Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Avlyssnat: Wretched Fate - Carnal Heresy


Någon gång per år släpps det album som lämnar mig helt mind blown och ofta så fängslas jag direkt.

Med precis den förklaringen vill jag uppmana er alla till att så snart ni bara kan, lyssna på Wretched Fates andra fullängdare ”Carnal Heresy”.

När mästerverket ”Fleshletting” släppets 2019 var jag redan då väldigt imponerad av soundet och dom tunga låtarna.

Efter att ha lyssnat igenom och njutit av ”Carnal Heresy” ett otal gånger så kan jag inte tycka annat än att det låter lika bra men samtidigt olika från debuten.

Låt mig förklara; tyngden och texterna har klivit upp ett ordentligt snäpp och det hörs väldigt väl att till exempel Adrian Selmani har jobbat på hanteringen av rösten som nu låter extra prima.

En smart intervjukollega (Svempa) sa väldigt målande att ”ni har trimmat bort onödigt kött från förra skivan”, vilket förklarar spot on hur utvecklingen har gått framåt för Wretched Fate.

Nio stycken låtar bjuder upp till en önskan av att omgående få se och höra grabbarna live igen. Det här är proffsigt, snyggt och skräckinjagande på samma gång. Lagom mycket samplingar och atmosfär skapar en obehaglig men samtidigt behaglig lyssning.

Jag vill ogärna peka på vissa låtar som är bättre eller sämre eftersom helheten och kvaliteten är så otroligt bra men om jag måste så är ”Cry from Beyond” en tiopoängare som har allt en bra och kraftfull death metal-låt ska ha.

Wretched Fate tillhör den skara av band som nu formar något nytt och fräscht inom deras genre. Framtiden behöver inte oroa sig på något sätt om tillväxten, det får vi ett starkt kvitto på och det kan höras från och med den 24 februari.

Jag känner mig privilegierad och glad över att få leva i en tid då det släpps så här fruktansvärt bra döds!

/ Ylva Sjöstrand 

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Dom får aldrig mej - En kväll för Micke Blomqvist (Coca Carola, Charta 77, The Baboon Show, Asta Kask) Debaser Strand Stockholm, 16 februari 2024.

En av människans bästa egenskaper är att den är solidarisk och ställer upp för en kompis i nöd. När det blev känt att Asta Kask grundare Micke Blomqvist blivit av med sin sjukpenning trots att han är dödssjuk i cancer såg Robban på Close Up till att ordna en stödspelning. För Micke är inte vem som helst utan han är en av svensk punks verkliga legender både i egenskap av Asta Kask men också för sin studio där många band spelat in sina skivor och demos.  Biljetterna fanns i tre prisklasser beroende på hur mycket man ville stödja med. 2000, 1000 och 500 kr. Tvåtusenkronorsvarianten sålde slut först. Och Mickes Swish blev överbelastad på några timmar. Och så säger dom att folk inte ställer upp.  På Debaser kryllar det av folk och det kryllar också av ansikten jag känner så väl igen. Förutom banden som spelar passerar Ulke, Mart, Johan Johansson, Tompa Eken, folk från Lastkaj 14, Inge från Gatuplan och många fler förbi. Asta Kask viktiga för dom också. Och Micke är deras vän.  Först på scen

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Monument har äntligen öppnat i Göteborg

  Det är fredag, 16 februari och den mentala stämpelklockan har checkat ut från allt vad arbetsrelaterade notiser heter. Jag och min tjej går till en närliggande restaurang och äter stark kyckling, spelar backgammon (jag vinner såklart) och gör oss redo för kvällen. Det pirrar lite i magen. Klockan slår 19.30 och vi beställer en taxi för att ta oss ut till Ringön och Monument. Pirret i magen har förändrats till pepp, och jag skickar ett SMS till Monument-Markus och skriver ”Jag är så sjukt jäkla taggad va!”. Han svarar inte, och jag förstår att han har viktigare saker att för sig än att svara på mitt SMS. I taxin inser jag också att mina förväntningar är oerhörda, och orimliga. Mentalt jämför jag det med hur mina förväntningar var på Tools senaste skiva. Allt kändes väldigt spännande, tills jag fick höra skivan och blev oerhört besviken. Fan att jag skulle börja tänka på det här. Taxin stannar på Stålverksgatan på Ringön. Magen hoppar ett nervöst sista skutt innan vi går in på Monument