Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Cries From The Underworld TV

Bandcampsafari: Västerås


Comminor, Fat Soul, Scavengers Circle, 10.000 Years, Wall Of Sirens, Purple Nail, Constant Abuse, Feed Me To The Waves. Välkommen till Västerås!

Att Bandcamp har revolutionerat musikscenen råder det väl inga tvivel om. För undertecknad står Bandcamp för säkert 70% av lyssnande och köp av musik idag. Och många små band har fattat att det är ett smidigt sätt att sälja sin musik själv. Så därför beger sig Heavy Underground ut på en Bandcampsafari runt om i Sverige för att upptäcka den lokala tunga undergroundmusiken genom att helt enkelt söka på ortsnamn på Bandcamp. 

Och vi börjar i Västerås. Den här sajtens hemvist och orten som tidigare gjort sig känd för Pugh Rogefeldt, Loreen och Pandora. Eller för gurka, Sveriges största värmekraftverk eller kanske norra Europas största veteranbilsträff. I början av 2000-talet fanns det rätt många band som spelade metal eller punk i olika former och det fanns spelställen som Sigurdsgatan 25 med flera. Men hur ser det ut idag när det är bistert på livefronten och studieförbunden har krympt. Jo ungefär så här.

Scavengers Circle (punk/metal/crust)

Med ett släpp på CD, digitalt och kassett via Bandcamp så kan man få kompetent rens som låter som ett punkigare tidigt Napalm Death eller varför inte Anti Cimex. 


Wall Of Sirens (d-beat)

Fem släpp på Bandcamp från 2015 fram till idag och den senaste given kom i mars i år. Brutal hardcore som manglar på bra. Extra plus för titlar på spanska. 


Purple Nail (goth)

lever gothrocken idag? Ja tydligen. Sedan 2008 har Purple Nail ägnat sig åt att dyrka det dystra i livet. Och med den äran. Senaste släppet "Ghost" visar att gothrockliket lever. 


Constant Abuse (hardcore)

Rak och okonstlad hardcore bjuder Constant Abuse på. Här är det inga konstigheter utan bara svinarg HC som är som en rak vänster i plytet. Nytt släpp under sommaren.


Feed Me To The Waves (postrock)

Ibland vill man flyta iväg på oceaner av ljud och då passar ju Feed Me To The Waves bra som farkost. Här hörs ekon av Red Sparrowes, Isis och många andra. Senaste släppet kom 2019. Bandstatus idag lite oklar.  


10.000 Years (stoner)

Vi måste ju ha lite stoner också. Eller spelar 10.000 Years verkligen det? Deras första släpp sa det men uppföljaren har betydligt större spektrum. Men i grund och botten handlar det om sabbathianskt riffdyrkande naturligtvis. 


Fat Soul (rock/psykedelia)

Lite skön psykedelisk rock då i form av Fat Soul. Här blandas Beatles med Sabbath och Pink Floyd på ett trevligt sätt som resulterar i små rökmoln som vi alla glatt kan glida iväg på. 


Comminor (punk)

Västerås mest originella punkband heter Comminor. Och deras punk är punk utan att för den delen låta så som man tror att punk ska låta vilket deras senaste släpp "Answering machine for broken dreams" bevisar. Här blandas influenserna hej vilt men attityden och själen gör att det här är bland det bästa jag hört på länge. 


Mer musik från Västerås?

Där har ni några band från Västerås att upptäcka. Det finns säkerligen fler men ska vi hitta dem så får de nog börja tagga sig bättre på Bandcamp. Men börjar du med dessa band så får du i alla fall en liten bild av Västerås musikliv. Och glöm inte heller bandens som Världen Brinner, Bleeding Utopia, Grand Design och Dead Awaken som även de förtjänar din uppmärksamhet. 

Har jag missat något? Som sagt, det har jag säkert. Hör av er i så fall och skicka en länk. 

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Tannergrens bästa 2023: Strevellna - Aldrigheten

Heavy Undergrounds chefredaktör avslöjar vilken platta han tycker är bäst 2023.  Strevellna - Aldrigheten Det ska erkännas att omdömet kanske är fördunklat av en 50-årskris som gör mig extremt känslig för nostalgi just nu. Med det sagt så är det ändå så att Strevellna levererar en platta som är oemotståndlig då den hämtar kraften från så många saker från de senaste 40 årens hårda genrer.  Nu är Strevellna ett ganska hemligt projekt. Det är nästan så att det redan finns ett mytologiskt skimmer runt plattan. Utskickad till en väl vald krets som först fick den tillsammans med ett brev innan den släpptes officiellt. Det enda man egentligen vet är att det är Magnus "Larna" Larnhed från 59 Times The Pain som är geniet bakom det hela. Han är dock väldigt fåordig om det hela (jo jag har bett honom vara med i podden men han vägrade vänligt men bestämt). Men på ett sätt gör det att jag gillar det här ännu mer. Musiken och texterna får tala för sig själva och sätter själva idén och ambi

Två sjuor från Flyktsoda Records

Deny - Call of the void Gefyr/Rat Cage - Split   Ni som gillar er crust och käng vet ju förmodligen att en av förra årets absolut bästa plattor var ”Wildfire” med Törebodas Deny. Undertecknad recenserade den här på Heavy Underground och den fanns högt upp på förra årets årsbästalista.   Så det är ju med stor glädje jag ser att en ny ep med Deny släpps. Fyra spår med harmonisk underbar d-takt med snortuffa melodier som rätt omgående får kängnäven att lyftas är vad denna ep bjuder på.  Titelspåret som inleder a-sidan är nog favoriten och de inledande raderna lyder: ”I am choking myself. Bye some more. Fighting the commercial grip” Deny håller fanan högt och denna ep bara visar vilket grymt bra band de är och jag hoppas att fler av er upptäcker dem. För Deny förtjänad verkligen all framgång.  Gefyr begåvade oss 2022 med deras briljanta självbetitlade debutplatta. Året efter så släppte Rat Cage från England ”Savage visions”. En urstark hc/punk-skiva som inte tog några fångar. Så det ä

Vanhelgd - Atropos Doctrina

Få saker gör mig genuint glad och uppspelt så som när det luftas för omvärlden att ett nytt album är på väg från ett band man verkligen gillar och följer. I sex år har jag suktat efter ett nytt mästerverk från Vanhelgd. ”Deimos Sanktuarium” var och är fortfarande ett fantastiskt album men man vill ju såklart alltid ha mer av det man gillar. Helt i linje med hur dom andra albumen låtit så får vi stora ljudbilder som skulle passa bra i salar med oerhörd rymd till taket. Sången, alla delar av instrumenten och den röda tråden som vi nu vet låter Vanhelgd samlar ihop alla stora känslor till en väldigt snyggt förpackad och tight sammanhållen produkt som blir ”Atropos Doctrina”.  Värt att uppmärksamma är också att alla låtar nu enbart är på svenska. Därmed sätter Vanhelgd punkt för den svensk-engelska eran som dom tidigare haft. Sällan har jag dock stört mig så lite på blandningen av språk som hos bandet. Allt har alltid varit väldigt sömlöst.  Bytet, om man nu kallar det så, är ingenting som