Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Cirklar som sluts - Podcasten om Close Up Magazines Robban Becirovic


Det är 21 år sedan nu som jag tog mod till mig och skickade några recensioner som arbetsprover till Close Up Magazine. Inte för att jag trodde att något skulle hända men för att det var en dröm att få skriva för tidningen. Jag började läsa den när jag pluggade i Linköping. Så det var väl runt 1997 och jag satt och gratisläste den på stadsbiblioteket. Några år senare började jag prenumerera och det gjorde jag sedan fram till slutet 2019. 


Close Up var den enda musiktidningen som verkligen betydde något. Jag litade blint på recensionerna, lustläste intervjuerna som var skrivna av de vassaste skribenterna och planerade skivinköp efter Soundchecksektionen. Man kan gott säga att Close Up lärde mig allt om undergroundscenen under alla de där åren. Ett annat sorts universitet.


En dag på jobbet ringer telefonen. I andra änden av luren hör jag hur han presenterar sig på östgötska: “Ja tjena det är Robban på Close Up. Du ville skriva i tidningen. Det är klart att du kan få göra det.” Och så blev det under ett år eller så. Kanske inga mästerverk men jag lärde mig massor. Och det satte mig på en kurs i livet som jag hållit sedan dess. Efter CU blev det Slavestate där jag skrev i 15 år. Och parallellt med det poddar och annat musikrelaterat. Jag kommer för evigt att vara Robban tacksam att han gav mig chansen då för drygt 20 år sedan. 


Letar ni efter mig i Close Up årgång 2003-2004 så är det Magnus Gustafsson ni ska leta efter för så hette jag då. Och du lyssnar på Heavy Undergrounds podcast. Och i den här podden sluter vi en cirkel då Robban Becirovic är gäst i min podcast vilken är en ära för mig större än någon kan ana.  /Magnus Tannergren

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”.  Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst.  Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som

Birdflesh - Faster than a priest vomit

Grindcore kan vara lika roligt som det går snabbt. Svenska Bridflesh är en institution i branschen med sin splattermålade grind som avhandlar diverse ämnen på väldigt kreativa, bloddrypande och magstarka sätt. Har man ingen humor och anser sig sitta på höga moraliska hästar så är detta inget för dig.  Men gillar du kompetent mangel, splatterfilmer och brutal humor sitter denna 13 minuter långa skiva med lika många låtar som en spik i Jesus kors. Lägg därtill en fantastisk titel och ett episkt omslag och du har en skiva att lyssna på om och om igen. /Magnus Tannergren