fyra år är obegripligt. Och nu fortsätter resan. 


“Carrion movements” är del tre. Den har luft som tema och det innebär nya möjligheter att ta musiken
till en helt annan plats än på föregångarna. Här möts vi av ett Novarupta som är betydligt skörare och vackrare. Det är instrumental postrock som ibland lutar mer åt indierock och shoegaze men också mot progressiv rock. Det är lågmält men samtidigt enormt storslaget.

Vi färdas bokstavligen i musikens högre stratosfär på de två spår som utgör speltiden på 40 minuter. Sidan A heter “Eurus” och har namnet efter den grekiske vindguden som levde i öster nära solguden Helios. Sida B heter “Boreas” och har namnet från nordanvindens gud inom samma mytologi. De båda är naturligtvis bröder och deras mor var Eos som var gryningens gudinna. Det är en vacker grund musiken vilar på alltså. 


Jag kan inte låta bli att tänka på Miles Davis när jag hör den här musiken. 1969 släppte han skivan “In a silent way” som består av två långa till synes improviserade kompositioner men som jag tror är tämligen genomtänkta om jag känner Miles rätt. Samma känsla får man när man lyssnar på “Carrion Movements”. Det låter väldigt spontant och som om musiken liksom försiktigt känner sig fram för att hitta rätt. Precis som vinden. 

“Eurus” börjar som en stilla bris. En ensam gitarr som testar melodislingor och tempon. Långsamt byggs energin upp steg för steg. Man anar en större kraft än vad som avslöjas just här och nu. Gitarrerna fortsätter att känna sig fram med sköra melodislingor och först 12 minuter in så nås crescendot i en mäktig massiv ljudvägg med stråkar och bultande trummor. Det är magiskt. 

“Boreas” börjar i ett kargare ljudlandskap med trummor som låter som hjärtslag och ett gitarrarrangemang som smakar Cult Of Luna. Det finns en ljuvlig skevhet i melodierna som man känner igen från Novaruptas tidigare album. Men här hörs också en röst som ekar långt bort. Det är oroväckande tillbakahållet och plötsligt slås hela känslan itu av ett ensamt gitarriff och allting verkar stanna av helt. Men så hämtar musiken upp energin och det är en tung och ibland komplex ljudmatta som vävs ihop under resten av låten. 

Och plötsligt är det slut. Nästan utan förvarning känns det som. Man sitter omtumlad i tystnaden precis såsom det känns efter att ett oväder dragit förbi. Lugnet efter stormen. Total stiltje. Novaruptas tredje platta skapar verkligen känslan av elementet luft och hur den kan röra sig runt om oss människor. Det är musikmagi på hög nivå och jag undrar återigen hur Alex Stjernfeldt får plats med all musik i sitt huvud. Och hur han omsätter alla dessa idéer till den här otroliga musiken som Novarupta är. “Carrion Movements” liknar inget annat han har gjort och den här skivan liknar nog inget annat du kommer att höra i år heller. 

Det är svårt att beskriva varför viss musik berör en människa på djupet. Särskilt instrumental sådan. Vad är det som slår an i lyssnarens inre? Vilka minnen och känslor triggas av melodislingor och stämningar? Vad är det som får Novaruptas musik att bli så viktig för mig där jag sitter framför högtalaren att jag inte kan tänka på annat när jag lyssnar på den och även en lång stund efteråt? Det är ju bara musik. Å andra sidan är musiken och konsten det som har transcendens och som ligger bortom det mänskliga vetandets gränser på i det närmaste religiöst sätt. 

Jag har som ni märker svårt att formulera ett vettigt svar på dessa frågor så det får bara bli ett konstaterande av det uppenbara: det är helt enkelt makalöst vacker rockmusik skapad av Novarupta. 

Amen.

//Magnus Tannergren


"Carrion movements" släpps den 22 april. Beställ skivan här