Uppföljaren till februarisläppet med samma namn är på många sätt en logisk fortsättning. I min recension av del 1 så konstaterade jag att det var jazzrock som inte var svår att ta till sig och som kunde vara inkörsport till ett tyngre jazzmissbruk. Detsamma kan sägas om del 2 med den lilla justeringen att det här är en fortsättningskurs då. Det är lite komplexare men samtidigt så finns det ett genomgående sväng som inte var lika framträdande på föregående släpp. Spelar man skivorna efter varandra bjuds man på en fantastisk tripp genom musiken. På “För samtida djur 2” så blir det ännu mer hypnotiskt i och med just det där groovet. Det är musik som sveper in dig i melodier och atmosfär. Man kan sitta ner och bara låta sig sjunka ner i allt det fina som hörs här. Men skivan funka lika väl för slölyssning och då menar jag det som en positiv sak. Det är musik du vill ha i ditt närmaste luftrum på ett eller annat sätt för att den gör dig glad inombords. Kungens Män har aldrig varit så bra