American Standard är namnet på en tillverkare av toalettstolar. Och i sådana har Uniforms sångare Michael Berdan stirrat ner i många gånger då han hängt över dem och spytt. Och det är det som den här skivan handlar: bulimi. Något Berdan lidit av i många år men aldrig pratat om. Förrän nu.
“My throat is raw, muscles sore...” är textraden som inleder hela skivan och det här är en skiva som gör väldigt ont att lyssna på. Det är en djupdykning i känslor kring något av det mest stigmatiserade och skambelagda ämnena som finns. Kanske är det därför som den här skivan känns så viktig att lyssna på även fast det känns obehagligt.
Det är en oförlåtande platta både ämnesmässigt men även i själva musiken. Har man lyssnat på Uniform förut vet man att hur kalla och karga ljudlandskapet som blandar industriellt mangel med noise och lite hardcore låter. På de fyra spår som “American standard” består av känns soundet extremt väl anpassat. Som sagt, det är både lite obehagligt och svårsmält samtidigt som det är enormt bra. Men den här skivan fjäskar inte och är inte direkt inbjudande ens i musiken. Det inledande 21 minuter långa titelspåret är spökhuset du måste ta dig igenom för att nå de tre övriga spåren. Dessa är lite mer direkta och till stor del byggda kring intensiva rytmer och riff. Ibland drar det mot sludge och ibland lite mot black metal. Men det låter hela tiden Uniform.
Men det man minns mest är själva syftet med skivan. Att visa upp det skamfulla, mörka och miserabla liv som någon med en ätstörning lever med. Men att dra ut demonen i ljuset är nyttigt och det är när andra kan få höra och förstå lite av hur det är som ljuset kanske återvänder. Däri ligger storheten i “American standard”.
En av årets viktigaste skivor.
/Magnus Tannergren
"American standard" släpps den 23 augusti
Kommentarer
Skicka en kommentar