Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Stenstan Rämnar (Kronofogden, Prescriptiondeath, Vidro) Pipeline, Sundsvall Lördag 25 november 2023



När band av den kalibern som utlovas denna kväll besöker Sundsvall så har man liksom inget annat val än att ta bussen och förära grannkommunen med ett besök. På papperet så var det Prescriptiondeath som lockade mig mest men det skulle visa sig att alla tre band som jag såg levererade på topp. Innan det var dax att gå till Sveriges äldsta rockklubb Pipeline så kurrade magen och därför styrde stegen mot Bishops Arms där en sojaburgare och en kall öl skulle mätta min mage innan det var dax för mangel. Jag hinner knappt sätta mig till bords innan Flyktsoda-Johan och hans vän Wiking kliver in genom dörren. De hade tydligen haft samma idé som mig. Vi språkar en stund och mättar våra magar innan Pipeline och Stenstan Rämnar kallar på oss. 



Första bandet jag såg var Hälsinglands Kronofogden. Ett underbart hardcore/råpunk- band som jag inte sett tidigare. Jag måste säga att de imponerade stort på mig då det var rätt tydligt att sångaren Arvid inte var nå vidare kry denna kväll då han hostade en hel del mellan låtarna. Men han levererade stort bakom mikrofonen ändå. De förärade oss med en ny låt denna afton som hette ”Din stund på jorden”. Den var kanske min favorit på hela giget. Ser fram emot att få höra den igen på en kommande platta. 




Nästa band ut var galenpannorna i Prescriptiondeath från Gävle. De var ju den största anledningen till att jag var på plats. Jag gillar skarpt deras två senaste plattor och gav ju ett fint omdöme när jag recenserade senaste utgåvan ”Rabies” här på Heavy Underground. Jag var rätt nyfiken på att se och höra om de skulle klara av att framföra deras minst sagt meckiga och kaosiga grind/powerviolence live. De gjorde de med besked. Fullt ställ från början till slut. Rob Roid som frontmannen kallar sig har en strupe som få andra och står inte still många sekunder. Gillar även hans sarkastiska och ironiska mellansnack när han beklagar sig över att inte orka med detta längre då han faktiskt hunnit fylla 26 år nu. Stor humor som passar in i sammanhanget då Prescriptiondeath verkligen utstrålar att de har roligt på scenen. Jag misstänker starkt att vi kan vänta oss fler stordåd från detta band. 



Sista bandet jag såg denna kväll var Vidro från Stockholm. Vidro spelar en energifylld och högoktanig hardcorepunk med en snorförbannad sångerska i Vendela som verkligen är energifylld på scenen och har en total närvaro. Samtidigt som det är hardcore så är det samtidigt fräscht. Klart som korvspad är iallafall totalt omöjligt att så still när Vidro drar igång. De håller mig fast från första tonen till den sista. Sångerskan Vendela står aldrig still och två gånger under spelningen så hoppar hon ner till publiken vilket uppskattas och inbjuder till dans. När tonerna från sista låten ”Vägra lyda toppen” ebbar ut så känner jag mig lycklig och inser att jag verkligen sett något speciellt. Vidro är ett liveband som levererar som få andra. Efter denna energiurladdning så känner jag mig fylld av ny energi vilket är välbehövligt då vintern och mörkret är här. 

Kvällar som denna gör det verkligen lättare att hålla humöret uppe. Pipeline har skvallrat om att Stenstan ska rämnas även nästa år. Det ser jag verkligen fram emot. 

/Anders Bergström

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Henrik Palm - Nerd Icon

Jag har haft Henrik Palms nya (och tredje) skiva Nerd Icon liggandes på hårddisken i några veckor, men inte hittat tiden att ta mig an den. Men idag hände det, mycket tack vare att katten väckte mig okristligt tidigt och gjorde allt i sin makt för att inte låta mig somna om - och han lyckades. Men det är ju såklart helt ointressant i sammanhanget Heavy Underground i allmänhet, och Henrik Palms nya skiva i synnerhet.  Jag tar mig an skivan genom att direkt fastna på introt och spela om det för mig själv flera gånger. Det är ett gott tecken, för introt visar sig sätta stämningen och kontexten för resten av skivan - och jag blir insnärjd direkt.  Henrik Palm har skapat organiskt och fylligt universum, samtidigt som det på något sätt är både sprött och skört. Skådeplatsen är någonstans i gränslandet mellan ljus och mörker - där man hela tiden leds mot ljuset, för att plötsligt dras ned mot avgrunden igen. Och det är ett knep som visar sig bli en kontrastrik upptäcksfärd. Genremässigt rör v

Horndal - Head Hammer Man

  Jag har följt Horndal sedan de släppte debutplattan ”Remains” 2019 som jag gillade. På uppföljaren ”Lake Drinker” som släpptes två år senare så hade en rejäl utveckling i rätt riktning skett. Lyckligtvis så hade de hållit fast vid sin tematik kring hembygden och sin prosa kring bruket och arbetarklassen. Musikaliskt så kändes det som att de hade funnit sin riktning, sitt tema och sitt sound. Kort sagt så var uppföljaren många snäpp bättre än debutverket. Nu är det det dock dags för den tredje plattan att släppas och kan en skiva ha en coolare och råare titel än ”Head Hammar Man”? Jag tror fan inte det. Lyriken om arbetarklassens kamp ligger lyckligtvis fast även denna gång. Vi får följa fackledaren Alrik Andersson och hans kamp i en stor strejk som bröt ut 1909. Det hela slutade med att han tvingas emigrera till USA. Skulle det vara så att du vill fördjupa dina kunskaper om det hela efter att han följt Alriks resa genom plattans tio spår så släpps det även en bok med samma titel som

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi