Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Stagedive to hell

Om podcastserien

Den svenska thrash metal-scenen under sent 80-tal har inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. Tills nu. För nu ska historien om den svenska thrashen berättas av banden själva. 

Heavy Underground Webzine producerar under vintern 2021 en podcastserie om svensk thrash metal. Under det sena 80-talet var thrash metal ett världsfenomen med band som Metallica, Anthrax, Slayer, Megadeth, Testament, Exodus, Overkill och många fler. Även i Sverige fanns en gryende thrashscen men innan den riktigt hann ta fart ordentligt kom death metal och tog över rampljuset. 

Men det betyder inte att svenska thrashband inte betytt någonting. Många bandmedlemmar från den tiden återfinns i dag i andra stora internationellt erkända metalband och den svenska thrash metal-scenen har betytt mycket för svensk metal överlag. Band som Hexenhaus, Mezzrow, Agony, Pagandom, Midas Touch, Ice Age och många fler har gjort avtryck på många sätt som märks även idag.

Det finns dock en kunskapslucka om svensk thrash metal. Bortsett från intervjuer som gjordes på den tiden så är det svårt att hitta historierna bakom banden, hur scenen såg ut, vilka som var med och vad det var som fick dem att spela snabbare och gå på spelningarna. Det vill Heavy Underground Webzine råda bot på.

Producerar och intervjuar gör jag, Magnus Tannergren, som har hållit på som frilansande musikskribent, radioproducent och podcastproducent sedan nästa 20 år tillbaka. Jag har intervjuat kända och okända musiker inom metal och fascineras inte bara av musiken utan av hela subkulturen som omger den. Just thrash metal ligger mig extra varmt om hjärtat då det var den genre som jag själv gillade mest när jag var yngre och upptäckte redan nämnda band på 80-talet. Kärleken till just den musiken har inte rostat.

Magnus Tannergren
Producent

Del 1: Tribulation från Surahammar

Tribulation som kommer från bruksorten Surahammar i Västmanland som är i närheten av  den här poddens hemtrakter. Tribulation beståendes av Steven (gitarr),  Hojas (bas), Forsberg (trummor) och Tossa (sång och gitarr). Bandet blev lokala hjältar när de landade ett skivkontrakt med Black Mark, bolaget som mest är känt för att ha släppt Bathorys skivor. I ryggen hade bandet en rad demos som bjöd på thrash metal med inslag av både hardcore och punk. 

I det här poddavsnittet möter vi bandets trummis Magnus Forsberg som idag spelar i band som Puffball och Bombs Of Hades i en replokal i Västerås som här berättar om Tribulations historia och sin upplevelse av den svenska thrashen. 

Del 2: Midas Touch från Uppsala

I det här avsnittet beger sig Stagedive to hell till Uppsala för att prata med Patrik Sporrong om Midas Touch som var aktiva mellan åren 1985 och 1989.  I Midas Touchs diskografi hittar vi demon Ground Zero från 1987 och fullängdsalbumet “Presage of disaster”. Bandets bestod av Patrik Sporrong – bas (1985–1989), Bosse Lundström – trummor (1985–1989), Patrik Wirén – sång (1987–1989), Rickard Sporrong – gitarr (1988–1989), Lasse Gustavsson – gitarr (1989) och den tidigare medlemmen Thomas Forslund – gitarr (1985–1988)

Midas Touch hade en kort men relativt framgångsrik karriär med turnéer och skivsläpp under de år de var aktiva. Om det och mycket mer hör ni i det här avsnittet.


Del 3: Mezzorow från Nyköping

Mezzrow från Nyköping bildades 1987 och släppte tre demos och en fullängdare som kom 1990. Tungt influerade av Bay Area thrashen och band som Testament och med flera turnéer runt om i Norden och Europa så betraktas Mezzrow av många som ett av de bästa thrash metal-banden från Sverige under den här tiden. 

Nu får ni höra hela historien om Mezzrow från bandets sångare Uffe Pettersson här i Stagedive To Hell. Värt att nämna är också att bandet nu återutger skivan under våren 2022. Och på Facebook lägger Mezzrow ut massor med gamla bilder med mera som kan vara värt att kolla upp. 


Del 4: Kazjurol från Fagersta

I det här avsnittet av Stagedive To Hell där vi berättar historier från den först svenska thrashvågen på 80-talet beger vi oss till Fagersta och hälsar på Pontus Ekwall och Thomas Bergström. Båda från bandet Kazjurol.

Bandet bildades runt 1984 och släppte enligt Metal Archives sin första demo Please Wake Up 1987. Sen följde ett antal demos, EP:s, singlar innan debuten Dance Tarantella kom 1990. Några fler släpp på samlingsskivor med mera följde sen blev det tyst. Tills 2019 då Multi Dead World släpptes vilket signalerade att bandet var tillbaka och levererade crossover/thrash i gammal god stil.

Den här intervjun gjordes i januari 2018 i Studio Cave då skivan spelades in.

Del 5: Fallen Angel från Örebro och Hatred från Hedemora

I det här avsnittet av Stagedive To Hell möter ni två band som kanske inte blev jättestora men som ändå ständigt återkommer när man pratar med folk som var med när det begav sig. Hatred och Fallen Angel. 

Hatred hade sin bas i Hedemora och var aktiva mellan åren 1985 och 1990. De släppte tre demos under sin livstid “Winds of doom”, “Welcome to reality” och “The forthcoming fall”. Alla tre med den där typiska thrashkänslan man vill ha. Vi tog ett snack med gitarristen Johan Jansson som berättar om sin upplevelse av den svenska thrashvågen på 80-talet.

Fallen Angel kom från Örebro och återkommer ofta i diskussioner jag haft med andra band som ett av de bästa banden från den här tiden. Bandet släppte två demos, en split, en ep, en egenutgiven fullängdare och en kontrakterad fullängdare. Johan Bülow var sångare i bandet och här berättar han om sina minnen från den här tiden.

Del 6: Ice Age från Göteborg

Ice Age var bandet som blev störst internationellt från den svenska thrashscenen. Och det utan att ens släppa en riktigt skiva under sin första existens mellan åren 1986 och 1990. Men med ett idogt skickade av demokassetter till tidningar och skivbolag gjorde sig Ice Age kända i stora delar av Europa. 

Historien om Göteborgs Ice Age är intressant på många sätt. Både för det jag just berättade om hur bandet blev stort internationellt vilket få av de svenska thrashbanden från den här tiden blev men också för att det bara bestod av tjejer vilket, hur märkligt det än kan låta idag, var något som uppmärksammades av både media och publik. Ice Age var kanske mest intressant på grund av hur otroligt tekniskt skickliga de var. Och framför allt då sångerskan och gitarristen Sabrina Kihlstrand. 

Och det är hennes historia om Ice Age vi ska får höra idag i Stagedive To Hell. Och intervjun är gjord på gammalt hederligt Rockboxsätt via telefon. 

Del 7: Pagandom från Göteborg

I det här avsnittet av Stagedive To Hell där ni får historier från den första vågen av svensk thrash metal från mitten på 80-talet till början på 90-talet möter ni Christian Jansson från bandet Pagandom. 

Pagandom bildades 1987 och har släppt ett gäng demos och tre fullängdare varav den senaste kom så sent som 2021. Bandet var en del av scenen för thrash i Göteborg och har sammankopplingar med många andra band från trakten som senare blev kända från Göteborg. 

Christian Jansson spelar bas och sjunger i Pagandom men han hittas idag i band som Grand Cadaver, Novarupta, Dark Tranquillity och nu ska ni få höra hans historia om Pagandom här i Stagedive To Hell.

Del 8: Agony och The Krixhjälters från Stockholm

I det här avsnittet möter ni Pelle Ström som spelade med Agony och The Krixhjälters. Vi börjar med Agony som från början var ett hardcoreband som stavades med i på slutet. När Pelle kom med i bandet stavades det med y och musiken hade blivit thrash metal. Pelle spelade också med The Krixhjälters som drog mer åt punk och crossoverthrash. Ett riktigt undergroundband som kanske har blivit lite förbisett i historieskrivningen om svensk thrash. Och här är Pelles version av historien i Stagedive To Hell.

Ett särskilt tack riktas till Larzon och Dan Swanö som gav ovärderlig hjälp till det här avsnittet. 

Tack

Ett särskilt tack till Berget Bergman, Fredrik Larzon och Dan Swanö för ovärderlig hjälp med kontakter till några personer viktiga band.

Tack också till Patrik Wirén och Patrik Sporrong (Midas Touch), Ulf Pettersson (Mezzrow), Magnus Forsberg (Tribulation), Pontus och Bäz (Kazjurol), Johan Jansson (Hatred), Johan Bülow (Fallen Angel), Sabrina Kihlstrand (Ice Age), Pelle Ström (Agony & The Krixhjälter) och Christian Jansson (Pagandom) som ställde upp och berättade sina historier.

Och ett speciellt tack till Kazjurol som lånat ut både namnet och en bit av låten som den här podcasten är döpt i blod efter. Stagedive to hell Fagersta hardcore nu och för alltid. 

Tack också till dig som har lyssnat och till alla som hört av er med positiv respons. Ni får gärna skicka in fler minnen om ni har några från den här tiden så bidrar ni till den fortsatta histrorieskrivningen om svensk thrash metal. 

Kontakt
E-post: heavyundergroundse@gmail.com
Telefon 073- 386 36 51
www.facebook.com/heavyundergroundse
Instagram: @heavyunderground_se 


Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Skraeckoedlan - Vermillion Sky (enligt Ylva Sjöstrand)

Ska man göra och släppa ännu ett fantastiskt konceptalbum så är det lika bra att absolut inte spara på krutet och dunka på med plusmeny extra allt plus moms deluxe! Jädrar vad dom skämmer bort oss dom mäktiga herrarna i Skraeckoedlan. Rykande nytt och sjukt bra album, ett arkadspel med tillhörande soundtrack och en bok skriven av bandet. Glömde jag något? Troligen.  Dom här talangfulla ödlorna fullkomligt sprutar ur sig bitar som skapar en otrolig helhet till kommande ”Vermillion Sky”. Jag förundras varje gång bandet släpper nya album och tänker ”Nädu, den här kan omöjligt vara bättre än föregångaren!” Tacksamt erkänner jag att jag har fel varje gång för kreativiteten, påhittigheten och nyskapandet verkar vara en källa som aldrig sinar i ödlelägret.  Låtordningen är mycket väl genomtänkt för att verkligen få oss med på resan ut mot den okända och röda himlen som verket kretsar kring. Längtan efter mer då ”Earth” släpptes 2019 har varit stor och här får vi en väldigt naturlig uppf

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Henrik Palm - Nerd Icon

Jag har haft Henrik Palms nya (och tredje) skiva Nerd Icon liggandes på hårddisken i några veckor, men inte hittat tiden att ta mig an den. Men idag hände det, mycket tack vare att katten väckte mig okristligt tidigt och gjorde allt i sin makt för att inte låta mig somna om - och han lyckades. Men det är ju såklart helt ointressant i sammanhanget Heavy Underground i allmänhet, och Henrik Palms nya skiva i synnerhet.  Jag tar mig an skivan genom att direkt fastna på introt och spela om det för mig själv flera gånger. Det är ett gott tecken, för introt visar sig sätta stämningen och kontexten för resten av skivan - och jag blir insnärjd direkt.  Henrik Palm har skapat organiskt och fylligt universum, samtidigt som det på något sätt är både sprött och skört. Skådeplatsen är någonstans i gränslandet mellan ljus och mörker - där man hela tiden leds mot ljuset, för att plötsligt dras ned mot avgrunden igen. Och det är ett knep som visar sig bli en kontrastrik upptäcksfärd. Genremässigt rör v