Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Stenstan Rämnar (Kronofogden, Prescriptiondeath, Vidro) Pipeline, Sundsvall Lördag 25 november 2023



När band av den kalibern som utlovas denna kväll besöker Sundsvall så har man liksom inget annat val än att ta bussen och förära grannkommunen med ett besök. På papperet så var det Prescriptiondeath som lockade mig mest men det skulle visa sig att alla tre band som jag såg levererade på topp. Innan det var dax att gå till Sveriges äldsta rockklubb Pipeline så kurrade magen och därför styrde stegen mot Bishops Arms där en sojaburgare och en kall öl skulle mätta min mage innan det var dax för mangel. Jag hinner knappt sätta mig till bords innan Flyktsoda-Johan och hans vän Wiking kliver in genom dörren. De hade tydligen haft samma idé som mig. Vi språkar en stund och mättar våra magar innan Pipeline och Stenstan Rämnar kallar på oss. 



Första bandet jag såg var Hälsinglands Kronofogden. Ett underbart hardcore/råpunk- band som jag inte sett tidigare. Jag måste säga att de imponerade stort på mig då det var rätt tydligt att sångaren Arvid inte var nå vidare kry denna kväll då han hostade en hel del mellan låtarna. Men han levererade stort bakom mikrofonen ändå. De förärade oss med en ny låt denna afton som hette ”Din stund på jorden”. Den var kanske min favorit på hela giget. Ser fram emot att få höra den igen på en kommande platta. 




Nästa band ut var galenpannorna i Prescriptiondeath från Gävle. De var ju den största anledningen till att jag var på plats. Jag gillar skarpt deras två senaste plattor och gav ju ett fint omdöme när jag recenserade senaste utgåvan ”Rabies” här på Heavy Underground. Jag var rätt nyfiken på att se och höra om de skulle klara av att framföra deras minst sagt meckiga och kaosiga grind/powerviolence live. De gjorde de med besked. Fullt ställ från början till slut. Rob Roid som frontmannen kallar sig har en strupe som få andra och står inte still många sekunder. Gillar även hans sarkastiska och ironiska mellansnack när han beklagar sig över att inte orka med detta längre då han faktiskt hunnit fylla 26 år nu. Stor humor som passar in i sammanhanget då Prescriptiondeath verkligen utstrålar att de har roligt på scenen. Jag misstänker starkt att vi kan vänta oss fler stordåd från detta band. 



Sista bandet jag såg denna kväll var Vidro från Stockholm. Vidro spelar en energifylld och högoktanig hardcorepunk med en snorförbannad sångerska i Vendela som verkligen är energifylld på scenen och har en total närvaro. Samtidigt som det är hardcore så är det samtidigt fräscht. Klart som korvspad är iallafall totalt omöjligt att så still när Vidro drar igång. De håller mig fast från första tonen till den sista. Sångerskan Vendela står aldrig still och två gånger under spelningen så hoppar hon ner till publiken vilket uppskattas och inbjuder till dans. När tonerna från sista låten ”Vägra lyda toppen” ebbar ut så känner jag mig lycklig och inser att jag verkligen sett något speciellt. Vidro är ett liveband som levererar som få andra. Efter denna energiurladdning så känner jag mig fylld av ny energi vilket är välbehövligt då vintern och mörkret är här. 

Kvällar som denna gör det verkligen lättare att hålla humöret uppe. Pipeline har skvallrat om att Stenstan ska rämnas även nästa år. Det ser jag verkligen fram emot. 

/Anders Bergström

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Dom får aldrig mej - En kväll för Micke Blomqvist (Coca Carola, Charta 77, The Baboon Show, Asta Kask) Debaser Strand Stockholm, 16 februari 2024.

En av människans bästa egenskaper är att den är solidarisk och ställer upp för en kompis i nöd. När det blev känt att Asta Kask grundare Micke Blomqvist blivit av med sin sjukpenning trots att han är dödssjuk i cancer såg Robban på Close Up till att ordna en stödspelning. För Micke är inte vem som helst utan han är en av svensk punks verkliga legender både i egenskap av Asta Kask men också för sin studio där många band spelat in sina skivor och demos.  Biljetterna fanns i tre prisklasser beroende på hur mycket man ville stödja med. 2000, 1000 och 500 kr. Tvåtusenkronorsvarianten sålde slut först. Och Mickes Swish blev överbelastad på några timmar. Och så säger dom att folk inte ställer upp.  På Debaser kryllar det av folk och det kryllar också av ansikten jag känner så väl igen. Förutom banden som spelar passerar Ulke, Mart, Johan Johansson, Tompa Eken, folk från Lastkaj 14, Inge från Gatuplan och många fler förbi. Asta Kask viktiga för dom också. Och Micke är deras vän.  Först på scen

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Monument har äntligen öppnat i Göteborg

  Det är fredag, 16 februari och den mentala stämpelklockan har checkat ut från allt vad arbetsrelaterade notiser heter. Jag och min tjej går till en närliggande restaurang och äter stark kyckling, spelar backgammon (jag vinner såklart) och gör oss redo för kvällen. Det pirrar lite i magen. Klockan slår 19.30 och vi beställer en taxi för att ta oss ut till Ringön och Monument. Pirret i magen har förändrats till pepp, och jag skickar ett SMS till Monument-Markus och skriver ”Jag är så sjukt jäkla taggad va!”. Han svarar inte, och jag förstår att han har viktigare saker att för sig än att svara på mitt SMS. I taxin inser jag också att mina förväntningar är oerhörda, och orimliga. Mentalt jämför jag det med hur mina förväntningar var på Tools senaste skiva. Allt kändes väldigt spännande, tills jag fick höra skivan och blev oerhört besviken. Fan att jag skulle börja tänka på det här. Taxin stannar på Stålverksgatan på Ringön. Magen hoppar ett nervöst sista skutt innan vi går in på Monument