Senaste podcasten

Avlyssnat: Vånda - Covenant of Death (Majestic Mountain)


Musik skapar känslor. Ibland känns de konstruerade och ibland känns de äkta. Särskilt när det kommer till hård musik som flörtar med ondska och mörker. Ibland blir det krystat och tillgjort, lite som att titta på en dålig skräckfilm. Men ibland får man en genuin känsla av mörkrets krafter bar genom en melodislinga, riff eller ett uttryck i sången. 

Vånda tillhör den sistnämnda kategorin.

Kanske beror det på att just riffen i det här fallen tassar på gränsen till thrash metal även om det är death metal vi har att göra med här. Eller är det black metal? Jag vet inte och det är inte viktigt. Jag tänker mest på att det låter som korsning mellan tidig Kreator och Bathory runt 1988 (väldigt specifik referens jag vet). Det är medryckande och gör mig glad samtidigt som det får mig att vilja offra en get till Djävulen någonstans i en mörk skog om ni fattar hur det känns. 

Samtidigt som det flörtar med thrashen så finns det ju tydliga inslag av både death och black metal som sagt. Lyssna på inledningstrion “Light the fire”, “Violence and mayhem” och “Omnis hypocita” som sätter agendan. Ibland saktar Vånda ner och faller in i ett underbart doomgung som i “Non Serviam” som är imponerande. Det är bombastiskt, storslaget och med en imponerande ljudproduktion som jag inte kan hitta några fel på efter femton närlyssningar. Jo det är en sådan skiva som man vill spela igen direkt efter att sista tonen på “Godess of death”. 

Det är ju alltid vanskligt att förutsäga saker om ett band baserat på en debutskiva men jag är ganska övertygad om att Vånda går en lysande framtid till mötes om de fortsätter på den inslagna vägen som man hör på “Covenant of death”. 

//Magnus Tannergren