Heavy Underground

Hardcorepunkarna i Malmös GASP  har Heavy Underground uppmärksammat tidigare och nu kommer ytterligare en singel som heter “Gut That Living Thing” att avnjuta i videoformat. Det är det sista släppet på ett tag enlig bandet själva för nu siktar man på att få ihop en fullängdare under 2022. 

   Skoningslös punk som ger dig skrapsår när du lyssnar på det. Så låter M:40 nya EP "Dödens bleka häst". Den kan lyssnas på i sin helhet här och pre-ordern för vinylen är öppen nu.   Dödens bleka häst by M:40

  När jag var i 20-årsåldern fostrades jag in i punken av band som Charta 77, Strebers, Dia Psalma, DLK, Coca Carola och alla de andra banden som kom där under första halvan av 90-talet. Lite föraktfullt klumpades allting ihop under epitetet "trallpunk" vilket är ett lika irrelevant begrepp som "grunge". Så vi skiter i den diskussionen och konstaterar att Lastkaj 14 30 år efter att den punkvågen tog sin början är en av traditionens främsta bevarare. Snabb, melodiös punk som höjer blodtryck och puls. Både på grund av den medryckande musiken och av de ämnen som lyfts upp i låtarna. Första kontakten med ep:n "Plan B" var låten "Vem sätter märket" som direkt höjde förväntningarna till orimliga höjder. En våldsam uppgörelse med psykisk ohälsa och ett kallt samhälle. Genomgående tycker jag att Lastkaj 14 skriver fantastiska texter i klass med genrens giganter Curre Sandgren, Mart Hällgren och Per Granberg. Körsången hedrar Strebers och Asta Kask-arvet

  Med band som Lastkaj 14, N:a Hospitalet, Pastoratet, Kardinal Synd, Slutstation Tjernobyl, Fuktansvärld och många fler på sin utgivningslista så kan man lugnt säga att skivbolaget Second Class Kids är en guldgruva för den som vill ha sin punk så som den lät under första halvan av 90-talet.  Just nu så är släpp med The Mickerz, redan nämnda Lastkaj 14 och Fruktansvärld aktuella releaser som Heavy Underground varmt rekommenderar dig att kolla upp. Man har dessutom släppt Second Class Kids Magazine som bjuder på intervjuer med Sardo Numspa, Anti-Lam Front och många fler av bolagets band. Kul läsning i skön fanzintradition.  Har du en demo du vill skicka till Second Class Kids? Skicka den till demo@secondclasskids.com  och du köper allt de gett ut på  secondclasskids.myshopify.com/   efter att du har lyssnat på den här spellistan som innehåller allting man släppt sedan 2003!

Världen Brinner har släppt en ny låt på engelska. "Die or live" är inspelad, mixad och producerad i Soundlabstudios av Mathias Färm och mastrad av ingen mindre än Dan Svanö på Unisound. Högenergisk punk när det är som bäst! Die Or Live by Världen Brinner

 "Ett övergrepp" är titeln från det första smakprovet från Knivad och kommande platta "Insidans ärrvävnad" som släpps i oktober av Suicide Records. Här snackar vi kängpunk som ger dig en spark i skrevet och en rejäl rensning av öronen. Redan nu går det bra att förbeställa skivan på Suicide Records Bandcampsida . ett övergrepp by Knivad

Rickard Waychester driver instagramkontot Skåne Hardcore - då till nu   i syfte att dokumentera den Skånska hardcore och punk-scenen. Han har sjukt bra koll på genren och var ett rimligt val för att fråga vad som imponerat mest på honom hittills under 2021: Obstruktion - ’Monarchs of Decay’ Jag var, med risken för att få äta upp mina ord, kaxig nog att utse MoD till årets bästa skiva samma dag som den släpptes. Kan med glädje säga att jag står fast vid det. Lyssna själva så får ni se! R.A.T.S - ’Another Day in Helvete’  Svinbra hardcore där man kan höra influenser från black metal och death metal samtidigt som man matas med thrashiga riff och där vocals bitvis levereras med samma flow som i den fetaste hip hop-låten. Terror 83 (demo) Brasiliansk 80-talsdoftande hardcore-punk från Malmö! Need I say more?? Blood Sermon - ’Never Stop the Madness’ ”Blood Sermon, motherfuckers! Straight from Stockholm, Sweden!” Tungt, ösigt, kaxigt och jävligt gungigt! BS har även några av världshistoriens

Johan Terrac driver  J. Terrac Records som en kulturgärning för att bevara cd-skivan. Små limiterade upplagor av svintuff undergroundmusik är hans mission och Heavy Underground ställde fem frågor om det här. Varför och när startade du J. Terrac Records? - J. Terrac Records är en hobby och kulturgärning gentemot cd-formatet. Varför greja med en stroppig vinylskiva när den smidiga cd:n finns? Jag hoppas bidra, kanske minimalt, till att formatet är aktuellt. Allas hobbys kostar, om jag förlorar någon hundring på varje släpp så har ändå skivan gett mig mycket i sociala kontakter etc. Jag samlar själv på cd och sålde, eller gav vissa till legenden Nätterdal (poddgeni på Nere På Noll  m.m red. anm), alla vinyler för ca tre år sedan. Starten för detta projekt var i april 2020 när covid stal hockey och spelningarna för en. Mina grejor är verkligen miniprojekt med små upplagor. Vilken typ av musik ger du ut? - Punk och hardcore. Det har blivit en fin mix med old school hardcore i form av Prison

Fabriken där bland annat Curre från Coca Carola återfinns har släppt en video från en källare. Curre har alltid varit en favorit både röstmässigt och textmässigt och Fabriken är inget undantag. Svensk punkrock när det är som bäst. 

- Jag tycker att all musik borde bli stulen. Till slut hittar du förhoppningsvis något som du gillar och då köper du skivan så att bandet kan göra en ny platta och kanske få betalt så att de har råd att äta. Det är bättre att musiken hörs än inte hörs. Runt 2007 gjorde jag den här intervjun med Henry Rollins via e-post. Jag blev förvånad över att han svarade. han tog uppgiften på allvar hur som helst tycker jag givet formatet.  Du driver ditt förlag 2.13.61, du har en lång och framgångsrik musikkarriär, du gör spoken word och nu har du en egen TV-show. Hur många projekt kan du ha samtidigt utan att ditt huvud går i småbitar? - Jag har duktig personal anställd på förlaget så jag kan jobba där regelbundet men inte hysteriskt mycket. Nog försummar jag saker för jobbet. Det är ju det jag gör mest hela tiden men det är så jag får saker gjorda. Förra året hade du ett eget filmprogram som hette ”Henrys filmcorner”. Under våren kommer ”The Henry Rollins Show”. Hur hamnade du i TV-världen och f

Tim Armstrong (Rancid), Fletcher Dragge (Pennywise), Mike Muir (Suicidal Tendencies), Matt Freeman (Rancid), och Byron McMackin (Pennywise) har ett nytt projekt tillsammans som de kallar The Crew. Och det är svinbra.

Gasp är ett nytt band från Malmö. Med en tidigare låt släppt kommer nu "Least expected" som fortsätter i samma stil. Det vill säga rakt på sak hardcorepunk med löjligt driv och en jäkla massa attityd.  Least Expected by gasp.band

Filth is Eternal hette förut det svårgooglingsbara namnet Fucked And Bound och vad namnbytet kommer sig av vet jag inte men det kommer nog att göra att fler hittar den här kvartetten från Seattle. Jag hoppas verkligen det för jag gillade deras debut "Suffrage" och nya singeln är en helt rimlig fortsättning.  Här snackar vi ultrarå harcorepunk med nerverna på utsidan av huden som inte tar några fångar. Skillnaden från förut är inte så stor musikalisk men möjligen har vokalisten Lisa Mungo tonat ner sina värsta skrik en aning vilket egentligen bara gör det hela ännu råare i uttrycket. Man ser fram emot mer musik.  ZED by Filth is Eternal

 “Greetings from Sweden” är en samling med ny svensk hardcore med 13 band och 18 låtar som nu släpps både digitalt och på vinyl. Mannen bakom projektet heter Marcus Ericsson och har förutom sitt eget band Manic Ride fanzinet Quarantined. Vi ställde några frågor till honom om det hela. Du har ju släppt fem nummer av Quarantined Fanzine. Hur kom du på idén att starta det och varför på papper och inte digitalt som man gör annars idag? – Jag hade gjort en drös med fanzine under 90- och 00-talen. Jag tyckte att alla mina gamla fanzines var alltifrån skämskuddematerial till extremt medelmåttiga. Jag vill inte att det skulle vara min ”fanzinelegacy”. I samma veva kände jag ett sug efter att göra något kreativt. Jag hade två småttingar hemma och kände mig lite distanserad från scenen. Insåg att ett nytt fanzine var den perfekta lösningen. Visste att jag kunde prestera bättre denna gång, jag kunde göra det hemifrån efter barnen somnat och jag skulle få bättre koll på nya band. Jag är kass på da

Med “Throes of Joy in the Jaws of Defeatism” släpper Napalm Death sin första skiva på fem år och det blir totalt den 16:e plattan i diskografin sedan 1987. Bandet fortsätter att spränga gränser med sin musik precis som man alltid gjort och på den nya plattan finns både den klassiska grindcoren blandat med tydliga influenser från postpunk och mer obskyra ljudlandskap. Vi tog ett snack med vokalisten Barney Greenway. - Har man följt bandet genom åren så borde man inte bli så överraskad, menar Barney. Vi har alltid pressat gränserna för vad det här bandet ska vara. Visst kan några som gillat grindcoregrejerna mer bli skeptiska men jag hoppas att folk förstår att Napalm Death aldrig har handlat om att göra samma sak om och om igen. - Stilmässigt har vi bara tagit några steg framåt egentligen. Alla element från grindcore och punk finns kvar där blandat med postpunk, noiserock och industrirock. Den största skillnaden på skivorna skulle jag säga är att allt det här bara har blandats på ett bä

Två år har gått sedan förra plattan ”Dusk to dusk” där Linnea Olsson tog oss med genom Berlinnatten med sitt Maggot Heart. Det var en påträngande och intensiv skiva som grep tag i mig med sin känsla av dekadens och desperation. Nu två år senare känns det faktiskt som om Maggot Heart nått till en helt ny nivå på många sätt inte allra minst märks Linnea Olssons utveckling både som gitarrist och sångerska gått spikrakt uppåt. För ”Mercy machine” är en skiva med fler nyanser och mer känsla än sin föregångare. Där ”Dusk to dusk” var lite trubbig i sitt uttryck är ”Mercy machine mer finkalibrerad och skalpellvass. Kanske är det turnerandet som gjort Linnea säkrare som sångerska och fått henne att våga sjunga lite mer personligt och uttrycksfullt. Hon använder sin rösts begränsningar snyggt och låter stundtals som Iggy Pop och stundtals som Kim Gordon men alltid mest som sig själv. Detta till musik som för tankarna till både Stooges och Killing Joke. Kanske lite mer melodiöst sedan sist men f