Heavy Underground Webzine

Podcasts
Cries From The Underworld
Doomed And Gloomed
Stagedive to hell
Recensioner
Om Heavy Underground Network
Kontakt
Merch
Instagram
Facebook
Supporta

Visar inlägg med etiketten sludge

Visa alla

Inlägg

Senast publicerat:

Norna avslöjar ett första smakprov

01 september

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Video: Kollaps\e har begått livedebut

29 juli

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Musik utan regler - fem frågor till A\\VOID

14 juni

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Video: 10.000 Years - Gargantuan forest

03 juni

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Intervju: Cult Of Luna har aldrig kompromissat

31 maj

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Recension: Domkraft - Seeds (Magnetic Eye)

25 april

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Senaste podcasten

Sök på Heavy Underground

Många läser detta:

Recension: Orochen - "Anthroposcenic" (Suicide Records)

Vi lever i tider av oro och förändring. Saker händer i världen som vi som människor har svårt att ta till oss. Pandemin har förändrat sättet vi tänker på frihet. Geopolitiska konflikter förändrar förutsättningarna för framtiden på ett sätt vi inte upplevt på över 30 år. Och under allt detta märker vi hur vi människor i grunden ändrat förutsättningarna för vår blotta existens genom rovdrift på planetens resurser och biotop som vi är helt beroende av för att överhuvudtaget kunna finnas till. Det är tider som oroar och väcker tankar. Orochen skriver musik som handlar om sådant här. De skriver musik som har känslorna utanpå huden och som hela tiden omfamnar det tvivel och desperation som man kan känna inför detta faktum som vi ställs inför nästan dagligen när nyhetsflödet penetrerar våra medvetanden och sakta men säkert eroderar det hopp som finns inom oss alla. Ironiskt nog är Orochens musik också väldigt vacker. Undergången har ju oftast den egenskapen. I den långsamma apokalypsens hun

Krönika: Den ständige outsidern Joakim Thåström

Text & bild: Magnus Tannergren Joakim Thåström har alltid befunnit sig utanför känns det som. Även när han blivit omfamnad av den stora publiken så drar han sig undan, väljer en annan väg eller utmanar sina lyssnare på ett sätt som ibland får en att undra om han gör det för att jävlas. Allt sedan Ebba Gröns dagar har Thåström drivits av opposition och protest. Punken var det perfekta verktyget 1978 och sedan har han fortsatt att välja den alternativa vägen. Efter Ebba Grön kom Imperiet som blandade postpunk med funk och annan musik som ett försök att slås sig fri från punken. Hans första självbetitlade soloskiva var kanske ett försök att bli “mainstream” men i den rollen vantrivdes han rätt snabbt. På uppföljaren “Xplodera mig 2000” tog han de första stegen mot en elektroniskt laddad rock för att skrämma bort den stora publiken. Det är en underskattad platta i mitt tycke där Thåström kopplar in högspänningskabeln i dåtidens elektroniska instrument och vrider upp disten på max. Oc

Ny musik med Iron Lamb

Iron Lamb släpper en ny låt från kommande fullängdare. Johan från bandet säger följande om den nya musiken i pressutskicket från skivbolaget The Sign Records: "Total Noise is musically rooted in the monotonous and groovy sounds of 70´s rock but with a darker touch. Imagine Hawkwind trying to cure a bad acid trip with some speed. The lyrical theme is a slightly sarcastic exhibition in nihilism, and sums up the concept of Iron Lamb quite well. The world is going to hell and it's too late for redemption, so what can you do? Dance to the Destruction!”