Heavy Underground

  Fagersta har ju som bekant en lång historia av stenhård musik både med band från orten och med spelningar på klassiska Rockborgen även om det är länge sedan nu. Nu kan ni bekanta er med en ny trio som under namnet Eagles Empire.  Det här är en demo som låter väldigt komplett. Fem spår som bjuder på metallisk hardcore med helt egen karaktär. Jag är svag för intron  med samplingar av röster och “Into the vortex of blood” inleds just så. Sen följer fyra spår som imponerar stort även om det är svårt att placera det exakt på musikkartan. Lässer man taggarna på Bandcamp så nämns d-beat, metal, punk och death metal. Och sanningen finns där någonstans antar jag. Tre av spåren manglar på och bryter ner allt motstånd. Sen avslutas det hela med ett långsammare stycke där röster och skrik blandas i hardcoreapokalypsen. Det känns dystopiskt och mörkt men det är j så vi vill ha det. Eller hur? /Magnus Tannergren Into The Vortex Of Blood (Promo tape 2023) by Eagles Empire

Det finns samtal som innebär minnen för livet. Att träffa Per Nordmark och Tomas Liljedahl är denna typ av minnen. Samtal med en hög respekt, humor och en blandning av historik och vart man är i livet nu. Vi är så oerhört tacksam att vi får hänga med två av våra favoritpersoner. Tack Tomas och Per. Nu tar vi lite ledigt på Cries From The Underworld över sommaren.

Landets argaste och mest frustrerade thrashorkester är tillbaka med en skiva som klockar in på under 30 minuter i god Reign in blood-tradition. Ni kommer att känna igen Zombiekrig om ni hört detta band tidigare och har ni inte det så är det hög tid nu.  Zombiekrig har alltid haft en exceptionell förmåga att leverera extremt svartsynta texter och så även 2023. Bara albumets titel säger väl en hel del. Ibland är det så mörkt att jag nästan blir orolig för deras psykiska hälsa när de allra vidrigaste sidorna i det mänskliga psyket och beteendet avhandlas. Samtidigt är det befriande ärligt och funkar nästan som en sorts själsligt lavemang.  Musikaliskt rör sig Zombiekrig i bekanta landskap. Det är thrash metal med en lätt air av Kreator och en crustpunkig attityd. Energinivån är hög och utrymmet för återhämtning är snålt tilltaget. Balansen mellan våldsamma riff, snygga melodier och varierat tempo gör ändå skivan lättlyssnad trots det becksvarta textinnehållet.   Så gör dig själv en tjänst

 Svempa Alveving besökte Fredagsmangel och såg hur Slôdder tog Värmland till Jakobsberg.  Alla foton: Svempa Alveving

Ylva Sjöstrand besökte This is Uppsala 2023 och bevittnade när bland andra Tarmvred, Big Babe, Ordos och Lowest Creature spelade. Big Babe Lowest Creature Ordos Tarmvred Alla foton: Ylva Sjöstrand

Har du svårt att välja mellan Stockholmsdöds och Göteborgs-soundet? Perfekt! Nu behöver du inte välja längre. Omnicidal dundrar på med en blandning av dom båda. The Omnicidalist är det första albumet från dom relativt nystartade Boråsarna som tar oss med på en svängig men hård resa under 10 stycken låtar.  Fullisen kom ut den 7 april i år och det med besked! Jag hade enbart hört goda ord om den så jag hade höga förväntningar inför releasen. Att denna recension kommer lite senare har enbart med mig att göra, inte alls på grund av ointresse. Tvärt om, jag älskar det jag hör.  Sebastian Svedlund från bland annat Rimfrost vrålar på med finess och ett behagligt utspottande av texterna. Det melodiösa möter verkligen svärtan i snabba riff och blast beats. Jag är som ni troligen läst förr, inte världens största fan av allt för svängig och galopperande metal men The Omnicidalist ger mig en exakt välavvägd dos. Här hinner lyssnaren inte hämta andan i speciellt många minuter i taget. In

Med catchy riffs och blast beats fångar man den här recensenten ganska omgående och precis det gör Vomitory med inledande titelspåret ”All heads are gonna roll” på kommande album som släpps för allas öron den 26 maj. I samma anda fortsätter man genom hela albumet som är riktigt starkt.  Efter första lyssningen tänker jag ”Kött och potatis-metal”, men den inställningen får jag ta tillbaka rätt snabbt. Alla låtar är absolut stabila och genre-trygga men här och där dyker det upp påhittiga riff eller takter som förfinar helheten. Små trevliga tweaks som adderar till svänget. Veteranerna vet ju uppenbarligen och självklart vad lyssnaren går igång på.  Av 10 stycken låtar går jag absolut mest igång på ”Ode to the meat saw”, ”Dead man stalking” och den mycket hardcoredoftande ”Raped, Strangled, Sodomized, Dead”. Den sistnämnda bryter av på ett intressant sätt med ett annat typ av mangel. Givetvis älskar jag mangel men det är trevligt att Vomitory använder mangeln i tvättstugan på ett

The Arson Project"är ett Svenskt band och de spelar arg och politisk grindcore som på många sätt belyser skit och orättvisor som sker i vår värld. Detta är deras andra fullängdare men de har funnits ända sedan 2005. En demo, en ep och en splitsjua har de också släppt under den tiden. Med andra ord så så ska vi alla vara glada när vi väl få ta det av nytt material från The Arson Project då det är långt mellan gångerna.  Det tar de dock igen med råge när det gäller kvaliteten. Ni som sett videon till "Vultures of the cross" vet vad ni har att vänta er. Det är arg och skoningslös grindcore som verkligen inte tar några fångar. Tidigare nämda "Vultures of the cross" är öppningsspåret på plattan som snabbt övergår till andra spåret "Exchanging dominance" som också finns tillgänglig på deras bandcamp att höra. Detta är ännu låt som känns som en knytnäve i mellangärdet och lämnar dig hjälplös på golvet. Två låtar till är lika skoningslösa innan du får ett ytt