Maggot Heart, med bas i Berlin följer upp förra årets “Mercy machine” med tre nya låtar som delvis pekar mot något nytt men samtidigt håller sig troget till grundreceptet. Det inleds med “No song” som är ett av de bästa musikaliska manifest jag hört om vår samtid. Linnea Olsson mässar om allt hon inte är, vad hon är och vad andra inte är och konstaterar att vi gräver efter ben i en tid av post-civilisation över en mäktigt ylande elgitarr och monoton rytmsektion. En storslagen låt som jag lyssnat sönder och samman sedan den kom som första smakprov. Maggot Heart/Okkultokrati by Maggot Heart Sen fortsätter Maggot Heart in i ett ljudlandskap som påminner väldigt mycket om noise rock och Sonic Youth med “Zero hour day” och “Soulpolice” som har ett betydligt punkigare anslag än både första låten spå den här EP:n och den tidigare fullängdaren. Jag gillar blandningen och nyanserna i Maggot Hearts musik och den utveckling som bandet visar. Mycket bra. Maggot Heart/Okkultokrati by Maggot Heart