Heavy Underground

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

  Jag har alltid gillat Katatonia men ska ärligt erkänna att jag har ett kluvet förhållande till deras musik. Samtidigt som jag uppskattar det mesta de släpper och tycker det är svinbra när jag väl lyssnar, så är det dock långt mellan de gångerna som Katatonias musik faktiskt ljuder från mina högtalare. Varför det är så har jag inget bra svar på då jag faktiskt gillar deras musik och har gjort det ända sedan Dance of december souls släpptes.  Så hur låter då det nya släppet från dessa melankolins förkämpar? Jo, allt är välbekant och som vanligt svinbra, snyggt, välproducerat och vackert. Katatonia har ju verkligen hittat sin nisch och sitt sound de senaste fyra-fem släppen och det avviker de inte nämnvärt från på denna platta.  Jag tycker detta är en stark skiva med många toppar och få dalar. Allt känns så bra när jag hör Katatonia. Alla eventuella problem som finns i världen känns möjliga att lösa, man är inte ensam och allt kommer att ordna sig. Det är oftast den känsla jag får när j

Fagerstas crossoverlegender Kazjurol visar var skåpet ska stå på den här sex spår långa ep:n. Det går snabbt, det är klockrena riff och en knivskarp attack som inte tar några fångar. Risken med sådana här höghastighetsprojektiler är att det blir grötigt men med en ljudbild som fångar upp tyngden som ändå finns här så blir det ändå en bra känsla av dynamik. Men med det sagt så blir det som allra bäst när midtemporiffen, som i introt till "Colonel the Pig", blandas med snabbar partier som Kazjurol kommer till sin fulla rätt. Gitarristen Tban är fortfarande snabbast och Kazjurol visar att thrashen aldrig blir för gammal. 

Örebros crossoverlegender Lowest Creature blev snabbt en av mina personliga favoriter i samband med plattan "Sacrilegious pain" från 2019 som hade en egen tydlig identitet och särart på den svenska undergroundscenen.  Nu utvecklas Lowest Creature åt ett delvis annat håll känns det som på sin nya trespårsdemo. Jag vet att det är demos men jag gillar den lite kargare ljudbilden som nästa får det att låta som Venom eller Bathory stundtals men med en tydligt bevarad thrashnerv. Tempot har dragits ner i en del partier vilket ger extra tyngd men manglet är fortfarande av högsta klass. Det är svårt att inte se fram emot en ny fullängdare när det väl är dags för det.  /Magnus Tannergren 3-Song Promo by LOWEST CREATURE

Signo Rojo är ett nytt band för mig. Dock så har de funnits sedan 2009 och släppt två plattor tidigare. Detta är deras första platta för Majestic Mountain Records. Bandet härstammar från Blekinge och spelar vad jag skulle vilja beskriva som tung och svängig sludge med ena foten i rocken och den andra i stoner. Tänk Baroness kring skivorna "Red" och "Blue", det är en skaplig fingervisning. There was a hole here är på många sätt en helgjuten platta av ett ytterst kompetent band och förtjänar din och alla andras uppmärksamhet. Jag kommer på mig själv med att sitta med ett ständigt leende på läpparna när jag lyssnar igenom den varje gång. För det här är ruggigt bra!  Plattan inleds med första singeln Enough Rope som är mer upptempo och svängig. Efter inledningen så är det bara att hålla i sig för en resa som bjuder på såväl tungung som mer proggiga och psykedeliska inslag. Sångaren Jonas Nilsson har verkligen en röst skapt för sådan här skitig sludge/stoner och jag kan

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

The Baboon Show spelar punk rock, med just de där melodierna som fastnar i huvudet, som gör att du nynnar på de. Inte på ett irriterande sätt utan på det där feel-good sättet. De har hållit igång sedan 2003, alltså 20 år. Då har de hunnit med att släppa bland annat 10 studio-album samt några samlingsplattor och ep:s. Jag fångade upp bandet första gången runt 2016 då en av medlemmarna i bandet medverkade i en poddintervju, vilket fick mig att börja kolla upp och lyssna in mig på bandet ifråga. The Baboon Show är ett Stockholmsbaserat band som hunnit spela världen över med sin energiska liveshow. Vad menas det då med "gud" i titeln… Ja, det får vi nog inte svar på här. De har i alla fall inte gått å blivit religiösa. Kan vara ironi bakom titeln med glimten i ögat, då The Baboon Show sätter upp sig mot orättvisor och ifrågasätter auktoriteter. Första intrycket av skivan var att de fortsätter sitt koncept med sina ömsom melodiska, tunga och drivande punkdängor på sitt dynamiska s

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)