Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Live: Totalgalan - Ögir will arise, Örebro 10-11 februari


Totalgalan arrangerades vide att antal tillfällen i främst Stockholm och Köping på 90-talet men nu har den återuppstått för en kväll i syfte att dra in pengar för återuppbyggnaden av Ögir i Köping som brann ner till grunden på i september 2022. Lågorna tog inte bara huset utan också 40 år av musikhistoria då skivbolaget Birdnest och Charta 77 hade sitt högkvarter där. Plus att det varit konsertlokal för många alternativa band genom åren. För dessa två dagar slöt ett antal band upp och spelade i stort sett gratis för att dra in pengar till återuppbyggnaden i någon form. Några fortfarande aktiva. Ett par andra hade inte spelat på många år. Här är mina personliga höjdpunkter.

Ulke

Mannen är en levande legend med band som Strebers och Dia Psalma och det märks när han lite försynt äntrar scenen med sin gitarr. Jag har sett honom spela akustiskt två gånger tidigare och han blir långsamt lite säkrare på sig själv och spelningen i Örebro var nog den mest fokuserade jag sett. Kanske beror det på den kortare speltiden. Låtarna spelas ofta rakt av utan att egentligen arrangeras om från originalen och det funkar inte alltid klockrent. Men sånt glömmer man när man hör publikens respons och allsång. Mäktigt. 

Världen Brinner

Efter en akustisk spelning så känns det som att bli överkörd av ett tåg när Västerås Världen Brinner äntrar scenen med full fart. Sångerskan Malin Sandberg är precis över allt hela tiden och ger publiken en spark i arslet som heter duga. Världen Brinners poppiga punk är medryckande och det är omöjligt att värja sig mot energin. Att tunga frågor som hur män misshandlar kvinnor till döds, självmord och rasism tas upp skapar ett allvar i euforin som då blir som att hälla bensin på en redan överhettad motor. Allt exploderar på en gång och när Malin mot slutet tar sig ut i publiken är närvaron total i den stora härliga punkfamiljen. 

Bonni Pontén

Precis som Ulke så har Bonni från Asta Kask och Cosa Nostra sadlat om och blivit punktrubadur. Iförd hög hatt så ser han ut som en punkens ringmästare och med sin unika stämma levererar han Asta Kasks låtar med en svetslågas intensitet. Texterna får nytt liv och kanske en djupare mening när de  skalas av och arrangeras om för att passa en mindre kostym. Men energin förblir den samma. Det är en sylvass udd riktad mot samhället och världen som lyfter fram hur vi drabbas av tillvarons allmänna jävlighet i en tillvaro med idioter. 

Köttgrottorna

Stockholmarna har alltid varit lite plojigare än andra punkband men samtidigt finns det en hel del allvar i bakgrunden. När trion öppnar med "Gravöl" och förkunnar att vi ska dansa på deras gravar tänker jag att revolutionen ska låta så här. Ett långfinger mot makten samtidigt som vi ler åt att vi driver med dem samtidigt. Köttgrottorna blandar och ger denna kväll och vi får en rad av bandets bästa låtar plus "The ornitologs" som trots sin nonsenstext orsakar hög allsång. 

Coca Carola

En av Totalgalans mest efterlängtade spelningar var nog Åkersbergas stoltheter Coca Carola. BAndet har legat i träda sedan 2004 även om en del kortare spelningar har förekommit. Men nu var det meningen att det skulle bli en hel spelning vilket det blev och oj vilken spelning. I mitt tycke är Coca Carola ett av landets bästa band oavsett genre. Med punkrock i grunden, starka melodier och text och sång i världsklass så spöar kvartetten det mesta. Så även ikväll. Med ett nästintill felfritt låtval från hela sin katalog bjuds vi på några tidiga trallpunksdoftande alster och det bästa ut de senare plattorna. Nästan varje refräng orsakar allsång och jag upplever en så stark flashback från förr att jag nästan blir lite tårögd. Och det bästa är att låtarna inte känns som de passerat sitt bäst-före-datum 2023. Tvärtom. Bandet ser lite tagna ut av publikresponsen vilket är begripligt. Jag hoppas att det sporrar dem till att fortsätta spela. Åtminstone live.

 Big Fish 



Det andra bandet som Totalgalan lockat fram ur dvalan var Uppsalas Big Fish. Bandets två 90-talsplattor var en unik blandning av folkmusik, punk och industrirock även om det sistnämnda är en väldigt liten del av helheten. Med förra årets "comeback" på skiva i och med "Kalla döda drömmar" valde bandet en delvis annan väg. Lite mer nedtonat och vuxet men med samma skärpa i texterna. Big Fish live 2023 låter som en kombination av Nick Cave, Tom Waits, Cornelis Vreeswjik, Minstry och ett folkmusikband på speed. Och det är fullständigt lysande. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig men jag måste säga att det här nog var helgens absoluta höjdpunkt. Det skulle vara ett oerhört slöseri om inte Big Fish fortsatte framåt nu. 

Charta 77


Totalgalan avslutas naturligtvis av huvudpersonen. Per Granberg har kört Charta 77 i 40 år nu och bandet lever vidare på nya meriter vilket de senaste plattorna gott och väl bevisar. Den här kvällen blandas det nyare materialet med väl valda klassiker vilket gör att spelningen blir lite av ett triumftåg. Publiken är naturligtvis med på noterna då vi påminns om varför vi egentligen är här. För att hjälpa en vän att återuppbygga det som gått förlorat. Och det märks även på bandet som levererar gnistrande versioner av bland annat "Kungarna af stan 1 & 2", "The beauty is in the beholders eyes", "Lilla björn och lilla tiger" med flera. En perfekt avslutning på en perfekt helg. 

Text & bild: Magnus Tannergren

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Skraeckoedlan - Vermillion Sky (enligt Ylva Sjöstrand)

Ska man göra och släppa ännu ett fantastiskt konceptalbum så är det lika bra att absolut inte spara på krutet och dunka på med plusmeny extra allt plus moms deluxe! Jädrar vad dom skämmer bort oss dom mäktiga herrarna i Skraeckoedlan. Rykande nytt och sjukt bra album, ett arkadspel med tillhörande soundtrack och en bok skriven av bandet. Glömde jag något? Troligen.  Dom här talangfulla ödlorna fullkomligt sprutar ur sig bitar som skapar en otrolig helhet till kommande ”Vermillion Sky”. Jag förundras varje gång bandet släpper nya album och tänker ”Nädu, den här kan omöjligt vara bättre än föregångaren!” Tacksamt erkänner jag att jag har fel varje gång för kreativiteten, påhittigheten och nyskapandet verkar vara en källa som aldrig sinar i ödlelägret.  Låtordningen är mycket väl genomtänkt för att verkligen få oss med på resan ut mot den okända och röda himlen som verket kretsar kring. Längtan efter mer då ”Earth” släpptes 2019 har varit stor och här får vi en väldigt naturlig uppf

Intervju: Hardcoreprofilen Daniel Nätterdal om banden, boken och livet efter podcasten Nere På Noll

Daniel gillar Misfits. Podcasten Nere På Noll är död och begraven. Heavy Undergrounds Örebrokorrespondent Johan Terrac kollade läget med Daniel Nätterdal som var en av medlemmarna i podden som nu ägnar tiden åt en rad andra band och projekt i hardcorens tjänst.  Hej, Daniel, hur är känslan efter att det nu är definitivt att Nere På Noll är ett avslutat kapitel? Kliar det i fingrarna att få podda igen eller känns det befriande? NPN-legenderna David, Daniel & Robin - Jag har varit fullt sysselsatt ändå så jag har knappt hunnit känna några känslor än. Det är både kul att ha tid till andra grejer men också lite sorgligt. När man har lagt 10 år på att bygga upp något som (för engångsskull) varit uppskattat så är det lite waste att kasta bort det. Allt har sin tid och vi gav järnet i 10 år vilket är långt mer än de flesta band. Vi satt även i en situation där vi saknade klippare och ribban för podd ligger mycket högre än den gjorde när vi startade, så vi hade behövt jobba hårdare samtidi