Heavy Underground

Hård musik från Fagersta ligger mig varmt om hjärtat och har gjort så sedan mer än 30 år tillbaka. Både på grund av band som kommer från trakten och för den scen som fanns där uppe en gång i tiden. Och i häftet till Bad Dreams Always nya cd så står det "VARNING denna produkt innehåller Kottmossen Hardcore". Kottmossen är då platsen där replokalerna fanns back in the days.  Bandet i sig har även det rötterna tidsmässigt där någonstans. 1988 har nämnts och i bandet figurerar bland annat T-Ban och Pontus från Kazjurol. Och det man får på den här skivan är oborstad och tämligen brutal hardcore på svenska som sätter kraft och maximal eldkraft framför elegans. Det är svinbra naturligtvis. Man får sig helt enkelt en jävla omgång i 10 ronder. Det här ska du kolla upp om du gillar din hardcore i d-takt och utan krusiduller. Det är skönt att veta att det äldre gardet i Fagersta fortfarande håller fanan högt.  /Magnus Tannergren

  Nukies kommer från Stockholm och spelar hc/käng med en stor portion rock. Detta är deras andra platta efter debuten ”Can´t you tell that this is hell” som först gavs ut på kassett men som sedermera fick vinylbehandlingen.  Denna platta bjuder som tur inte på några större överraskningar när det gäller sound eller texter. Nukies hittade sitt sound på debuten och det handlar här mer om att förfina små detaljer. Det lyckas de också bra med. När man lyssnar på Nukies rockiga hc/käng så börjar liksom nacken att röra på sig och kort därefter så följer hela kroppen med och man står där och diggar med i den rockiga rytmen.  Underbart är ju som bekant kort och de inte fullt 17 minutrarna flyger snabbt förbi. Man ska ju lämna publiken sådär lagomt otillfredsställd och det är precis vad de gör. Det är ju dock bara att starta om på låt ett igen för att bombardera öronen med mer Nukies. Liksom debuten så är ”Paralysis of fear” utgiven av Adult Crash.  /Anders Bergström

Maridia är tillbaka med ny musik. Heavy Underground är stolta över att få presentera den svenska premiären av låten "I am a whisper". Så här säger bandet om låten: " Tidigare i år visade vår ena gitarrist ett inlägg från ett internet-forum för resten av bandet. Trådskaparen beskrev sin desperata kamp med att hitta någon sorts mening med livet och en plats att känna sig hemma. Det var någon som, trots sina bästa försök, inte lyckades hitta varaktiga eller meningsfulla sociala relationer. Den här anonyma personen beskrev en klaustrofobisk känsla av utanförskap som tycks drabba en dem ensamma vuxna i dagens samhälle. Trådskaparen övervägde egentligen inte att ta sitt liv, men saknade övertygande skäl att fortsätta. Han höll sig fast vid något slags mantra där han sa till sig själv att han i alla fall skulle ”ge det ett sista år”– om och om igen. Vi kände alla igen oss i texten, på olika sätt, och det inspirerade oss att skriva.  Att leva i dagens samhälle gör att allt fler ...

  Dishumanitär kommer från Karlstad och spelar nattsvart crust med rätt mycket variation. De består av två tredjedelar Socialstyrelsen och en tredjedel DSM5. Så rutin är det med andra ord verkligen ingen brist på. Ni som hört medlemmarnas andra band lär ju veta vad som väntar er. De låtar som släppts innan fullängdaren gjorde ju verkligen ingen av oss besviken och det gör inte plattan heller.  Hannas sång sitter som vanligt som ett smäck då hon har en gryn strupe som levererar rakbladsvassa vrål och skickar kyliga ilningar längds ryggraden och samtidigt ger en några flatnävar över kinderna. Precis som det ska vara. Musiken levereras av ett snortight band och är fylld med crustig d-takt som ibland tar utflykter till mer tunggungiga tongångar som osar lite stenchcore. Mycket trevligt om du frågar mig.  Lägg där till ett grymt snyggt omslag signerat Alex CF från Morrow med flera och du har en av årets crustjuveler. Så frågan är bara vad du väntar på? Sitt inte bara där utan ...