Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Avlyssnat: Maniak – Speed Metal Terrorist

  Maniak är som en perfekt blandad grogg. Innehållande stommen av thrash-element som stöpts i speed, med en stänk av lite black.  Jag fångade upp bandet förra året via sociala medier och bandet hade då enbart fått ut en demo (Deathleicher) som visade sig vara magiskt bra. Maniak kommer ifrån Falun där det även kommer andra band såsom Ett Dödens Maskineri, Coalgarden, In Mourning och DRÖÖG. Det är svårt att hitta en favorit ibland dessa låtar. Jag är lite av den karaktären att jag lyssnar på en skiva från början till slut och här håller alla låtar samma höga kvalitet med ett galet driv. Jag ger denna platta kvalitetsstämpeln mosh-pit approved.  Jag förväntade mig att detta släpp skulle hålla minst samma kvalitet som föregående demon. Det gör den och jag ser fram emot mer musik ifrån Maniak. //Johan Hjertzell

Avlyssnat: Memoria - From the bones

  Jag tror att jag attraheras mest av mörkret på de här skivan. Eller snarare hur det glimrar i mörkret av tung elektronisk musik som blandas upp av en del riot grrrl-punk och darkwave. Tess de la Cour har lyckats med att skapa ett väldigt vackert ljudlanskap för sitt Memoria på det andra fullängdssläppet.  Jag vet egentligen för lite om sådan här musik för att kunna göra några rättvisa jämförelser så jag går bara på den känsla som förmedlas. Det är en filmisk känsla som omger hela plattan och musiken tar dig som lyssnare med in i en värld som känns både som en ödslig skog och som ett regnig Berlin. Och Tess de la Cours röst är ömsom vacker och ömsom vass som ett rakblad. Ibland tänker jag på The Knife och ibland på Kathleen Hannah men mest tänker jag på hur bra allting smälter samman till en vacker helhet. För trots sina vassa kanter och djupa mörker är den här skivan kanske mest vacker så som den bara är på grund av en musikalisk ärlighet. En skiva att upptäcka om och om igen. /M

Avlyssnat: Wretched Fate - Carnal Heresy

Någon gång per år släpps det album som lämnar mig helt mind blown och ofta så fängslas jag direkt. Med precis den förklaringen vill jag uppmana er alla till att så snart ni bara kan, lyssna på Wretched Fates andra fullängdare ”Carnal Heresy”. När mästerverket ”Fleshletting” släppets 2019 var jag redan då väldigt imponerad av soundet och dom tunga låtarna. Efter att ha lyssnat igenom och njutit av ”Carnal Heresy” ett otal gånger så kan jag inte tycka annat än att det låter lika bra men samtidigt olika från debuten. Låt mig förklara; tyngden och texterna har klivit upp ett ordentligt snäpp och det hörs väldigt väl att till exempel Adrian Selmani har jobbat på hanteringen av rösten som nu låter extra prima. En smart intervjukollega (Svempa) sa väldigt målande att ”ni har trimmat bort onödigt kött från förra skivan”, vilket förklarar spot on hur utvecklingen har gått framåt för Wretched Fate. Nio stycken låtar bjuder upp till en önskan av att omgående få se och höra grabbarna live igen. De

Avlyssnat - Dull - Dive deep down

En välbehövlig vitamininjektion i den svenska musikscenen skulle jag nog kalla Dulls ankomst. Debutplattan är ett statement för gitarrdriven alternativrock där influenser från Sonic Youths poppigare alster och mycket annat från samma skola från både 90- och 2000-tal hedras. Det är svårt att inte ryckas med i den frenetiska musiken som i stort sett ställer sig mitt framför ditt ansikte och tvingar dig att lyssna. Och sämre saker kan man spendera sin tid med faktiskt än att lyssna på Dull. Canan Rosén och hennes vänner har hittat ett punkigt driv med starka melodier och lägg därtill förpackat i en snygg estetik i omslag och bilder. Allt skänker en genomtänkt helhetskänsla som gör det svårt att tro att det här bandet bara hållit på i ett par år. Men å andra sidan är ju ingen av medlemmarna några främlingar i rockmusikkretsar. Dulls debut är ett extremt kompetent kvitto på det. /Magnus Tannergren Dive Deep Down by DULL