Heavy Underground

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

Fireside var ett av 90-talets mest komplexa band. De började som ett svenskt svar på Quicksand och spelade posthardcore samtidigt som just hardcore var som störst vilket gjorde att Fireside verkligen framtsod som något eget. Och det var de ju. Debuten "Fantastic four" och framförallt uppföljaren är två verkliga klassiker om man gillar det alternativa 90-talet. Den sistnämnda spelar jag fortfarande regelbundet.  2003 var senast vi fick musik från Fireside men nu kommer en singel som förebådar en ny skiva i oktober. I låten "Jungle knuckle" tar Kristofer Åström, Pelle Gunnerfeldt plus Kate Breineder och Jacob Douglas oss tillbaka till Fiersides 90-tal och låten andas den där melankoliska posthardcoren som vi alla älskar. En genialisk gitarrslinga med ett drivande trumspel lägger grunden för Kristoffer Åströms sång. Och dynamiken mellan det återhållsamma och förlösande som Fireside alltid har varit mästare på finns där i all sin glans.  En välkommen comeback. /Magnus T

Som en rasande och vackert rivande kraft med mäktigt driv väcker Dödfödd, Aghora och Kim Filppu mig ur vilken trötthet som helst. Det här ger mig energi! "Ave Eva" är Blodskams uppföljare till debutalbumet "Là-Bas" som när den kom tog mig med total storm. Även denna gång lockar dom in mig direkt i den mörka och kompromisslösa världen som musiken skapar.  Detta verk lyssnar jag med stor respekt och uppmärksamhet på. Den svarta tråden genom albumet berättar om Eva, som vi alla känner på ett eller annat sätt. Hur hon tex via min personliga favorit ”Scales and Skin” träffar på ormen i paradiset, vidare tröttnar på Adam och gör uppror. Alla spår är väldigt snyggt svärtade och ”The Decapitation of the First Man” är en starkt talande låt som faktiskt måste få dela förstaplatsen enligt mig. Efter ssex spår vill jag enbart ha mer! Blodskam är ett band i allra högsta ligan av black metal i Sverige, det råder det ingen tvivel om. "Ave Eva" har ett mörker i sig som fr

Här har vi ett gäng ynglingar med rätt referensramar. Hostilia levererar thrash metal i den riktigt gamla skolan. Ekon från giganterna finns där och jag tänker även på Death Angel i viss mån vilket märktes på förra singeln “Power out”  De två låtarna på den nya singeln känns välproducerade och extremt välspelat. Man anar moderna influenser men själen finns någonstans 1987. De två låtarna på singeln är båda två riktiga thrashpärlor. Inledande titelspåret andas Dave Mustaine i gitarrspelet och thrashriffet sitter som en smäck. Det andra spåret "Eaten alive” inleds med en pampig gitarrsymfoni för att sedan övergå i ett mäktigt midtemporiff som jag är så svag för. Extra plus för refrängen som inbjuder till allsång och knytnävshyttande. Och det där Michael Amott-doftande gitarrsolot är väldigt smakfullt.  Kanske finns det några små skavanker här och där som kan slipas bort men helhetsintrycket låter mycket lovande och det glädjer mig att återväxten på den svenska thrashscenen just nu

Entombeds "Morning star" släpptes ursprungligen 2001 men återsläpps nu 23 september 2022 genom Threeman recordings. Utgåvan är remastrad för att matcha en mer kontemporär ljudbild och är signerad Magnus Lindberg (Cult of Luna). Banduppsättningen Sandström, Hellid, Petrov, Stjärnvind och Cederlund stod för den längst varande konstellationen av Entombed. Trots att bandets glansdagar kanske var förbi så överraskade de fortfarande på skiva. Särskilt om man jämför med snedsteget "Same difference" från 1998.  Den som såg Entombed på Gefle Metal Festival i år fick bevittna Flinta och Nicke köra ”Chief Rebel Angel” sida vid sida tillsammans med Peters fru Pia ”Urskogr” Stjärnvind på sång. En låt som smälte in förvånansvärt bra i en setlist med annars tidlösa och stilbildande dödsmetallklassiker. Med ett stämningsfullt intro som även inleder hela skivan så banar den vägen för 37 minuter go-döds.  En personlig höjdpunkt är ”I for an eye” där Flinta gör en utmärkt Lombardoimit

  Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av doomsdaysjesusHQ (@doomsdaysjesus)

  Någonstans i gränslandet mellan punk, powerpop och högenergisk indierock hittar ni Sekunderna. Jag gillar det jag hör på bandets fullängdsdebut som föregåtts av en del singelsläpp som imponerat stort. Samtidig har jag tänkt att det funkar just som singlar och att tio låtar på rad kanske skulle bli lite för mycket på en och samma gång.  Helt obefogad oro har det visar det sig.  Umeåkvartetten balanserar snyggt mellan halsbrytande punkrock som för tankarna till den tidiga 90-talspunken men växlar snyggt ner till lägre hastighet på lagom många ställen så att man hämtar andan. Men det intensiva gitarrarbetet finns där hela tiden och ger en stringens rakt genom plattan som gör att den inte känns splittrad. Live kan jag tänka mig att Sekunderna kommer helt till sin rätt. Det här är musik som bör sätta eld på vilken publik som helst och tilltala en bred massa.  //Magnus Tannergren Här Har Du Ditt Liv by Sekunderna