Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Senaste podcasten

Altareth - Blood (Magnetic Eye Records)

Jag har länge påtalat den stagnation den svenska doomscenen lidit av de senaste åren. Det var länge sedan jag kände att det fanns någon riktig glöd i den långsamma rocken som Sverige sedan länge varit så framstående inom. Det mesta, med några undantag, har låtit generiskt och ärligt talat rätt fantasilöst.  Men så var det undantagen då. När man hittar dem blir man alltid lika glad och när jag hör Altareths nya skiva blir jag det. Debutalbumet bjuder på riktigt högkvalitativ doom (eller vad nu genren är) som naturligtvis har obligatoriska spår av Black Sabbath i sig men samtidigt på riktigt har en helt unik nerv som inget annat band har.  Det låter rätt skitigt och oputsat vilket förstärker de lätt ockulta inslagen. Snygga melodier lindar in riffen som har en härlig Electric Wizard-knarkighet i sig. Altareth har dessutom förmågan att skriva riktigt bra refränger som hugger tag i lyssnaren direkt. Lyssna bara på singelsläppet "Satans hole". Här finns också låtar med lite mer tu

Spellista: En resa genom riffet med Monolord

  Idag släpps Monolords femte platta "Your time to shine". Det är en naturlig fortsättning på den resa i riffets värld som Monolord påbörjade 2014 och varje skiva har innehållit en liten justering i konceptet för tung långsam hårdrock. "Your time to shine" är inget undantag. Lyssna själva på spellistan nedan som tar dig från "Empress rising" till "Your time to shine".  Köp skivan här: Your Time To Shine by Monolord

The Sonic Overlords bjuder på riktig hårdrock

Den 22 oktober släppte The Sonic Overlords skivan "Last days of Babylon" som är en riktig fest om man gillar fläskig hårdrock av klassiskt snitt. Och det gör man ju. Värt att notera är också att den gamle (och sjukt underskattade) Black Sabbath-sångaren Tony Martin gästar på ett av spåren.  Lyssna på skivan här: 

Heavy Underground: Heavy Rotation

Varje vecka uppdaterar Heavy Underground spellistan ed det som spelas mest just nu här på HQ. En blandning av svenskt och internationellt i olika genres från den underjordiska rockscenen på ett sätt som algoritmer inte kan.  Har du ett band som släppt musik? Tror du att det är något för Heavy Underground? Hör av dig på heavyundergroundse@gmail.com med information och länk.  Här hittar du spellistan

Recension: Grand Cadaver - Into The Maw Of Death (Majestic Mountain Records)

“Only death is real” har ordspråket varit länge nu och när det kommer till Grand Cadaver så är det mer sant än någonsin. Om du någonsin börjat tvivla på kraften i den genre som kröp upp ur en grav i slutet på 80-talet på platser som Florida och Stockholm så kommer Grand Cadaver med lugnande besked. Det är fortfarande döden som verklig.  Grand Cadaver är ännu ett av Alex Stjernfeldts (Novarupta, Let Them Hang, ex-The Moth Gatherer) projekt som han har gått samman med några av den svenska underjordens mest rutinerade kollegor för att förverkliga. Eller vad sägs om Mikael Stanne (Dark Tranquillity) på sång, Christian Jansson (Pagandom) på bas, Daniel Liljekvist (ex-Katatonia m. fl.) på trummor och Stefan Lagergren (ex-Tiamat m. fl.) på gitarr. Bemanningen borgar för kvalitet. Och allt inspelat under  överinseende av Per Stålberg i Welfare Sounds. Att bandet har en kärlek till death metal från när den var som mest full av liv(!) råder det inget tvivel om. Motorsågsgitarrerna är precis så d

Poddtips: Nere På Noll tipsar om spelningar

Vet du inte vilka spelningar som du ska gå på nu när det är tillåtet igen? Frukta icke ety vännerna på Sveriges bästa podcast om hardcore har en del av svaret på det. I avsnitt 152 går Robin, Daniel och David genom vilka spelningar som är på gång. Lyssna här:

Recension: Lastkaj 14 - Plan B (Second Class Kids)

  När jag var i 20-årsåldern fostrades jag in i punken av band som Charta 77, Strebers, Dia Psalma, DLK, Coca Carola och alla de andra banden som kom där under första halvan av 90-talet. Lite föraktfullt klumpades allting ihop under epitetet "trallpunk" vilket är ett lika irrelevant begrepp som "grunge". Så vi skiter i den diskussionen och konstaterar att Lastkaj 14 30 år efter att den punkvågen tog sin början är en av traditionens främsta bevarare. Snabb, melodiös punk som höjer blodtryck och puls. Både på grund av den medryckande musiken och av de ämnen som lyfts upp i låtarna. Första kontakten med ep:n "Plan B" var låten "Vem sätter märket" som direkt höjde förväntningarna till orimliga höjder. En våldsam uppgörelse med psykisk ohälsa och ett kallt samhälle. Genomgående tycker jag att Lastkaj 14 skriver fantastiska texter i klass med genrens giganter Curre Sandgren, Mart Hällgren och Per Granberg. Körsången hedrar Strebers och Asta Kask-arvet