Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Stenstan Rämnar (Kronofogden, Prescriptiondeath, Vidro) Pipeline, Sundsvall Lördag 25 november 2023



När band av den kalibern som utlovas denna kväll besöker Sundsvall så har man liksom inget annat val än att ta bussen och förära grannkommunen med ett besök. På papperet så var det Prescriptiondeath som lockade mig mest men det skulle visa sig att alla tre band som jag såg levererade på topp. Innan det var dax att gå till Sveriges äldsta rockklubb Pipeline så kurrade magen och därför styrde stegen mot Bishops Arms där en sojaburgare och en kall öl skulle mätta min mage innan det var dax för mangel. Jag hinner knappt sätta mig till bords innan Flyktsoda-Johan och hans vän Wiking kliver in genom dörren. De hade tydligen haft samma idé som mig. Vi språkar en stund och mättar våra magar innan Pipeline och Stenstan Rämnar kallar på oss. 



Första bandet jag såg var Hälsinglands Kronofogden. Ett underbart hardcore/råpunk- band som jag inte sett tidigare. Jag måste säga att de imponerade stort på mig då det var rätt tydligt att sångaren Arvid inte var nå vidare kry denna kväll då han hostade en hel del mellan låtarna. Men han levererade stort bakom mikrofonen ändå. De förärade oss med en ny låt denna afton som hette ”Din stund på jorden”. Den var kanske min favorit på hela giget. Ser fram emot att få höra den igen på en kommande platta. 




Nästa band ut var galenpannorna i Prescriptiondeath från Gävle. De var ju den största anledningen till att jag var på plats. Jag gillar skarpt deras två senaste plattor och gav ju ett fint omdöme när jag recenserade senaste utgåvan ”Rabies” här på Heavy Underground. Jag var rätt nyfiken på att se och höra om de skulle klara av att framföra deras minst sagt meckiga och kaosiga grind/powerviolence live. De gjorde de med besked. Fullt ställ från början till slut. Rob Roid som frontmannen kallar sig har en strupe som få andra och står inte still många sekunder. Gillar även hans sarkastiska och ironiska mellansnack när han beklagar sig över att inte orka med detta längre då han faktiskt hunnit fylla 26 år nu. Stor humor som passar in i sammanhanget då Prescriptiondeath verkligen utstrålar att de har roligt på scenen. Jag misstänker starkt att vi kan vänta oss fler stordåd från detta band. 



Sista bandet jag såg denna kväll var Vidro från Stockholm. Vidro spelar en energifylld och högoktanig hardcorepunk med en snorförbannad sångerska i Vendela som verkligen är energifylld på scenen och har en total närvaro. Samtidigt som det är hardcore så är det samtidigt fräscht. Klart som korvspad är iallafall totalt omöjligt att så still när Vidro drar igång. De håller mig fast från första tonen till den sista. Sångerskan Vendela står aldrig still och två gånger under spelningen så hoppar hon ner till publiken vilket uppskattas och inbjuder till dans. När tonerna från sista låten ”Vägra lyda toppen” ebbar ut så känner jag mig lycklig och inser att jag verkligen sett något speciellt. Vidro är ett liveband som levererar som få andra. Efter denna energiurladdning så känner jag mig fylld av ny energi vilket är välbehövligt då vintern och mörkret är här. 

Kvällar som denna gör det verkligen lättare att hålla humöret uppe. Pipeline har skvallrat om att Stenstan ska rämnas även nästa år. Det ser jag verkligen fram emot. 

/Anders Bergström

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Två sjuor från Flyktsoda Records

Deny - Call of the void Gefyr/Rat Cage - Split   Ni som gillar er crust och käng vet ju förmodligen att en av förra årets absolut bästa plattor var ”Wildfire” med Törebodas Deny. Undertecknad recenserade den här på Heavy Underground och den fanns högt upp på förra årets årsbästalista.   Så det är ju med stor glädje jag ser att en ny ep med Deny släpps. Fyra spår med harmonisk underbar d-takt med snortuffa melodier som rätt omgående får kängnäven att lyftas är vad denna ep bjuder på.  Titelspåret som inleder a-sidan är nog favoriten och de inledande raderna lyder: ”I am choking myself. Bye some more. Fighting the commercial grip” Deny håller fanan högt och denna ep bara visar vilket grymt bra band de är och jag hoppas att fler av er upptäcker dem. För Deny förtjänad verkligen all framgång.  Gefyr begåvade oss 2022 med deras briljanta självbetitlade debutplatta. Året efter så släppte Rat Cage från England ”Savage visions”. En urstark hc/punk-skiva som inte tog några fångar. Så det ä

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”.  Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst.  Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som