Fortsätt till huvudinnehåll

Senaste podcasten

Årets bästa skivor 2021 so far enligt Rickard Waychester, Skåne Hardcore



Rickard Waychester driver instagramkontot Skåne Hardcore - då till nu  i syfte att dokumentera den Skånska hardcore och punk-scenen. Han har sjukt bra koll på genren och var ett rimligt val för att fråga vad som imponerat mest på honom hittills under 2021:

Obstruktion - ’Monarchs of Decay’

Jag var, med risken för att få äta upp mina ord, kaxig nog att utse MoD till årets bästa skiva samma dag som den släpptes. Kan med glädje säga att jag står fast vid det. Lyssna själva så får ni se!
R.A.T.S - ’Another Day in Helvete’ 
Svinbra hardcore där man kan höra influenser från black metal och death metal samtidigt som man matas med thrashiga riff och där vocals bitvis levereras med samma flow som i den fetaste hip hop-låten.

Terror 83 (demo)

Brasiliansk 80-talsdoftande hardcore-punk från Malmö! Need I say more??

Blood Sermon - ’Never Stop the Madness’

”Blood Sermon, motherfuckers! Straight from Stockholm, Sweden!” Tungt, ösigt, kaxigt och jävligt gungigt! BS har även några av världshistoriens skönaste musikvideos. Det är inget snack om detta är ett band som har jävligt kul när dom gör sin grej.

Nowheres - ’The Way Back Home’ (demo)

Nowheres la ribban högt för resten av musikåret när dom i Januari släppte ett helt perfekt demo med makalöst bra melodiös hardcore. Vill ju såklart bara ha mer!

GASP - ’Dragging Through Mud’ och ’Least Expected’ (singlar)

Svinfet stökig hardcore-punk från Malmö, som jag inte kan få nog av. Bandet har endast släppt två låtar än sål änge, men det ryktas om att mer är på gång. 

Section H8 - ’Nightmare’ (singel)

Purfärsk låt från LA’s Section H8 som har gått på repeat i ett dygn i mina hörlurar. Blir så löjligt peppad av den. Detta är låten som får dig att vilja anordna gig, tända eld på ditt hus, spöa nassar, starta band och busa med dina hundar, helst allting på samma gång. Ser så jävla mycket fram emot deras kommande debut-fullängdare ’Welcome to the Nightmare’! 

Greetings From Sweden (compilation)

Marcus Ericsson har med hjälp av Eric Arnehed satt ihop denna samlingsskiva som är ett bevis på att Svensk hardcore mår bättre än någonsin. Endast bra låtar med några av dom absolut bästa Svenska banden just nu! Tummarna hålls stenhårt för en Volume 2 i framtiden!

Exil - ’The History of Cleanliness/Idiot Face’ (singlar)

Exil levererar catchy och ösig jävla hardcore-punk utan krusiduller. Peppen inför kommande plattan ’Warning’, som släpps den 23 Juli, är ju inget annat än fullständig!

Capra - ’In Transmission’

Tung, stökig och energisk hardcore med en av årets absolut bästa vokalister Crow Lotus, vars röst bitvis för tankarna till Amygdala’s Bianca Quiñones Cruz Benitez. Det är samma desperation, samma ilska och äckligt bra! (Shout out till Daniel Johansson som tipsade om detta bandet.)

Kommentarer

Andra har läst det här:

Strevellna - Aldrigheten

  Magnus Larnhed, eller Larna, känner ni från 59 Times The Pain och för mig har hans namn cirkulerat i flera årtionden i den lokala musikscenen i Mälardalen och Bergslagen. Nu presenterar han Strevellna som är ett projekt som verkar ha växt fram under pandemiåren. Informationen om det hela är ganska bristfällig förutom ett halsvkryptiskt brev som skickats ut till utvalda personer vilket kanske är bra för då kan man närma sig musiken utan direkt förutfattade meningar.  Men när man lyssnar på “Aldrigheten” så inser man ju att här finns väldigt många referenser som jag känner igen så tydligt. Larnhed och jag är ju i samma ålder och Strevellna är en väldigt snygg sammanfattning av många referenser i musiklyssnandet om man gillade hårdrock på 80-talet. Här finns snygga rena hårdrockslåtar med refränger som är ren arenarock, ibland tippar det över på thrashen och crossover och ljudmässigt har klockan vridits tillbaka 1987 i all positiv bemärkelse.  Att texterna är på svenska gör att musiken

Intervju: Malin Sandberg , Världen Brinner

Hej Malin Sandberg sångerska i Världen Brinner som är aktuella med en ny platta som heter “Reset” den 22 september.  Hur skulle du beskriva kommande skivan? - Som en dagbok från start till mål i att komma igenom något jävligt svårt.  Att trycka på reset och starta om. Peppig och mörk på samma gång.  Ni kör ju på svenska och engelska den här gången. Hur kommer det sig och vilka är de största utmaningarna att skriva texter på ett annat språk? - Skivan är 50/50 svenska engelska. Vissa låtar bara kom ut så. Utmaningen var väl mest om man kan släppa en fullängdsskiva med både och? Klart man kan kom vi fram till. Det är ju vårt band!  Vad skulle du säga är själva essensen i Världen Brinner, vad är er mission? - Vi vill bara ut och spela och ha kul. Och skriva musik som folk förhoppningsvis kan relatera till. Förhoppningsvis får någon tröst eller mod av något vi skrivit och det är det finaste! Du och resten av Världen Brinner har ju fantastisk energi på scenen. Hur har du utvecklats som front

INVSN, Klubb Död, Hus 7, Stockholm 23 september 2023

                                        Invsn äntrar  den extremt rökfyllda scenen scenen i Hus 7 som badar i blått ljus (det är ju ändå en gothklubb som arrar) prick på utsatt tid och redan från start står det klart att det här blir en spelning att minnas. Dennis Lyxén kromar och ålar sig fram på scenen i takt med musiken och gör poser som skulle kunna kännas tillgjorda men här blir det bara coolt och snyggt.  Musiken är elektronisk och postpunkig. Jag gillar inriktningen man tagit på de senaste skivorna där det elektroniska blir mer framträdande Ibland blir det nästan industriellt men det vägs upp av Christina Karlsson och, Sveriges svar på Kim Gordon, Sara Almgrens röster som inte är en kör utan en del av sången. Snyggt är det. Allt hålls ihop av André Sandströms stabila trumspel som piskar fram bandet genom settet samtidigt som det bidrar till en magiskt sväng man sällan upplever.  Några brandtal om att ta hand om varandra, försvar för studieförbund och mot högervindar och marknads

Vånna Inget - True Romance (vemodspunk)

Vånna Inget har sedan de släppte sin debutplatta ”Allvar” 2011 skakat liv i vår trasiga värld, spottat i motvind och ställt frågan: Vad händer om vi slutar drömma? Man skämtar liksom inte bort ”Vånna Inget” då de verkligen tar livet på för stort jävla allvar. Jag tror det är just det som gör att jag verkligen gillar dem. Det där lite naiva ungdomsoptimismen som man verkligen önskar att fler hade i dessa tider. Ett band som ”Vånna Inget” behövs liksom idag mer än någonsin.  Så det är ju både tur att vi nu kan välkomna deras fjärde platta ”True Romance” samtidigt som det är med ett stycke sorg i hjärtat då de aviserat att detta är deras sista skiva och att höstens och vinterns spelningar blir deras sista. Sista spelningen sker den 30 december i Skurup. Det är ett något mer moget band som hörs på denna platta. Dock utan att helt släppa taget om det som tidigare varit. Influenser från sångerskan Karolina Engdahl och gitarristen Tommy Tifts andra band ”True Moon” blir rätt tydliga här och d