Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Avlyssnat Industrial Puke - "Born into the twisting rope" enligt Anders Bergström

 


Jag förutsätter att jag inte är ensam om att sett fram emot att denna platta skulle släppas efter att Industrial Puke blåste skallen av oss alla med "Where Life Crisis Starts" EP ́n som släpptes i september förra året. Den bestod av inte fullt åtta minuter av snabb underbar och svinarg musik som när den lyssnas på hög volym närmast kan beskrivas som en ren käftsmäll. Jag bara älskar det! Mången gång har den spisats på min stereo sedan den släpptes. 

Jag tänker att jag skippar att lista upp vilka alla medlemmarna är och den meterlånga CV:n av band de har spelat i och numera spelar i. Det borde ni alla redan ha koll på med tanke på den EP som jag redan nämnt ovan. Har ni inte det så är det bara att lyfta på skämskudden och omedelbums reparera den skadan genom att leta upp den på valfri streamingtjänst, efter att ni läst klart denna recension såklart. 

Så frågan på allas läppar torde ju vara om fullängdaren håller lika hög klass? Jag kan härmed lugna er alla genom att vråla ett stort JAAAA! på den frågan. De fyra låtarna på EP ́n ingår och får här sällskap av sex låtar till som är lika arga och underbara. Då hela plattan håller toppklass så är det svårt att hitta en favorit, men "Neurosexist Motherfucker" får nog mitt pris. På den dängan så samsas Linus Järeskogs arga stämma med Hanna Stjernlöfs från underbara Socialstyrelsen. Hennes närvaro skänker verkligen den låten en extra nerv. Om du tycker att ett recept bestående av lika delar svenskt 90-talsdöds, crust, d-takt en smula hardcore och smutsig arg punk låter aptitligt så är Industrial Puke något för dig. 

För min egen del så vet jag inte om jag kan skriva nog med superlativ om denna platta. Den är helt enkelt storartad och en framtida klassiker. Arg, snabb och lagom lång med sina 23 minuter fördelat på 10 spår. Jag tror att årets bästa platta redan har kommit.

/Anders Bergström

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Två sjuor från Flyktsoda Records

Deny - Call of the void Gefyr/Rat Cage - Split   Ni som gillar er crust och käng vet ju förmodligen att en av förra årets absolut bästa plattor var ”Wildfire” med Törebodas Deny. Undertecknad recenserade den här på Heavy Underground och den fanns högt upp på förra årets årsbästalista.   Så det är ju med stor glädje jag ser att en ny ep med Deny släpps. Fyra spår med harmonisk underbar d-takt med snortuffa melodier som rätt omgående får kängnäven att lyftas är vad denna ep bjuder på.  Titelspåret som inleder a-sidan är nog favoriten och de inledande raderna lyder: ”I am choking myself. Bye some more. Fighting the commercial grip” Deny håller fanan högt och denna ep bara visar vilket grymt bra band de är och jag hoppas att fler av er upptäcker dem. För Deny förtjänad verkligen all framgång.  Gefyr begåvade oss 2022 med deras briljanta självbetitlade debutplatta. Året efter så släppte Rat Cage från England ”Savage visions”. En urstark hc/punk-skiva som inte tog några fångar. Så det ä

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”.  Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst.  Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som