Heavy Underground

Från Mars kommer egentligen från Umeå och spelar allt från psykedelisk rock till noise enligt dem själva. Nu har de släppt en ny låt om heter "Amalia". Så här skriver bandet själva om låten: "Amalia är en skildring av en äldre kvinnas öde som tar lyssnaren till ett avskilt hem fördolt av skogens dunkel. En dag kallar träden på henne och något bortom denna värld begär att bli funnet. Hon lyssnar och vandrar djupare in i skogen. Låten fortsätter bandet Från Mars resa in i det mer psykedeliska och stonerinfluerade området. Med Svensk text, Analog synt, fuzzig bas och effekttunga gitarrer som ger låten ett sound som är svårt att hitta någon annanstans."      Och här är bandets spelning från Trästocksfestivalen tidigare i år. Sjukt cool omgivning att spela stonerrock i om ni frågar Heavy Underground. 

Ta och kosta på dig 20 minuter och upptäck Death Epiphanys kompetenta rens på släppet "Traversing the blood mist". Enligt den sparsmakade infon från bandet själva så handlar det om war metal som är sjukt underrepresenterad i den svenska undergroundfloran.  Traversing the Blood Mist by Death Epiphany

Jag är en sucker för konceptkonst som spänner över flera discipliner. The Brides Of The Black Room fångade ganska snabbt min uppmärksamhet när de tidigare i år började göra väsen av sig med de första låtsläppen. Inte bara för att Lea Alazam som vi tidigare hört i Besvärjelsen stod för en del av sången utan också för bandets hela uppenbarelse andades ambitioner utöver det vanliga. Bandet förresten. Det är nog fel benämning. Själva kallar de sig ett konstnärskollektiv som anger både The KLF och Banksy som förebilder. Det gör ju inte det hela mindre intressant. Tvärtom. Musiken då? Vad vi har att göra med här är snygg och mörk elektronisk musik. Hade året varit 1986 hade jag sagt synth. Den första tanke som slog mig när jag hörde låten "Blood" var att det här är musik som man tror att Depeche Mode gör men som de aldrig lyckats riktigt med före 1990 och efter1994. Extremt snygga melodier, vackra arrangemang, låtar som sätter sig direkt och en känsla av mystik och dekadens. Allt f

  Al Jourgensen som de facto är Ministry har i intervjuer sagt att hans musik nu mer fungerar som polaroidbilder av samtiden som ställer frågan "Är du nöjd med det du ser?". Ministry har på många av sina skivor haft just det perspektivet. En sorts snapshot av där och då i sina kommentarer om sittande presidenter, samhällsströmningar och kulturen vi lever i. Ibland innebär det att skivorna blir lite väl inaktuella och känslan av irrelevans kommer efter bara några år. I alla fall när det gäller ämnesvalen.  På "Moral hygiene" fortsätter Ministry på den inslagna vägen. Men här finns dock en liten skillnad i att ämnesvalen för låtarna ändå är lite mer tidlösa även om Al Jourgensen fortfarande har ett skarpt öga för samhällssatiriska betraktelser och att han mot slutet av den här skivan får ett litet återfall i Trumphat. Men jag har svårt att inte gilla öppningsspåret "Alert level" som sätter fokus på jordklotets pågående nervösa sammanbrott när det kommer till

Kollaps\e såg till att Popkorn i Helsingborg blev lite tyngre och smutsigare häromsistens när de spelade live. Så här såg det ut:  

Lagom till dess att hösten börjat ta fart så levererar Blodet ett tre spår långt soundtrack till regniga dagar, döda höstlöv och ständig skymning. Inte för att musiken i sig är dyster och svart men mer för att den här typen av musik helt enkelt passar till den här årstiden. I alla fall i i mitt huvud.  Blodet spelar någon sorts postpunk blandat med noiserock och ibland med inslag av ambient psykedelia. De två första spåren är rätt rakt på sak och sätter sig ganska snabbt i örat som utmärkta rocklåtar. Särskilt "She remains" som är fastnar snabbast. Sen har vi avslutande titlespåret "Vision" som ger känslan av mer improvisation och ett meditativt sinnelag där låtstrukturen sakta formas i samma tradition som The Stooges "We will fall" eller varför inte Sonic Youths utflykter i improvisationsrockens utmarker. Är man i rätt sinnesstämning så tas man med på en fantastisk musikalisk resa och inte bara genom det sistnämnda spåret.  Nej, Blodet har mycket att erbj

Om du vill ha koll på ny eller gammal undergroundmusik eller lära dig något om musik eller artister du känner till eller inte känner till så finns det ju ett gäng podcasts förutom Heavy Undergrounds egen som du ska lyssna på.  Döda Katten Allt du inte visste om punk får du lära dig av Yxan som driver Döda Katten podcast. Med ett riktigt punkpatos driver han podden som ett fanzin och intervjuar band som är mer eller mindre kända. Djuplodande intervjuer gjorda med genuin nyfiken het och som alltid ställer frågan "Vad betyder punk för dig?". Nere På Noll Sällan har jag hört en sådan passion för en musikgenre som det finns i Nere På Noll. Danne, Robin och David gräver i varje avsnitt ner sig i en subgenre, ort, band eller person och vänder på alla stenar. Långa avsnitt som lär dig massor om hardcore. Lyssna här Metalpodden Tomasz och Erik är två slitna småbarnspappor som gillar metal. Varje avsnitt har ett tema men även ett snack om livet i allmänhet. Lite som att ha två polare